Jag fick en hästbedövning hos tandläkaren. Den värsta av alla sa han, men det var tydligen för att han gav mig en utan adrenalin pga att jag är gravid. Nu börjar den släppa, men det känns ju så sjukt skumt när bedövningar släpper! Sticker i både tunga och läpp. Har försökt dricka te här, men det känns ju som att jag är 6 månader gammal och bara dregglar :)
Vill gärna äta nåt, men det känns lite halvt meningslöst med en mun som är totalt bortdomnad.

Det är kärringvarning på mig nu förresten. Känner mig asgammal... Tindra köpte ju en Tamagotchi i helgen, och den har hon och Jocke grejat med varje dag. Matat, lekt, plockat bajs och allt vad det är. Men när jag är ensam hemma med den och den piper, då fattar jag ingenting. Vad vill den? Hur matar man den? Jag ser inte ens vad det är den behöver... Usch, det här ansvaret tar knäcken på mig! Tänk om den dör?! Hur ska jag kunna ta hand  om en bebis om jag inte ens kan mata en Tamagotchi?!

Ungefär så där kändes det i plånboken efter morgonens tandläkarbesök. 1055 riksdaler fattigare! Man kan bli deprimerad för mindre faktiskt. Tänk så mycket kul bebissaker man kunde shoppat för den tusingen.
I och för sig, det var ju trots allt en akuttid, och när tandläkaren väl satte igång så fixade han två hål samtidigt. Klappat och klart med andra ord. Skönt att det är gjort nu. I morse när jag vaknade var jag på god väg att ringa och lämna ett återbud, för jag hade inte ont längre. Inbillade mig att det kanske gått över. Men så tog jag mig själv i kragen och ruskade om ordentligt och åkte in i alla fall.

Fick en ny tandläkare som jag aldrig varit hos, i och med att det var en akuttid. Var lite skeptisk, för jag gillar min vanliga tandläkare. Men himmel och pannkaka, han kan slänga sig i väggen! Den jag var hos idag var hur bra som helst, och så jäkla rolig! Han svor som 10 sjörövare tillsammans, det kom inte en enda mening ur hans mun utan att det hängde med ett par svordomar. "Den här jäveln måste jag fixa vettu, annars får du ont som fan igen. Ja fan det är bättre att göra det ordentligt nu så du inte får ett helvete sen. Fan, det här gjorde jag bra!" Osv osv osv. Hur kul som helst! Jätteeffektiv, noggrann, rolig och framför allt omtänksam. Fick stänga munnen flera gånger på de 40 min så att jag inte skulle få kramp i käken :) Jag kommer definitivt byta till honom nästa gång jag ska dit.
Det är väldigt skönt när man hittar en tandläkare som man verkligen trivs med. Det gör att jag glömmer av hur rädd jag egentligen är, och man kan skoja och skratta tillsammans. Kanon!

Vad bjuder denna dagen på mer då? Ingen aning. Antagligen någon timmes sömn, kanske lite tvätt och plocka undan här hemma. Det vanliga med andra ord. Skulle ju sy gardinerna, men glömde be Jocke lyfta fram symaskinen. Får göra det ikväll. Vågar inte lyfta den själv nu, då ploppar väl Elliot ut.

Hej så länge ♥

Jag har ont i en tand tror jag. Eller om det bara är tandköttet runt omkring som är irriterat... Det är så svårt att avgöra. Ont som fasen gör det i alla fall, och jag kan knappt tugga maten. Funderar på att ringa tandläkaren, men innerst inne hoppas jag att det ska gå över. Om jag ens har tur att hinna få en tid denna veckan, så undrar jag hur det ska gå att peta med en massa vassa verktyg inne i munnen på mig nu. Med tanke på hur känsligt tandköttet är och hur det blöder bara jag borstar tänderna, så lär det bli rena blodbadet hos tandläkaren. Å andra sidan dröjer det ju sen efter förlossningen tills jag kan gå till tandläkaren. Åh vad svårt...
Ska ta en Alvedon nu och se hur det känns, annars får jag väl ringa imorgon och se om jag kan få en akuttid.

Lite svårt att koppla av och ta det lugnt. Jag kommer hela tiden på saker som jag ska göra och fixa med. Idag ska jag till optikern och göra ett syntest. Det känns som att det behöver uppdateras, det är några år sedan. Har även beställt hem provbågar från Lensway. Har jag tur så hinner jag kanske få de nya glajjorna innan nästa onsdag. Då kan jag vara snygg på BB :) Himla viktigt menar jag... Något säger mig att man kommer se ut som ett ras ändå, sömnbrist och halvdrogad på tabletter.
Måste även skaffa en amningsbh till, storlek större. Kanske en tunika eller klänning också, vi får se.

I natt har jag drömt mardrömmar precis hela natten. Vaknat hur många gånger som helst, och då har jag varit så himla rädd att jag knappt vågat somna om igen, trots att jag var jättetrött. Nu kommer jag inte ihåg en enda dröm, men läskigt var det.
Igår när vi la oss började vi kolla på Australia. Den var inte alls så som jag hade tänkt mig. Nu har vi i och för sig bara kommit halvvägs ungefär, men ändå. Lite besviken är jag allt. Den enda trösten skulle väl vara att Hugh Jackman är oförskämt snygg i filmen. Godis för ögat!

Hissen går sakta men säkert neråt. Imorgon är vi på ensiffrigt! Börjar bli riktigt, riktigt nervös nu. Kanske har det inte riktigt gått upp för mig förrän nu att vi ska få bebis om en dryg vecka. Att jag ska opereras, ligga på ett äckligt sjukhus osv... Men det kommer ju vara värt det hundra gånger om!

I morse väcktes jag av ett sms från syrran. Hon satt på akuten med sin karl som hade trampat så olyckligt att foten gick av. Men full och glad var han. Antar att en del smärta dämpades av detta fenomen, vilket kanske var tur i oturen. Så nu blir det en svåger på kryckor i x antal veckor. Stackare!

Själv har jag inte klätt på mig än. Man ska inte stressa en söndag, det är straffbart. Vi ska åka och ev köpa en TV idag, och även en snabb sväng till IKEA. Jag har fått ett hysteriskt behov av TV i sovrummet nu när det nalkas amning i tid och otid. Särskilt nu i början när jag är nyopererad och lite begränsad i vad jag kan/orkar göra. Vi ska köpa en större TV, och så ställer vi in den vi har i sovrummet. GÖTT!

Drömde i natt att jag hade fått en 4 veckors jordenruntresa av en kompis. Ja och en annan tjej skulle åka. Men plötsligt insåg jag att jag hade två små barn, och natruligtvis kunde jag inte resa ifrån dem. Tjejen som jag skulle åka med blev jättearg, jag fick världens ångest, för jag ville verkligen inte åka ifrån mina små barn. Vaknade av att jag låg och storgrät. Vaknade min älskade sambo av detta och tröstade mig?? Oh nej, han snarkade på som vanligt.
Detta känns olycksbådande inför kommande barnskrik på nätterna...

