Snart får vi märka ut vårt vardagsrumsfönster som en brottsplats. Ni vet med sån där polistejp och hela paketet. För det verkar som om just det fönstret har blivit en inneplats för små kamikazefåglar. Vet inte hur många små som har dunsat in i fönstret i full fart. Små stackare... Jag vågar ju knappt gå och titta heller, för jag är rädd att det ska ligga en halvdöd liten rufsig blåmes på balkongen. Jag kan inte slå ihjäl djur, även om jag ser att de lider. Jag skulle springa och lägga mig i sängen och gråta. Eller ringa pappa. Det är ett säkert kort.

Igår skojade vi på jobbet om min återkomst. Skulle så gärna vilja veta vad folk tänker och hur de pratar nu. Jag försvann plötsligt i augusti, var borta i drygt tre månader, och när jag kom tillbaka var jag på smällen! Hahaha, hur kul som helst. Kan riktigt höra alla gissningar och spekulationer.