Idag börjar jag inte jobba förrän 14.30, vilket är jätteskönt! Vi hade en totalt hysterisk dag igår på jobbet, jag fattar ingenting. Är det inte semestertider?? Ska det inte börja droppa av snart? Näää, istället äter folk sushi som om det vore deras sista måltid här i livet.
Idag vaknade jag i alla fall upp med värk i handen, vilket betyder att inflammationen har blossat upp igen. Voltaren intogs därför till frukosten.

Annars då. Igår beställde jag tid för den där hälsokonsultationen. Jag ska dit nästa onsdag redan, och det ska bli sjukt spännande! Ser verkligen fram emot det. Igår visade vågen dessutom minus ett drygt halvt kilo, och summan av kardemumman är att jag nu har gått ner 7 kg! Hurra för mig. Nu har jag kommit längre än halva vägen, och mitt delmål som jag gärna skulle vilja bocka av före Turkietresan känns plötsligt inte längre så långt bort. Det kan gå om jag ger mig fan på att jag ska klara det.

Jag har lagt märke till ett mycket konstigt fenomen hos mig själv. Här har jag gått och suckat i ett halvår över att det är så lång tid kvar till min semester. Nu när det plötsligt börjar närma sig med stormsteg, så blir jag stressad över det. Jag blir stressad över att jag snart ska ha semester. Hur mycket 2000-tal skriker inte det då?? Man går fan runt och är stressad över något hela tiden. Alltid är det nåt.
Om en vecka åker vi ju till Norge. När vi kommer hem därifrån jobbar jag i en och en halv vecka, och sedan är det Turkiet. Herregud, hur ska jag hinna med allt som ska fixas innan den resan? Jag ska till Apoteket, köpa nya bikinisar (eller vad fasen det heter i plural?) köpa underkläder mm mm mm. Oj oj oj, i ett vips så  var man uppe i varv igen. Den här lediga dagen måste vi genast göra något effektivt av. Bocka av några punkter i alla fall. Så, sätt fart!!