Att det ska vara så svårt att bli av med sockerberoendet då?! Det ligger som en nagel i ögat hela tiden och gör sig påmint. Hjärnan maler tyst för sig själv socker, socker, socker. Att det inte bara kan gå att ställa om hjärnan och slippa det där enorma suget.


Kanske sugar-rehab är det enda rätta...?

Det rasslade och prasslade i brevlådan nyss, och jag fattade ingenting... Posten brukar ju inte komma så här tidigt. Elliot sprang dit och kikade i brevinkastet, och när jag kom dit hittade jag en påse intryckt. Och i påsen låg...





En är redan borta, Elliot åt upp den i ett nafs... Själv är jag hysteriskt sugen, men så var det ju det där med att dra in på kolhydraterna.

En vecka ter sig vara olika lång i en mans- kontra kvinnovärld. Jag vill nämligen alldeles bestämt erinra mig att mannen i huset lovade att ha ett städområde i veckan - badrummet. Det andra tar jag hand om (o)frivilligt...


Men nu är jag väldigt osäker på hur lång en vecka egentligen är? Kan det vara så att den är runt 20 dagar??

Japp, det funkade ju finfint!! Inlägget kom som ett brev på posten :) Käckt! Då kan man ju blogga järnet innan man åker hemifrån om man ska vara borta ett tag. Särskilt om man som jag bara skriver en massa goja och inget alls nödvändigt eller intressant. På sin höjd är det kanske lite smålustigt ibland, i alla fall i min värld :)

Men den satt förbannat långt in!


Nu har jag i alla fall bokat en läkartid för att kolla mina ben. Nu kände jag att det var dags att ta tag i det på riktigt, för trots att jag haft ett träningsuppehåll på ca 1.5 vecka nu så gör det fortfarande riktigt, jäkla ont. Fick skitont idag när vi gick i makligt tempo, så något är det som inte är som det ska.


Har även börjat få ont i knäna. Skenbenen är jätteömma när man trycker, så min gissning är nog ändå någon form av inflammation i musklerna. De dagar då jag gått lite mer så värker det ungefär som när man har influensavärk...


Åh vilket muntert inlägg. Vilket jävla klagande... SORRY! Men nu har jag i alla fall fått tummen ur :) Ska dit på måndag!

Jag kunde ha drabbats av syrebrist den här helgen, för jag har inte varit utanför dörren många minuter... Igår var jag nog inte ute alls, detsamma idag. Tragiskt, men det har inte ryckt i en enda liten muskel att gå ut i hällande regn och intensiv blåst. Nej tack!


Har istället fått gjort en hel del hemma. Idag var det storstädning av Tindras rum. Tindra, min älskade lilla dotter som slår uteliggarna med hästlängder när det handlar om att spara på "bra-att-ha-saker". Två stora pappkassar fylldes snabbt. Jag kan säga så här - blir det krig eller annan nöd i Sverige, så kommer min dotter klara sig galant. Hon kommer kunna bygga sig en lyxvilla och en flashig bil med allt skräp hon har sparat på :)


Söndag - en slapp kväll i soffan. Kanske betar vi av en film sen när båda barnen har lagt sig. Jag måste få Darling att se Alice i underlandet! Han är som en trotsig liten 3-åring som bara skakar vilt på huvudet så fort den kommer på tal. Kanske är han rädd för "the mad hatter"?? Ahh, så måste det nog vara ;)

Träffade en kompis häromdagen, och vi pratade om en sak som jag har tänkt på lite sedan dess.


Vi har en väldigt speciell humor båda två, och vårt "förhållande" baseras väldigt mycket på att vi båda kan skoja om ganska märkliga saker, som ingen annan någonsin skulle skoja om. Vi har en stundvis väldigt rå ton, kanske inte gentemot varandra, men i allmänhet. De icke politiskt korrekta skämten haglar. Sarkasm och ironi borde vara våra förnamn.


Det är så skönt med den här vänskapen, jag behöver aldrig lägga band på mig, utan kan i princip säga precis vad jag tycker. Jag behöver inte undra över vad hon ska tycka... För jag vet innerst inne att det lika gärna kunde vara hon som sa det :)


Har en vän till som är likadan, och vi har känt varandra i många år nu. Även om vi inte under de senaste åren har umgåtts lika intensivt som när vi var "ensamma mammor" så har vi alltid hållt kontakten. Och där är det inte heller några krusiduller, vi skämtar om allt och alla. Det är liksom vår grej :) Inte mycket frökenfasoner där inte, mer som stupfulla sjömän hahaha!!
(BTW Sara, om du läser detta så måste vi SOON boka in ett nytt datum för lite alkoholhaltiga drycker och annat skojsigt!)


Jaha... Vad ville jag ha sagt med det här inlägget då? Ingen aning...


Dags att dra sig mot sängen och ännu en gång försöka knäcka ett effing Mahjong på mobilen. DAMN IT!!!

Jag undrar var man köper en rullstol?


Nu har jag inte tränat sedan i lördags, benen har fått vila och kändes mycket bättre. Gick ner till centrum idag, en promenad som tar ca 15 min. På vägen hem kände jag att det började göra ont igen. Va fan liksom?! Ska jag inte ens kunna gå som en normal människa längre utan att det ska göra ont?!


Jag börjar faktiskt bli riktigt, riktigt lack! Nu sitter jag här med ömma skenben igen. Förbannat!

Bäddat rent i sängen, tömt diskmaskinen, kört en maskin med tvätt och hängt upp det, och nu är andra maskinen igång. Har en del disk kvar som jag strax ska ta... Men nu blev jag helt slut. Ska nog ta mig en kopp kaffe och några kex :) Lär bli en del kaffe idag om man ska orka hålla ögonen öppna.


Regn, regn, regn...

Gissa var jag kommer hänga i helgen?! HELA HELGEN!!!

HÄR!


Tack Gud, du är faktiskt god ibland...