Nu ska vi sätta lite fart och komma iväg tror jag. Rapporterar senare om ev TV-inköp och andra spännande söndagshändelser.

Av snälla Carolina har jag fått ännu en award! Det är bara att tacka och ta emot. Det värmer lika mycket varje gång man får lite uppskattning för sin blogg.

Nu tycker jag magen sjunker mer och mer för varje dag som går. Därför tänkte jag resterande 12 dagar ta ett kort varje dag för att kunna se skillnaden. Vi kan väl låtsas att Elliot åker hiss, och börjar idag på våning 12. Entréplan blir naturligtvis dagen D då han föds.

Jag tänker inte gå in på några detaljer, eller dra någon i skiten. Så lågt sänker jag mig inte, trots att det var min första tanke igår när jag på omväg fick höra en del intressanta saker som sagts om mig och andra i min närhet. Först blev jag jättearg och tänkte drämma på ett riktigt argt inlägg här på bloggen. Men efter att ha sovit på saken och lugnat ner mig, så väljer jag istället att ställa mig över detta. Jag tänker inte sänka mig till den usla, pinsamt låga nivån. Rena rama sandlådefasonerna!

MEN!
Vissa människor skiter ta mig f*n rejält i det blå skåpet ibland! Och så finns det även de som uppenbarligen inte bara nöjer sig med att skita i det blå skåpet, utan även väljer att gräva ner sig riktigt jävla rejält i skiten!!!
Inte för att man har nåt att vinna på det själv, utan av ren intelligensbefrielse. Det är synd om dem som inte har nåt viktigare i livet att göra än att lägga näsan i blöt i tid och otid. Och jag kan inte annat än fascineras av de som ljuger så att de själva tror på det. Intressant!

Den här veckan räknas bebisen som fullgången.
Ungefär 15 procent av bebisens vikt består nu av kroppsfett men huden är fortfarande rosa-aktig eftersom blodådrorna ligger så nära yttersta hudlagret. Nu kan man se hudveck runt barnets knän, anklar och hals.
Livmodern sjunker nu något och ger mer plats åt magen och lungorna. I gengäld kan trycket på urinblåsan bli starkare och man måste kanske kissa oftare.

Barnet är fullt medvetet. Det lagrar näring i sina organ för att klara eventuella påfrestningar vid förlossningen. Barnet tränar sina lungor genom att dra in och trycka ut fostervatten i dem. Ändå är lungorna de sista av barnets organ som mognar.


 

Oj oj oj, då har man fått sin första mammapenning! Blev jätteförvånad när jag loggade in på min bank och fick se mycket mer pengar på kontot än vad jag hade förväntat mig. Har ju kollat FK:s hemsida varje dag, och det står fortfarande pågående ärende. Hade faktiskt tänkt ringa dem idag, för det är över en månad sedan jag anmälde de första dagarna. Men nu behövdes det ju inte.
Skönt att veta att det är igång i alla fall nu innan förlossningen, så det inte blir ett glapp och så får man stå helt utan pengar.

Hurra! Samtidigt så blev det som en liten väckaklocka... Hallå, jag ska faktiskt få barn om 13 dagar!

God morgon!
Har nyligen vaknat och precis ätit frukost framför datorn, samtidigt som jag betar av alla mina obligatoriska sidor som jag kikar på här. Läser alla bloggar, kollar mailen... Ja ni vet.
Börjar bli lite slemmig i halsen och näsan känner jag. Harklar mig och rosslar som en gammal rostig traktor på morgonen. Kanske får jag använda Näs-Frida på mig själv hahaha!

Idag ska jag på ett extrabesök hos bm och kolla blodtrycket igen. Förmodar att det inte är nånting, men det känns ändå skönt att få en extra koll. Plus att det är lite kul att gå dit, det händer nånting på dagarna och tiden går i alla fall lite fortare.

Igår var jag ute nästan hela dagen. Syrran kom hit strax efter lunch, och sen åkte vi iväg till IKEA bla. Där lufsade vi runt i hur många timmar som helst, åt lunch, träffade mamma och pappa som kom dit mm.
Köpte tyg som jag ska sy gardiner till vardagsrummet av. Ska sy rejäla gardiner denna gången, som man kan dra för. kan vara skönt att kunna göra det sen när man ska vara uppe halva nätterna och amma och trösta barn. Detta tyget blev det.

Exakt två veckor kvar idag. Härligt, man börjar ana målsnöret där borta i horisonten. Man är på upploppet. Skönt!

Jag har märkt att när jag är gravid så blir jag en aning klumpigare och fumligare. Detta leder till att många fler saker åker i golvet. Men kombinationen är ju så totalt misslyckad. Extra fumlig och extra fet, det går inte alls ihop... Jag kommer ju inte ner till golvet längre. Jag kan kasta mig, mer eller mindre handlöst ner. Men då kommer jag knappt upp istället.
Hjälp vad jag ser fram emot den dagen man kan se ut som en normal människa igen när man ska ta på sig skor och strumpor. Hur jag än bär mig åt nu så är det oerhört komplicerat.

Idag var det ännu kallare ute. Över 7 minusgrader. Nu har snödropparna gett upp, de hade lagt sig ner och kolat. Stackarna, måste bli helt schizofrena av det här vädret. Men vem blir inte det...?

Åh har hittat ett sånt superfint babygym som jag så gärna skulle vilja köpa till Elliot sen. Lite dyrt tycker jag nog, men det är å andra sidan så gulligt så jag misstänker att jag inte kommer kunna motstå det ändå.

Tänk ändå vilka skilda världar man lever i som barn och vuxen. Ibland skulle jag verkligen vilja spola tiden tillbaka och vara barn igen. Vilket bekymmerslöst liv man levde då. Åtminstone när man ser tillbaka på det nu som vuxen.
Ikväll blev jag väldigt påmind om detta. Hela min dag gjordes av att jag fick skattebeskedet, och jag har varit glad hela dagen för det. Att Jocke dessutom får tillbaka nästan lika mycket gjorde ju bara att dollartecknena växte sig ännu större mina ögon!

Nu när Tindra skulle lägga sig så kände jag på hennes tänder när vi skulle borsta dem. Och vad hittar vi då, om inte två lösa! Gissa om hon blev överlycklig! Denna dagen har hon väntat på, och frågat och tjatat om. Flera klasskompisar ser ju ut som sjörövare i munnen, och hon har frågat varför inte hon tappar några tänder. Nu är det dags. Nu ska vi se att alla plötsligt ramlar ut på en gång, så att även hon ser ut som en hårdnackad NHL-hockeyspelare :)
Hon blev så glad och var genast tvungen att ringa sin pappa, moster och mormor och morfar såklart. Och jag blev glad för hennes skull. Tänk att två små lösa tänder kan bli en sån bra avslutning på en redan bra kväll.

Nu är jag så brutalt uttråkad så jag tror jag dör! Nästan så att jag går och lägger mig bara för att jag inte har nåt bättre för mig. Har slängt in en maskin tvätt, men nu då? Kan komma på massa grejer som kan göras här hemma, men problemet är ju att min kropp inte längre är med på noterna. Minsta lilla fysiska ansträngning är som en klättring på Mount Everest.
Jag får väl sitta här och surfa tills jag får epelepsi.

