Igår var vi på 3 mån-kontrollen med lille Ellioten. Vägning, mätning och så de två fruktade sprutorna. En i varje lår. Jocke följde med, och det var han som fick sitta med Elliot i knät när det var dags att hugga. Jag hade väl helst gått ut ur rummet, men satt kvar och försökte hålla god min.
Inte blev det bättre av att BVC-sköterskan sa att båda sprutorna gör ont, särskilt den andra, som är ny. När hon gav den första såg man på lillen hur han stelnade till i hela kroppen och började storgråta. Sen fick han ett ögonblick på sig att lugna sig, men då var det dags för nästa spruta. Och herregud säger jag bara, stackars lilla barn. Han blev helt förtvivlad och grät så han nästan tappade andan. Gissa om det gjorde ont långt in i själen på mig!

När vi kom hem sov han en stund, men när han vaknade så var han inte alls sig lik. Min lille söte, glada Elliot var borta, och istället var det en ledsen, kinkig bebis :( Han ville bara sova, och när han vaknade grät han så hjärtskärande. Efter en stund gav vi honom Alvedon, och det hjälpte. Han blev lite lugnare igen, och skrattade lite. Det blev en lugn kväll hemma, och Elliot sov det mesta.

Det verkar som om han har fått riktigt bra nattrutiner, det är vansinnigt skönt. Han sover fortfarande mellan ca 22-06. Inga nattmål, och efter första morgonamningen somnar han om igen i ett par, tre timmar.
Igår somnade han i vår säng, och när vi skulle lägga oss runt tolvtiden låg vi och tittade på honom länge. Jag kunde inte låta bli att pilla på honom, för han var så söt. Då råkade han vakna, och jag trodde att jag skulle behöva amma honom igen. Men han somnade om efter att ha busat med oss en stund, och sov till kl 6 :)

Ikväll ska vi hem till en kompis på middag. Bebisarna ska leka och vi vuxna ska äta gott och dricka kall alkoholfri öl. Denna underbara uppfinning!!