Igår när jag och Tindra träffade min mamma började vi prata om Elliot. Tindra är ju väldigt bra på att planera alla saker hon ska göra med honom, och allt hon ska hjälpa till med. Hon verkar ha fattat att han i början bara är ett litet hjälplöst paket.
Så igår blev det tal om att hon ska hjälpa mig en massa sen i början när han kommer hem från BB. Min mamma sa då att om han blir för jobbig så kan Tindra bara komma bort till mormor och morfar.
Tindra funderade ett kort ögonblick, sen svarade hon att hon kan nog inte komma till dem på ungefär tre år sen. Va, utbrast mormor förvånat. Varför inte det då? Nej, för när Elliot har blivit tre år, då kanske han inte är så himla jobbig längre, och då kanske jag kan lämna mamma ensam med honom.

Herregud...  Tänk vilket ansvar denna lilla 6-åring känner. Vilken börda som måste tynga hennes små axlar. Tror hon att hon kommer vara tvungen att sitta hemma i husarrest och hjälpa mig med en bebis i tre år?! Stackars lilla människa! Jag måste genast befria henne från dessa tunga tankar.
Nej skämt åsido, jag tror hon längtar efter lillebrorsan lika mycket som vi gör. Hon är en sån otroligt vänlig själ, så hon kommer gå in i rollen som storasyster med hela sitt hjärta. Elliot kommer få världens bästa syrra!

Sitter och väntar på att darlingen ska ringa. Han är ju på anställningsintervjun nu. Borde egentligen sitta och hålla tummarna istället för att knappra på tangentbordet. Jag tror det kommer gå bra. Igår nr han pratade med chefen så ville han att Jocke skulle ta med sig arbetskläderna direkt så att han kunde börja på studs. Han är ju i alla fall uppenbarligen i behov av folk.