Ibland, oftast vid de allra märkligaste tidpunkter, kan jag plötsligt sköljas över av enormt djupa livsfrågor. Eller, i det senaste fallet inte livsfrågor utan döden.
Vet inte var jag befann mig någonstans, eller varför jag ens började tänka på det. Men frågan som ploppade upp i skallen på mig var - undrar exakt hur man känner i den sekund man dör?
En aning naivt utgick jag ifrån att jag låg på dödsbädden i en ålder av en sisådär 112 år, omringad av min familj. Inga vänner naturligtvis, eftersom jag överlevt dem allihop. En sån där "skön" död, där man bara är gammal och blir tröttare och tröttare. Till sist känner man bara hur de sista livskrafterna tryter... Vill bestämt undanbe mig en brutal eller oväntad död.
Men, det är just det där ögonblicket jag funderar över. Hur känns det då liksom? Tänk om man verkligen inte vill dö just då, man kanske vill säga något tex. Men så bara rinner krafterna ur en? Man kan ju inte direkt trycka på pausknappen väl?

Iofs... Om jag ska bli 112 år, så har de antagligen uppfunnit en pausknapp tills dess. Det är ju ändå... 92 år kvar *harkel harkel*

Och vad fasen händer sen då? Är det den där tunneln med ljuset och allt? Eller var ska man gå?
Tycker det är skit att det inte finns någon man kan fråga...