Varför har jag inga gravida eller mammalediga vänner som kan fika med mig hela dagarna långa?!

I natt har jag sovit helt ok faktiskt. Inga toalettbesök som har stört sömnen, och tydligen så hittade jag en sovställning som dög i mer än 15 minuter. Visst, det tog ca 1.5 tim att somna när jag hade lagt mig. Men det är ändå skönt att kunna få lite mer sömn än natten innan.
Ska se om jag klarar mig utan min traditionella förmiddagssömn idag. Kan inte lova nåt, jag vaknade ca 5.30. Men jag ska försöka att inte sova nu på förmiddagen i alla fall.

Vaknade till minus 5 grader och ett tunt snötäcke! Visst, solen skiner men ändå... Igår gick Tindra utan jacka när jag hämtade henne i skolan. Idag var det bara att packa med termobyxorna till skolan igen. Bläh... Nu är det ju snart dags att vrida fram klockan förresten. Det går åt rätt håll, sommaren närmar sig sakta, sakta.

Nu ska jag surfa runt på några bebissidor på nätet. Hittade  några i en tidning igår där de tipsade om billiga bebiskläder och sånt. Alltid lika kul att smyghandla när Jocke är på jobbet. Moahahaha!!!

Då var man tillbaka från bm. Idag var blodtrycket lite för högt för att de skulle vara nöjda, så jag fick en ny tid på torsdag för att kolla upp det. Undertrycket hade skjutit i höjden, men det visade inget på urinprovet. Får väl se på torsdag om det var en tillfällighet, eller om det fortsätter uppåt. Har ju haft lite huvudvärk de senaste dagarna också. Men än är det inga tecken som visar på havandeskapsförgiftning i alla fall.

13 kg har jag gått upp nu. Trodde det skulle vara mer, så det känns ändå helt ok. Huvudet ligger fortfarande neråt, och hon kände att det hade sjunkit ner mer sedan sist. Jag frågade även om hon kunde uppskatta storleken på Elliot. Han är varken liten eller stor sa hon efter vad hon kunde känna. En normalstor bebis tippade hon på. Inte pytteliten och ingen 4 kg bebis heller. Kanske landar han runt samma vikt som Tindra, ungefär 3.5 kg. Alldeles lagom.

Var på apoteket och köpte lite grejer också. Beställde en sån där amningstop, så får jag se om den är nåt att ha. Är den bra så kan jag ju köpa fler efter hand. 92 kr är en billig penning i så fall.

Elliot är inte alls nöjd med behandlingen han får hos bm, och detta går ju ut över mig. Ända sedan hon klämde på magen och lyssnade på hjärtljuden så har han varit jättestökig där inne. Nu gör han verkligen seriösa försök att spräcka huden på mig. Inte alls skönt, så jag ska se om det blir bättre om jag lägger mig i soffan en stund.

Det fick bli mannagrynsgröt till lunch idag. Hade inget annat gott hemma, och gröt funkar ju alltid. Med en massa jorddgubbssylt på. Jag och Tindra har nån konstig grej för oss dock, ingen av oss gillar själva bären i sylten. Bara det där rinniga, mosiga liksom. Vissa av bären kan vara så där hårda och äckliga...

Annars då? Magen värker idag, molande mensvärk typ. Men det är väl gammalt nytt, så känns det ju allt som oftast nu för tiden. Får se om jag får väga mig denna gången hos bm. Vägde mig igår på kvällen här hemma, och nu verkar i alla fall den mest hysteriska viktökningen ha trappats av lite. Undrar hur sega de kilona kommer bli att bli av med efter förlossningen. Men jag verkligen längtar till alla långpromenader jag ska ta med vagnen, och även tills kroppen har läkt så att man kan börja träna igen. Fast jag får nog inse att beach 2009 inte blir någon höjdare i år.

Tanken på att kunna sova på mage igen känns också lite lätt främmande. Den första tiden efteråt kommer jag ju ändå inte kunna göra det, med tanke på ärret och tuttarna som kommer att explodera av mjölk. Men sen kommer äntligen den dagen då man kan sova precis hur man vill igen. Skönt!

Vi fick ingen vinter under natten förresten. Här skiner solen som den gjorde det mesta av förra veckan. Underbart! Kanske "måste" Tindra och jag äta en mjukglass när vi har varit hos bm. Så får det nog bli!

Nu ska jag lägga mig ett par timmar. Igen. Som vanligt med andra ord. Var så trött igår på kvällen, så jag la mig vid halv tio kanske ungefär. Klockan tolv hade jag inte somnat. Inte heller klockan ett. Klockan fyra började det kännas aningen jobbigt faktiskt... Somnade en stund men vaknade vid fem av min onda höft. Låg sedan och vred mig till strax före sex då Jocke gick upp. Somnade om tio minuter före klockan skulle ringa. Typiskt...
Så nu måste jag verkligen sova! Ska till bm klockan 13.30, så jag hinner med ett par timmar med stängda ögon.

Vi hörs senare!

... beställa en skobox med Sex and the city? Inbillar mig att jag kommer ha lite tid över mellan amningarna på dagarna när Elliot har kommit. Då skulle man ju kunna slänga in ett avsnitt lite då och då. Eller även under tiden medans man ammar, varför inte? Det är ju lite lagom lättsam TV-underhållning. Hittade den jättebilligt på CdOn.

Ibland när det händer saker så kan man ju inte låta bli att själv sätta sig in i situationen. Och det är inte alla gånger det är så roligt, men man kan ändå liksom inte låta bli.
Detta har hänt mig flera gånger denna veckan, efter att Tindra berättat att hennes klasskompis mamma dog i cancer. Hon hade två barn som var 6 år. Jag kände inte familjen privat, utan hade bara träffat dem ett par gånger på föräldramöten och liknande. Och så var jag och lämnade Tindra hos dem på februarilovet när hon skulle leka där. Men ändå blev det så jobbigt att tänka på...

Självklart tycker man synd om barnen som får växa upp utan sin mamma, och man tänker på pappan. Men ändå tycker jag att den jobbigaste tanken är hur mamman måste ha känt. Att veta att varje dag är en dag närmare den stund då man går bort och aldrig får se sina små barn igen. Allt man kommer missa i deras liv, och allt de kommer sakna när mamma är borta... Alla gånger de kommer önska att mamma fortfarande fanns där för dem. Fy fan vad jobbigt!

Man kan ju ändå inte föreställa sig hur det skulle kännas att veta att man ska dö. Att känna hur tiden bara rinner iväg. Så mycket man skulle vilja hinna på alldeles för lite tid. Jag får värsta ångesten om jag tänker på att det kunde varit jag. Vad skulle jag gjort?! Jag skulle velat ha kramat ur varenda sekund tillsammans med mina barn. Jag skulle helst inte vilja ha släppt dem ifrån mig för ett ögonblick, utan bara ha dem nära hela tiden. Jag skulle ha gråtit ögonen ur mig varje dag, samtidigt som man skulle försökt vara tacksam för den tid man fick. Men skulle det inte vara lätt att bitterheten tog över istället? Frustrationen över allt man inte hann med...

