Igår när jag la mig blev jag nästan lite skraj. Elliot var helt galen, och höll på och krångla där inne så jag inte fick luft. Låg och kippade som en fisk på torra land efter andan. Jocke blev alldeles rädd och frågade om vi skulle åka in till förlossningen.
Nu känns det verkligen som om jag har en kokosnöt mellan benen, både framåt och bakåt. Jag kan inte i ord säga hur glad jag är att jag inte ska gå tiden ut. Då hade jag nog blivit sängliggande de sista veckorna. Nu är det riktig ankvaggning som gäller när jag går.

Ska verkligen försöka vila och sova ut nu i helgen. Minns ju att de första två dygnen på BB förra gången bara innehöll sömn i form av dvala. Kanske är det lite lättare att slappna av nu när det är barn nr två, men man vet aldrig. Att sova på sjukhus är väl inte så där übermysigt kanske.

Hoppas på fint väder i helgen i alla fall. Kanske kan det bli ännu en kopp kaffe på balkongen i bara linne.


 
7 dagar sedan                                                         Idag