♥ amor vincit omnia ♥ -

SYSTRARNA KARLSSON PÅ NYA ÄVENTYR!

2008-03-11, 12:37:35 / Kategori: Allmänt

Om en sisådär 25 dagar så är det dags för systrarna Karlsson att bege sig ut i vida världen tillsammans igen. Destination - London! Ser verkligen fram emot resan, av flera olika anledningar.
Vi gör alldeles för lite sisterstuff, så det ska bli toktrevligt att hitta på något med lillsyrran. Ska även bli kul att åka tillbaka till London utan barn denna gången. Räknar med ett helt annat tempo, så nu kan vi beta av pub efter pub, nattklubb efter nattklubb och affär efter affär. PUH! Blir lite andfådd bara jag tänker på det...

♥

Sist vi var utomlands tillsammans, bara Lena och jag, utspelade sig en scen som vi sent ska glömma. Jag påminner henne gärna om det lite då och då, och jag kan så här 9 år senare fortfarande tycka att det är helt vansinnigt hilarious!!!

Det som hände var att vi åkte till Alanya mitt i högsäsongen. Varmt som satan var det.
Någonstans i mitten av veckan ungefär, traskade vi som vanliga svennebananer ner till stranden på morgonen. Redan då var det scheissevarmt, men det är ju ändå alltid gött att ligga på playan och slappa. Trodde jag...
Efter en liten stund började Lena klaga på att det var så varmt. Först slog jag bara dövörat till och hmm:ade lite lätt då och då. Hennes tjat fortsatte, och då började min irritation växa.

- Drick vatten för fan, sa jag till henne. Ät en frukt eller vad som helst.
- Nää, jag vill gå hem säger hon.
-Hem?!
- Ja jag mår inte riktigt bra, det är för varmt.
- HEM?! Ja då får du allt gå hem ensam, jag ska minsann stanna här hela dagen och sola!!
- Jag mår lite illa, jag måste gå hem...

Varpå jag får ett mindre psykbryt, morrar, fräser och svär och börjar packa ihop våra saker. Lena har redan börjat stappla hem mot hotellet. När vi kommer fram dit tvingar jag med henne in i affären för att köpa lunch. Medans jag springer runt och plockar på mig bröd och dricka, sitter Lena på huk framför kassan och hyperventilerar lite lätt. Vi betalar och Lena envisas med att hon ska bära barkisen under armen (måste ha varit den tillfälliga sinnesförvirringen.)

Väl inne på hotellet går jag fram till receptionen för att hämta nyckeln. Och vad händer då??
I ögonvrån ser jag att Lena har satt sig i trappan, fortfarande krampaktigt hållandes i barkisen. Plötsligt, som genom ett trollslag blir hon spökvit i ansiktet. Själv står jag bara och tittar på, och vet inte riktigt om jag ska skratta eller bli rädd.
Härefter svimmar unga fröken Karlsson, i trappan, med en barkis under armen. Hennes huvud faller sakta men säkert ner mot marmortrappan. Det går i slow motion, så det var aldrig någon påtaglig fara för spräckt pannben eller hjärnskakning. Och även om det hade gått lite snabbare så hade nog den där barkisen dämpat krocken.

Efter några sekunder vaknar hon till liv igen, men är då så sinnesjukt svag att hon inte orkar gå. Så - först där överlämnar hon den förbannade barkisen i mitt ansvar, och kryper upp för trappan. Krypandet fortsätter in i hissen, där hon lägger sig på golvet och flämtar som en gammal hund. När vi kommer upp, kryper hon ur hissen igen, och har lämnat en stor svettpöl på hissgolvet. Kryp, kryp, kryp in på vårt rum, och kryp, kryp, kryp in i duschen. Där inne lägger hon sig på duschgolvet, och sätter på iskallt vatten. Och börjar sakta men säkert återvända till människovärlden igen...

Resten av semestern präglades av mitt ständiga frågande om hon "måste svimma" igen. Men det hände aldrig igen.

♥

Så vi får se vilka tokigheter denna resa har att erbjuda. Ser med spännning fram emot fortsättningen...