Usch... Måste försöka sluta tänka på det, men det är ändå svårt. Man blir påmind om hur skör man är. Att man inte har nån aning om var livet bär en. Man är bara en pjäs i ett spel, och man får hoppas på att det spelas bra...

Ja det kan man undra. Dagen rann iväg fort som attan, utan att vi egentligen uträttat något större projekt. Blev väckt lite för tidigt för min smak av Jocke som varit vaken sedan klockan 7. Halv nio stog han vid min sängkant och suckade för att han hade tråkigt. Bara att gilla läget och vakna. Blir man inte väckt av en 6-åring så är det en 31-åring :)

Vi åt frukost och bestämde oss sedan för att åka till Net on Net för att köpa en videokamera. Vill ha en nu när Elliot föds, så att man kan föreviga allt kul som händer med honom och resten av familjen. Blev en liten smidig rackare från JVC.

Köpte även en överraskning till Tindra som hon ska få i sitt stoooora påskägg. Säger inte vad det är, så att ingen försäger sig. Men det är något hon har önskat sig i alla fall.

Eftersom det var så härligt väder idag också så åkte vi upp en sväng till mamma och pappa i husvagnen. Satt där och pratade en stund innan vi åkte hem igen. Lika fint väder där uppe, riktigt varmt i solen idag faktiskt.
Tänkte gått ut och ätit idag, passat på kanske en sista gång innan april. Men vi ångrade oss och bestämde oss för att ta det imorgon istället. Då ska antagligen även Tindra och hennes pappa följa med. Det blir trevligt, en söndagsmiddag ute med familjen :)

Fick en del onda förvärkar nu på eftermiddagen/kvällen. Sammandragningar har jag till och från hela dagarna nu, så detta kan bli spännande. Elliot bökar och håller fortfarande på som en stolle där inne, han vill väl ut. Får se om vi kan hålla oss i 18 dagar till.

Fredagkväll, hur skönt som helst. Sitter och bloggar lite samtidigt som jag sneglar på Let´s dance. Jocke är iväg och kör en kompis till en fest, så jag blev ensam en stund.
Bakade en supergod kaka innan som jag nu har provsmakat. Citronkaka med vaniljgrädde, det är inte dumt alls. Ska lägga ut receptet här senare tänkte jag, för den var verkligen jättegod. Lite som en citronostkaka, syrlig och frisk och lite geggig.




Vet inte vad vi ska hitta på i helgen. Vi funderade på en dagstur till Danmark, men det blir nog inget. Hade varit kul att passa på att hitta på en sista sak tillsammans, bara vi två nu medans vi kan. Men då är ju fantasin i botten istället, så jag vet inte...
Nej, dags för soffan igen och min goda kaka. Ha en trevlig fredag allihop.

Igår råkade jag somna en stund på eftermiddagen, och sov i nästan 1.5 timme. Trodde jag behövde det, för jag var så trött så trött. Men när jag sen skulle sova på kvällen så visade det sig att den 1.5 timmens sömn tidigare gjort mer skada än nytta. Det gick inte att somna hur jag än bar mig åt. Jag läste i min stora, tjocka barnbok. Jag släckte lampan och försökte förtränga hur fort klockan tickade iväg. Tände igen och läste och läste, för det brukar ju alltid funka.
Vet inte vad klockan var när jag somnade, men sen var det dags för toalettstafett igen. Nu är man tillbaka på ruta ett känns det som. Precis som i början av graviditeten så ska man nu tvingas upp en 4-5 ggr per natt.

Suck och stön... Fan vad jag klagar! Men vet ni vad, jag skiter om det blir en massa negativa inlägg här nu. Det är ju så jag känner, och då skriver jag om det.

Idag ska jag röja på balkongen, klippa ner granriset från i julas (hmm.... på tiden?!) Om vädret fortsätter så här så kan man snart sitta där ute med en kopp kaffe. Det var 4 minusgrader idag, men dte var ändå jätteskönt, för det blåser inte idag som det gjort resten av veckan. Vem vet, kanske kan jag sitta där ute i lä redan idag?

Om du skulle kunna lägga ditt finger i barnets hand nu så skulle det gripa om det. Nu är tånaglarna så långa att de når ut till tåspetsen. Navelsträngen är ungefär 0,5 meter lång och 1 till 2 centimeter tjock. Det inre trycket i navelsträngen hindrar den från att slå knut på sig själv, och även om den skulle göra det så skulle den snabbt räta ut sig själv. Bebisen använder navelsträngen som sin leksak och klämmer på den. Lyckligtvis är inte barnet tillräckligt stark att skada navelsträngen.

Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm.
Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter.


         


Nu kan mitt liv sammanfattas med ett ord. ONT! Eller vänta, två ord. Ont och jobbigt. Det känns som att det vände på bara en natt. Efter den natten när jag hade förvärkar, så har det bara känts apa alltihop. Jag har svinont i bäckenet hela tiden. När jag ska gå så går det i ultrarapid, plus att det känns som om jag bara vill gå runt och hålla mig mellan benen, så ont gör det.

Det slog mig idag att enligt sista mensen så tror jag vi hade beräknad födelse den 15 april, dvs en vecka tidigare än det datum vi fick på ultraljudet. Så egentligen skulle jag kunna vara en vecka längre gången än vad jag är nu. Man vet ju aldrig. Kanske är därför som det känns som att det börjar dra ihop sig på allvar nu. Kroppen gör sig redo. Vi får väl se om lillen stannar där inne tills det är dags.
Det mesta till BB-väskan är förberett nu i alla fall. Kokade nappar och amningsnappar igår. Nu kan jag bara rafsa ner allt i en väska om det skulle vara så att vi måste kasta oss handlöst in i bilen.

När jag hämtade Tindra i skolan så passade vi på att ta en promenad till 7eleven i solskenet. Jag fick så himla ont på vägen dit, så vi gick jättelångsamt. När vi kom fram var solen borta. Men vi köpte ändå varsin glass och varsin god kaka som vi tog med hem.

 

Vilka underbara vårtecken! Hurra!! Videkissarna har vaknat.






När vi kom hem var det bara att sätta tänderna i de goda kakorna! Jag fick sammandragningar de luxe, så det blir till att vila resten av dagen. Inte ens en promenad i snigeltempo verkar funka nu för tiden. Nu blir det Alvedon och soffan i vågrätt läge.

Funderar på att skaffa mig en låtsaskompis. Typ som Tindras lilla Wawa (som för övrigt verkar har dött...) Eller som min egen Lille- Anders när jag var liten. Då har jag i alla fall en kaffekompis varje dag. Misstänker dock att konversationen skulle kännas ganska stel.

Vann en Babybjörn bärsele på Tradera igår förresten. Ser jättefin ut på bilden, hoppas den är lika fin i verkligheten.

