Jaha, ännu en morgon då man vaknar vid fem och inte kan somna om. Halv sex ringer Jockes klocka, och medans han gör sig redo för jobbet kan jag definitivt inte sova. Även om jag har en hel timme på mig sen innan vi ska upp så verkar jag få någon slags psykisk blockering och kan under inga omständigheter somna om. Vid enstaka tillfällen har det hänt att jag somnat om en kvart innan min klocka ringer. Stor idé...

Natten har varit rena tortyren. Fy f*n vad ont jag har haft. Det spelar ingen roll hur jag ligger, efter tio minuter gör det så ont att jag inte står ut. Då kommer nästa utmaning, att vända sig utan att skrika högt.
Att jag dessutom måste börja krafsa efter mina öronproppar i tid och otid gör ju inte saken bättre. Varför måste Jocke utveckla grav snarkning nu när jag verkligen behöver sova?! Att försöka putta på honom för att få honom att ändra sovställning är likvärt med att ensam försöka rädda en strandad blåval. Han är totalt avdäckad, inget i världen kan få liv i honom. När man knör på honom så är det som en stor degklump som liksom bara rinner tillbaka...

Idag blir det inga stora aktiviteter. Ska bädda spjälsängen kanske och tvätta nån maskin. Sen blir det vila. Ska nog ta det i omvänd ordning nu när jag tänker efter...