Natten till igår var lite mardrömslik. Hela dagen igår likaså. Elliot var bara allmänt missnöjd med livet, och uttryckte detta på det enda sätt han kan - genom att gråta och gnälla. Eller tröstäta. Varannan timme hela natten igenom skulle han äta. Mina ögon gick i kors...
Hela dagen gick åt att bära på honom, då detta var det enda som gjorde den lille herrn nöjd. Misstänker att det var magen som spökade på honom. Idag har han fått Minifomdroppar före varje mål, och han har varit ett helt annat barn. Han sov även jättebra inatt, så idag har jag känt mig hyfsat utvilad. Ska ge honom lite ersättning vid sista målet även ikväll, och se om han står sig lite bättre på det.