Skiner solen idag igen? Två dagar i rad?! Oj oj oj, nu händer det grejer minsann. Nu börjar allt vårkänslorna spritta lite i kroppen. En typisk vårgrej är när de börjar sopa bort allt grus på vägarna. Detta har inte hänt än, men det måste väl vara hög tid för det nu? Det är ju helt torrt på marken.

Tänkte ha sovit toklänge idag, men det gick naturligtvis inte. Drömde en massa knasiga saker, så jag vaknade hela tiden och var helt orolig och stirrig. Läste några grejer på nätet igår om bebisar som dött i magen vid den här tidpunkten i graviditeten, andra som fötts under dramatiska omständigheter osv osv. Fattar inte varför jag plågar mig själv med att läsa sånt?! Jag blir ju helnojjig. Ändå gör jag det gång på gång... Slår snart mig själv i skallen med en hammare!
Ja Elliot är i alla fall inte död som jag trodde när jag vaknade. Han tar minst lika stor plats idag i magen. Är så öm i revbenen nu för tiden så jag kan inte dra djupa andetag utan att det gör ont. Mitt bäcken ska vi inte tala om...

Idag är det exakt tre veckor kvar. Tre veckor... Förhoppningsvis vid den här tiden om tre veckor så ligger jag på uppvaket med en liten blåröd son vid min sida, och en superstolt pappa i en stol bredvid.
Jag har förstått det som att alla som ska in på planerat snitt samma dag ändå infinner sig på sjukhuset kl 7 på morgonen, oavsett vilken plats i turordningen man sedan får. För mig och mitt kontrollbehov kan detta kännas aningen jobbigt. Jag vill vara först! Jag vill inte ligga på sjukhuset i flera timmar medans de snittar andra före mig. Har ingen aning om hur själva "lottningen" går till, vad det är som bestämmer turordningen. Naturligtvis går akutsnitt och sånt före, men de planerade skulle jag gärna vilja ha lite koll på. Kanske kan jag ringa till Mölndal och bara fråga hur de brukar bestämma vem som blir först? Eller så beter jag mig som en normal person och tar det som det kommer när vi kommer dit...

Min shoppingtur igår blev väl sådär. Jag blev naturligtvis trött efter 10 minuter och orkade knappt gå. Ändå var det en hel del saker som jag ville få ur världen. Var på apoteket i alla fall och köpte lite grejer, bla de där svamparna jag ska tvätta mig med före snittet. De var dyra. Usch vad tråkigt det kändes att lägga pengar på dem. Förra gången fick jag ju dem gratis.
Hittade även gravidtrosor som jag ska ha efter operationen. Tänker inte ens under hot lägga ut bilder på dem, för de är så stora och fula att typ mormortrosor framstår nog som snygga jämförelsevis. Här är det verkligen funktionellt som gäller framför snyggt! Ibland får man bita i det sura äpplet...

Jag gick och la mig en timme. Timmen blev typ två istället, i och med den fantastiska funktionen snooze på mobiltelefonen. Men vad har jag att stressa till? Nada!
Nu sitter jag i alla fall här och försöker vakna till. Tänkte slänga i mig nåt litet att äta och sen dra mig mot stan. Magen känns ok, jag får väl ta det i det tempo som vi orkar, Elliot och jag. Solen skiner i alla fall för fullt, så det ska bli skönt att komma ut lite. Synd att ingen annan är hemma på dagarna, det hade varit trevligt med en fika på stan.

Ja ja, här blir inga barn gjorda! Sätt fart!!

I natt har jag vaknat vid i alla fall tre tillfällen av ganska onda förvärkar. De höll i sig i kanske nån minut, och det var verkligen inte skönt. Så där har jag aldrig fått förut, och jag tyckte inte om det. Hoppas att det bara var tillfälligt. Nu när jag följde Tindra till skolan så kände jag av dem lite igen, plus att det känns lite i ryggen idag. Lite förkrämpor kanske som jag hoppas går över. Tog en Alvedon nu så får jag se om det släpper.
Skulle ju åka till stan idag, men jag måste nog känna efter hur det känns i magen först. Vill ju inte stå mitt inne i centrum och få värsta värkarna. Den vardagsspänningen kan jag klara mig utan!

Idag skiner i alla fall solen, även om det var lite blåsigt och kallt ute. Nu väntar jag bara på värmen också så jag kan sätta mig på balkongen med en kopp kaffe och få lite färg på min vinterbleka nuna.

Ganska ofta känner jag mig som en motsägelsefull människa. Ena stunden gnäller jag för att jag inte får sova så mycket som jag vill. Men jag är ju hemma hela dagarna och kan egentligen vila i ofantliga mängder. Istället blir jag uttråkad och vet inte var jag ska ta vägen.
Idag är en sån dag. Nu har jag precis ätit två köttbullemackor med rödbetssallad, och har en stor kopp te framför mig. Bredvid den ligger en halv Japp och väntar på att förintas. Och så sitter jag ju här framför datorn igen. Fastnar alltid här. Vad annat kan jag göra? Allt är ju ansträngande nu för tiden. Idag har jag tom struntat i att bädda sängen, har ni hört på maken?!

Imorgon ska jag ta mig i kragen och åka in till stan. Sen blir det väl storhandling på kvällen antar jag. Men nu då? Vad ska hända nu???

Vi verkar köra varannan dag med vårväder. Idag är det mulet och grått igen. Inget regn visserligen, och det är ju alltid skönt att slippa. Men det ser kallt ut...

Sitter just nu och lyssnar på musiken som jag ska ta med in i operationssalen. Efter mycket om och men bestämde jag mig för Eva Cassidy. Så nu försöker jag spela henne så mycket jag kan här hemma så att Elliot kanske känner igen musiken i alla fall litegrann när de rycker ut honom. Själv hade jag tyckt mycket om att födas till den här musiken, den är verkligen lugn, avslappnande, finstämd och harmonisk. Jag hade även som operationsläkare tyckt att det var trevlig musik att skära i någons mage till. Man måste väl försöka tillfredsställa alla så gott det går. Jocke är kanske inte helt nöjd med valet, men han är ju å andra sidan den som gör minst just där och då, så han får bara gilla läget.

Idag är en sån dag då jag definitivt inte borde stigit upp ur sängen, för att skona min sambos liv. Redan efter tre minuters vakentid ungefär anade jag att det skulle bli en dag full av irritation från min sida. Ibland bara vaknar man på det humöret, utan någon anledning. Ibland har dock visat sig vara ganska ofta under dessa nio månader.
Så jag har gått runt och morrat det mesta av dagen. Jocke stackaren fattar ingenting, och det gör mig ännu mer irriterad. Ibland borde han ju faktiskt fatta mer, eller hur?! När man har såna här dagar så bubblar dessutom allt upp till ytan, och allt man nånsin irriterat sig på sedan man träffades känns plötsligt som världskatastrofer. Puh...

