Nästa gång min sambo kommer hem måste jag fråga honom hur i hela friden han pallar att mecka rör hela dagarna långa. Nu har jag nämligen tillbringat ca en timme med röret under handfatet i badrummet. Vattnet rann inte ner, så det skulle åtgärdas. En bra kvinna reder sig själv.
Så här i efterhand så vete fan alltså. Men en sak är säker, jag kommer aldrig sadla om till röris i alla fall. Heder åt sambon, men det där är inget för mig. Höll på att spy av allt det där vidriga som man hittar i avloppsrör. Även om det är mina egna hårstrån, så är det så vansinnigt äckligt!! I mitt rör låg det dessutom jättemycket hår (eftersom jag slarvar och sköljer ner dem i handfatet om de har hamnat där. Fyfy!)
Jag är övertygad om att man lätt kunde ha gjort en asiatisk skräckfilm med det håret jag hittade. UÄHH!!!

En jävla timme tog det innan alla rör var tillbaka på plats igen, och innan alla packningar behagade hålla tätt. Fick skruva om säkert 15 gånger för att det droppade. Blev argare och argare. Blev tom lite smygarg på darlingen för att han inte är hemma och hjälper mig stackars menlösa kvinna med sånt här mansgöra.
När allt var på plats så droppade det lite försiktigt från ett ställe lik förbannat. Men då hade jag fått nog, så jag låtsades bara att jag inte såg det. Det var yttepytte lite vatten som droppade, så det är nog ingen fara. Nog...

Och nu, som en äkta röris sitter jag och äter knäckemacka och dricker kaffe. Sedan är det dags att sadla om till inredningsarkitekt. Divanen på soffan ska flyttas och lite annat smått och gott. Ingen rast, ingen ro! Det är jag och Askungen som sliter tills vi kryper på knäna.