Varje dag när jag lämnar Tindra i skolan så tänker jag att hon har blivit så stor. Samtidigt så tycker jag att hon är så himla liten när jag lämnar henne och ser henne med sina små kompisar på skolgården. De är så små hela högen, alla andra barn är mycket större. Logiskt, i och med att de faktiskt är yngst på skolan. Men ändå, lilla pluttan.

Men det är en helt fantastisk sammanhållning i deras klass, som är en F1-2. Det betyder att det är en förskoleklass, en etta och en tvåa. De större barnen är så måna om de minsta, och tar hand om dem och hjälper dem hela tiden. När jag lämnar Tindra på morgonen så är det alltid något äldre barn som springer fram och kramar henne, detsamma på eftermiddagen när vi ska gå hem.
Det är väldigt skönt att hon trivs, och att hon känner sig trygg och vet att någon alltid bryr sig. Jag behöver aldrig lämna henne med en klump i magen. Härlig skola, skönt att det finns några såna kvar idag.