Det är verkligen full fart i magen nu för tiden. Det är inte stilla i många minuter av min vakentid. Jag har ingen aning om varför det är så. Är det för att han är glad, orolig, ledsen, rädd? Eller är det helt enkelt bara för att det är aptrångt där inne? Börjar det bli jobbigt även för lillen att ligga som en ihopknycklad pappersnäsduk?
Ni som har barn, eller nyss fått, märkte ni av detsamma under slutet av er graviditet?

Nu på sista tiden funderar jag jättemycket på hur han kommer att se ut. Jag är sååå nyfiken. Undrar om jag kommer se tydliga likheter med Tindra när hon var nyfödd. Har han mycket hår? Inte om han brås på sin pappa i alla fall. Är han en liten tjockis eller en liten mask? Det ska bli så spännande att få se honom, jag kan knappt vänta. Men jag har ju inget val.
Tänk ändå om vi skulle gått tiden ut, då hade det varit dryga fem veckor kvar, minst. Jag hade säkert gått över tiden. Nu ångar dagarna på i makligt tempo. Sakta men säkert, snart är vi i mål!

Tindra vaknade kl 7 i morse... Så onormalt det kan bli en söndagmorgon. Borde nästan vara nåt litet straff på det. Jag gick i alla fall upp med henne, och som den dåliga morsa man är drog jag igång Bolibompa på datorn åt henne så hon fick spela. Detta gav mig några timmars mer sömn.
Under dessa timmar hann jag se min kommande son i drömmarna. Men det var lite obehagligt, för han kunde prata. Han var typ nyfödd, men han pratade! Började snacka om att han ville ha hamburgare och skit. Usch... Lite läskigt.

Idag skiner solen, och jag tänkte ta med Tindra på en fika på stan. Men hon påstår att hon har ont i magen, så jag vet inte om jag vågar. Sist hon sa det och vi åkte buss så spydde hon på bussen. Det är visserligen 4 år sedan, men det var ingen kul upplevelse. Värsta fyllespyan la hon på bussen, och vi var tvungna att gå av för jag skämdes så.
Kanske åker jag in till stan ensam och går till Apoteket och så. Vill även leta efter en sån där Näs-Frida till Elliot. En liten mackapär som man kan suga ut snor ur näsan med. Behöver även leta efter såna där snygga trosor med riktigt hög midja, så att kanten inte sitter rakt på operationssåret sen. Läckert!

Får se om jag kan lura med mig Tindrisen på en tjejdag med lite fika och shopping.

Vi har inte gjort många knop idag. I alla fall inte jag. När Tindra och Jocke var iväg kastade jag mig i ett varmt skumbad och låg där och guppade.
När de kom hem var det dags att dra igång smörgåstårtsproduktionen så att den ska hinna dra ett tag innan vi ska sätta tänderna i den ikväll. Nu står den i kylen och gottar sig. Det rinner ut lite från den, men det får vi fixa till sen när den ska dekoreras.




Tindra sitter just nu och målar tavlor. Den första skulle bli en Pokémon till lillebrorsan, men efter bara några penseldrag så blev det istället en skäggubbe. Vad det nu är...?

Man kan tro att självaste världsmästerskapen i brottning för ögonblicket pågår inuti min kropp. Och att det gäller liv eller död att vinna. Att en så liten människa kan tillfoga en sån obehaglig känsla och faktiskt även lite smärta, det kan nästan övergå mitt förstånd.

På dagordningen idag står det först och främst smörgåstårtsmakeri. Vi ska slänga ihop en smörgåstårta som vi ska moffa i oss ikväll framför Melodifestivalen. Till dessert blir det marängsviss, även det väldigt nyttigt :) Ni hör ju, i vår familj satsar vi på den smala linjen.

Igår var vi ute och åt med mina föräldrar och syrran och hennes kille. Det var en jättetrevlig kväll, trots att själva restaurangupplevelsen var något man kunde klarat sig utan. Vi var på Á la grecque inne i stan. Inget ställe jag längre kan rekommendera. Vansinnigt dålig service, lång lång väntetid och mat som var ok men absolut inte mer. En servitris på hela restaurangen, vilket resulterade i att allt tog väldigt lång tid. Att hon dessutom inte var snabb i sig och ganska otrevlig gjorde inte saken bättre. Nej, sista gången vi gick dit. Det finns så många bra grek- och turkrestauranger i stan, så jag tycker kanske de borde anstränga sig lite för ett gott rykte.

Sitter och funderar på vad jag ska hitta på nu... Jocke och Tindra är och handlar och tvättar bilen, så jag är helt ensam. Ska jag lägga mig igen? Jag gick ju upp för 1.5 tim sen :) Jag hittar säkert nån tvätt eller nåt som behöver tas tag i.

Sov i knappt två timmar, men det känns inte som att det räckte för att täcka upp nattens vakna stund. Är genomtrött fortfarande. Tindra kommer hem om 1.5 tim och då kan jag ju inte ligga och sova. Får väl vila en stund på soffan sen istället.
Har precis ätit några pannkakor och druckit ett stort glas O´boy. Får se om jag fick i mig lite socker så att jag vaknar till.

Fick förresten en kommentar tidigare om att det även dyker upp ännu en fredag den 13:e i år, i november. Vad är det frågan om? Hur läskigt som helst ju...

Ikväll ska vi till mamma och pappa och äta middag. Dags att fira även mammas pension. Det blir trevligt. Får se om Jocke orkar följa med, han är ju krasslig igen. Förkyld = sitter och dinglar med benen på dödens kant. Inte lätt. Men jag har i alla fall konstaterat att hans immunförsvar måste var kört i botten. Frisk i två veckor, sjuk i en. Så har det sett ut hela vintern, och då menar jag verkligen hela vintern. Och så får han ju den där hostan som går mig på nerverna. Torrhosta är något av det mest irriterande som finns. Dessutom spricker mina trumhinnor typ varje gång han hostar. Inte konstigt att jag hade tinnitus ett tag :)

Imorgon lördag ska vi i alla fall åka till Kungsbacka och hämta bärselen. Sen blir det hemmakväll med hela familjen i soffan och Melodifestivalen. Det är denna helgen och en till som vi har Tindra innan Elliot kommer. Då vill man verkligen passa på att krama ur all egentid med henne som går. Sen är hon plötsligt inte ensam med oss längre, som hon har varit i alla sina sex år.
Vann förresten en liten dress på Tradera igår. Ja mamma, det är en dödskalle på den, jag vet att du tycker det är bedrövligt. Men denna dödskallen ser faktiskt snäll ut! Han är ju hur glad som helst.

Det kan ju aldrig vara bra att det är fredag den 13:e igen?! Två olycksdagar på två månader. Den förra gick ju smärtfritt förbi, men har man tur två gånger i rad? Jag ska ta fram saltet och spotta på varenda katt jag ser. Kanske klarar jag mig denna gången också...

Har länge kollat efter bärsele på Blocket, men det finns inte så supermånga av någon anledning. De som finns är dessutom ganska dyra, och jag är inte så pigg på att lägga hur mycket pengar som helst på en.
Nu satt jag återigen och kollade runt, och hittade en jättefin i Kungsbacka för bara 250 kr. Aldrig använd, bara provad ett par gånger. Vilket fynd! Ska åka och hämta den på lördag. Jippie, ännu ett fynd som fick mig på superbra humör!

