Nu är vi hemkomna från barnmedicin, där det bara konstaterades vad jag redan misstänkte - sprucken trumhinna :( Blir antibiotika i 5 dagar, och smärtstillande. Nu är väl den värsta smärtan iofs redan över, det gör som ondast innan trumhinnan spricker.


Jag får så ont i mig när jag tänker på hur ont han måste ha haft :( Och jag förbannar mig själv nu för att vi inte åkte in med honom i helgen. Kanske hade vi kunnat spara honom en dags smärta i alla fall...


Minns när jag fick öroninflammation för några år sedan, och vaknade mitt i natten och höll på att dö av smärta. Då sprack min trumhinna, och jag visste verkligen inte var jag skulle ta vägen, för det gjorde så in i helvetes ont!!!


Att få i honom Kåvepenin tre gånger om dagen i fem dagar blir en utmaning som heter duga. Redan första försöket misslyckades, och allt kom ut som en fontän. Sen fick jag tvångshålla honom och hälla i honom i små, små mängder åt gången. Han grät som om det gällde livet, det smakar väl skit rent ut sagt.


Nu är det gos och mys hela dagen som gäller ♥