På tåget hem från Stockholm i söndags så hörde jag något lustigt. Egentligen inte lustigt alls, men med min torra humor så var det alldeles fantastiskt underhållande.
Bakom oss satt ett par som var blinda. De skulle få hjälp av tågvärden när de skulle gå av, och han kom i god tid och stod och pratade lite med dem. De berättade att de hade två stora, tunga väskor, och undrade om han kunde hjälpa till att lyfta av dem också. Inga problem sa tågvärden, det fixar vi. Vilken färg är det på väskorna??
Men... Hur skulle de veta det?!

Iiiihhhihihi, där kunde jag knappt hålla mig för garv. Det blev liksom en pinsam tystnad innan tågvärden kom på vad han hade sagt. Han fann sig jättesnabbt och började skämta om det, och sa att det förmodligen inte var den smartaste frågan han ställt i sitt liv. Alla skrattade, och det blev en rolig grej av det pinsamma. Härligt att han i alla fall hade sådan självdistans att han kunde skoja bort det med bekostnad på sig själv. Jag hade nog dött. Eller typ smygit därifrån...