Vecka 34                                                                 Vecka 35

Har inte magen sjunkit lite på sista veckan?? På den första bilden ser jag ju ut som en uppblåst ballong över magen. Känner av lite av de där ilningarna som man kan känna när bebisen börjar borra ner huvudet i bäckenet. Kanske gör han sig redo för att försöka komma ut den "vanliga" vägen. Snopet att han ska ut genom nödutgången :)

Usch... Det ser dessutom ut som om jag har manshänder! Nu börjar till och med det sista par skorna sitta tight... Tur att det snart är dags, annars hade jag fått gå barfota i snön.

Jag ska faktiskt hoppa i säng alldeles strax. Nu för tiden känns det som om jag inte kan få nog med sömn, så för en gångs skull ska jag lägga mig tidigt. Idag har jag inte sovit mitt på dagen som jag brukar (ja jag vet att det är tantfasoner) och det märks nu. Är ganska seg i kolan.
Imorgon blir det nog inte heller nån tupplur, för Tindra kommer hem tidigt från skolan. Lite senare på eftermiddagen ska vi åka och äta sushi. Längtar redan, det ska bli sååå gott!

Hade nog inget direkt viktigt eller intressant att skriva här ikväll. Ser bra ut för Frölunda förresten. Det gillar vi! Nu ska jag ta min bok och lägga huvudet på kudden. God natt mina kära läsare!

Jag vet inte vad det är som gör att man under en graviditet plötsligt börjar drömma de mest osannolika, bisarra mardrömmar? Vet inte hur många gånger Jocke har varit otrogen. Ibland är jag så arg på honom när jag vaknar att jag bara vill slå honom när han sover. Stackars karl. Han tar det hela med ro och skrattar bara åt mig när jag berättar.

Nattens mardröm handlade om graviditeten. Jag drömde att jag började blöda, och blev skiträdd. I och för sig så kanske det inte är så ovanligt om en förlossning sätter igång, jag vet inte. Men jag hade inga värkar eller nåt, och blev skitskraj. Fick springa runt och leta efter Jocke länge innan jag hittade honom. Sen vaknade jag av att ja grät. Men vilken lättnad det är när man inser att det bara är en dröm...

Igår gjorde vi nåt nytt. Vi la upp en ny strategi när det gäller veckans storhandling, och åkte inte till Maxi förrän efter 20 på kvällen. Man kan inte åka dit runt 17, för då är verkligen alla och handlar mat efter jobbet. Så klockan 20 satte vi oss i bilen. Det var ganska skönt, om än lite konstigt att handla så sent. När man ska storhandla så tar det ju dessutom en stund, så vi var inte hemma förrän vid 21.30.
Hittade en Soda streamer för 350 kr som vi köpte. Vi har haft en Wasser max, men det är mycket svårare att köpa nya patroner till den, då de inte finns i vanliga ICA affärer tex. Vi bubblar en hel del vatten, så den byts med jämna mellanrum. Nu ska mamma och pappa få adoptera Wasser Max istället.

Idag ska jag ta det lugnt, som vanligt. Kanske åker iväg en sväng med syrran senare och hjälper henne att kolla på skötbord. Resten av dagen ska jag nog ägna åt att sitta i en gungstol och filosofera och drömma mig bort. Vid den här tiden om exakt fyra veckor så har jag förhoppningsvis lille Elliot i min famn. Äntligen är väntan över då. Nio långa månader...

Det kan verkligen inte gå en enda dag utan att jag måste göra någon nytta här hemma. Det är inte alltid stora projekt, nu för tiden sällan. Men det är ändå alltid något som jag känner att jag måste göra. Tvätta, vika torr tvätt, dammsuga, diska, tömma diskmaskinen osv osv. Inte en dag kan jag bara vara, utan att lyfta ett enda finger här hemma. Lite jobbigt faktiskt. Eller mer tragiskt?
Idag kände jag ett starkt behov av att tvätta så att tvättkorgen blev helt tom. Har även vikit torr tvätt. Men nu tänker jag inte göra mer, bara hänga upp den sista maskinen när den är färdig. Sitter med en kopp jordgubbste och en varm macka med ost och slappar nu. Det närmsta jag har varit frisk luft på hela dagen var när jag stack ut näsan på balkongen. Ingen vår idag heller, så då tänker jag inte gå ut.

Hittade en namnsida på nätet, och sökte såklart upp både Tindra och Elliot.

Tindra
"Tindra är ett nytt kvinnonamn, som snabbt har ökat i popularitet under 2000-talet. Det är det 170:e vanligaste namnet bland nyfödda och det finns omkring 2150 bärare, 1996 fanns bara två.
Namnet har samma betydelse som verbet "tindra"."


Elliot
"Elliot är ett mansnamn som är en engelskspråkig variant av Elias. Namnet är i Sverige ovanligt bland vuxna, men blir allt populärare bland de små, och kom på plats 31 bland pojkarna i 2006 års namntopp."

Uppgifterna är från år 2008.

  
                              Tindra                                                                               Elliot

Här sitter jag i morgonrock och latar mig. Gick upp ur sängen för kanske en halvtimme sen. Var verkligen tvungen att ta igen lite sömn, eftersom jag "sov" på soffan i natt. jag och Jocke blev lite osams igår vid läggdags, och då i ren protest utvecklas jag till en 3-åring som vägrar att vara i samma rum som honom, än mindre ligga i samma säng. Så jag bäddade ner mig i soffan. Inte skönt, och Elliot var gravt missnöjd hela natten. När Jocke åkte till jobbet så sprang jag in och kastade mig i  sängen. Efter att jag följt Tindra till skolan så la jag mig igen, och har sovit supergott!

Min separationsångest har nästan utvecklats till något sjukligt nu under graviditeten. Jag vill knappt gå ifrån Tindra i skolan. Jag vill bara säga till henne att jag har ångrat mig, och att hon får följa med hem igen. Hon älskar ju skolan, så det är aldrig några problem att lämna henne, tvärtom. Men hade hon en endaste gång blivit ledsen eller visat att hon tyckte det var jobbigt, så hade jag tagit med henne hem igen.

Är det nåt speciellt med förstfödda? Har de en speciell plats i ens hjärta? Inte det att jag kommer älska Elliot mindre naturligtvis, men det kanske är något särskilt med det första barnet. Eller så beror det på den nära kontakt vi fick under de år vi bodde ensamma, Tindra och jag. Det bandet kan ingen bryta någonsin, och det är jag däremot övertygad om att det är starkare än vad det hade varit i vanliga fall. Det var som om hon och jag levde i en helt egen liten värld, en liten bubbla.
Inte konstigt att det tog nästan två år innan hon hade släppt in Jocke på allvar i sitt liv.

När jag dammsög i hela lägenheten nyss så hittade jag det här i Tindras rum.

