Tack gode Gud, i natt slapp vi hysteriska skrikattacker. Elliot fick sova mellan oss, och har sovit bra hela natten. Dock fortsätter han sin ovana att vakna runt fem och då vill han ha mat. Sen är det lögn att få honom att somna om omedelbart igen. Han kryper omkring och om vi mot all förmodan får honom att ligga ner så ligger han och pratar jättehögt :)

Nu är frukosten avklarad och han kryper runt i sin pyamas och leker. Det kommer MYCKET grönt slem ur näsan på honom nu. Skitäckligt... Men det är ju bra att det kommer ut. Just nu är det värsta han känner till förmodligen att bli torkad under näsan, han blir jättearg varje gång jag närmar mig :)

Jag ska döpa om granngubben under oss till Lucifer. För nånstans längre ner än under oss måste han komma ifrån. Undrar varför han är så sur och bitter? Undrar vad det är i hans liv som han känner sig missnöjd med?
Igår satt Elliot och lekte på sin matta och kastade en boll till Jocke. Först kom en knackning, så vi var inte ens säkra på om det var Lucifer som knackade. Efter lite mer bollkastande kom de bekanta ljuden igen.
Jocke blev assur och tog nåt hårt och knackade tillbaka säkert 30 ggr i rad, jättehårt och jättefort :) Sen blev det tyst där nere. Han kanske dog av chocken att vi knackade tillbaka :)

Vet att hon som bodde här före oss hade skällt ut honom en gång när han knackade för att hennes barn lekte. Efter det knackade han aldrig mer. Kanske det som behövs, sätta honom på plats.