God morgon!
Nu har jag smällt  i mig en och en halv Hönökaka till frukost. Var hungrig redan igår när jag la mig. Hatar att lägga mig hungrig, samtidigt var jag för lat för att göra nåt åt det, så jag får skylla mig själv. Men i morse när jag vaknade så kände jag mig helt utsvulten pga detta. Kanske tom på gränsen till undernärd. Hahahaha!! Eller hur?!
Funderar på hur jag ska klara mig den dagen jag ska in och snittas. Jag får bara äta fram till 24.00 och dricka fram till 04.00 tror jag det är. Jag kommer ju vara aphungrig på sjukhuset... Eller så är det så finurligt att man kommer vara så nervös så att alla såna känslor bara bedövas av skräck och nervositet. Jag får se fram emot den där fikabrickan man får efteråt.

Idag ska jag till barnmorskan, eller bm som hon heter i gravidvärlden. Väga, mäta och sticka i fingret står på listan. Får se om lillen har fixerat sitt huvud. Spelar ju ingen roll, för han ska ju inte ut den vägen med huvudet först ändå, så han kan ju få ligga hur han vill. Men det har ju inte han nån aning om. Han kommer bara ligga där inne och gotta sig och suga på tummen, och hej och hå så kommer det två stora karlahänder och rycker i honom. Vilken chock... Man hade ju kissat på sig för mindre...
Tindra blev arg som ett stucket bi när de drog ut henne. Hon skrek som en galning, så det var inget fel på vare sig lungor eller färg.

I kväll ska vi förresten åka och hämta två "gungstolar" som vi hittade på Blocket. Hoppas att det kommer funka att sitta i dem och amma i början i alla fall. Vår soffa är så himla djup och ganska mjuk, så det kommer vara svårt för mig att sitta där i början när jag är nyopererad. Kan ju sitta i sängen, men det är heller inte kul att alltid behöva gå in i sovrummet när man ska amma. Därför ska vi ha de här två i vardagsrummet. Det blir nog kanonbra.

Nu är jag tillbaka! Ganska pigg och utvilad faktiskt. Vi hade en så vansinnigt slö och skön dag igår, så batterierna hann fyllas på en hel del.
Darlingen kom hem vid halv fyra på morgonen ungefär. Han somnade naturligtvis fort, men jag låg vaken i nästan två timmar innan jag kunde somna om. Till slut lyckades jag, och jag vaknade sedan vid tio ungefär. Jocke vaknade också efter en stund, och vi låg kvar och pratade innan det var dags för frukosten. Efter frukosten återvände vi faktiskt till sängen för att kolla på film. Tittade på Mirrors med Kiefer Sutherland. Kan under inga omständigheter rekommendera den, lägg er tid på något bättre! När filmen var slut så kände jag mig lite trött igen, så jag somnade om.

Ungefär så där såg resten av dagen ut, vi låg i sängen hela dagen. När klockan var halv sju på kvällen klädde jag på mig, för vi skulle åka och hämta mat. Hem med maten, åt och sen var det Melodifestivalen. Efter det kollade vi på Wallander, och sen var det faktiskt dags att lägga sig igen. Hur skönt som helst med en sån slapp dag, utan att känna en massa måsten som man ska göra. Och det är skönt att kunna unna sig en sån dag nu innan Elliot kommer.

Idag vaknade jag vid nio, ingen stress, utan låg kvar och drog mig tills Jocke vaknade. Efter frukosten bestämde vi oss för att sticka iväg och köpa överkast till sängen. Vi slank även in på Elgiganten, och där fick vi med oss ett nytt strykjärn plus en liten massageapparat som Jocke tjatat om så länge. Jag lyckades även lura med honom in på Lindex så att jag fick köpt en amningsbh.
Efter shoppingen åkte vi till syrran och fikade semlor där. Gott, man får väl passa på nu, de försvinner väl snart.

Nu sitter jag här vid datorn och kollar runt lite. Tindra kommer snart hem från sin pappa. Blir en lugn kväll hemma med lite TV och så innan vi tar nya tag för en ny vecka.

Häromdagen sålde vi Jockes enorma surroundsystem, med förstärkare, två gigantiska högtalare mm mm. Vi har länge försökt bli av med det, men utan framgång. Men denna gången fick vi napp, och äntligen blev jag av med de där stora 80-talshögtalarna.
I och med detta kalaset ramlade det ju in lite extra pengar som Jocke gjorde ett ivrigt försök att gömma undan för mig. Men! När man är hysteriskt allergisk mot stök och oreda som jag, och måste städa och röja lite här och där mest hela tiden, då kan det hända att man helt oväntat trillar över skattgömman. Vilket hände igår när jag städade på Jockes sida av sängen. Jag skulle lägga ner en mobilladdare i hans låda, och vips låg där en hög med sedlar och smilade inställsamt mot mig.
Så idag när jag skulle åka en sväng med mamma och pappa så traskade jag naturligtvis till skattgömman och plockade med mig en femhundring. Enkelt och smidigt, snabbare än på bankomaten!

Så nu har jag handlat ännu lite mer Elliotsaker.


 














Pyamasar kan man inte få för många av. Bebisar både kräks och bajsar på sig, det vet ju alla.


Dessutom köpte jag amningsnappar, så har jag såna att ta med till BB. Hittade en annan modell än Apotekets, och de såg lite smidigare ut.

Nu är jag helt ensam hemma, endast i sällskap av en stor mage innehållande en vild kille. Jocke har redan åkt, så jag får verkligen en helkväll för mig själv. Han fick stränga order av mig att inte komma in och andas öl på mig när han kommer hem i natt. Inte heller får han viska saker om och om igen tills jag vaknar. Vi får se hur det går med detta...
Ska kolla på Let´s dance och äta godis som jag sköljer ner med cola. Köpte dessutom Ridderheims marinerade parmesanost. Lite salt är aldrig fel. Det blir nog en finfin kväll.

Idag är det så grått och trist ute. Inget regn förvisso, det är väl en fördel, men det var kallt och blåsigt och solen lyser med sin frånvaro. Undrar om regnet hänger i luften...

Har precis ätit lunch, lite rester från gårdagens middag som bestod av stekt falukorv och stuvade makaroner. Innan jag blev gravid så åt jag under inga omständigheter korv i någon form. Bara tanken på vad som är i korv fick mig att hellre vilja svälta ihjäl.
Men som genom ett trollslag och i sällskap med alla andra graviditetsrelaterade konstigheter, så började jag i alla fall äta falukorv. Och nu tycker jag det är ganska gott. Jag kan dock fortfarande inte riktigt tänka på vad som är i den, eller hur den ser ut under produktion, för då återkommer den där starka vill-spy-känslan.

Om en liten stund ska jag hämta Tindris i skolan. Ska ta med hennes sparkcykel, och så ska vi gå till 7eleven och köpa en massa goda kakor och grejer. Sen ska vi hem och fika och spela Den försvunna diamanten.
Måste tydligen även köpe en bulle till Jocke, allt enligt Tindras order. För annars blir det synd om honom. Pyttsan! Det är enkelt att undvika, man skyndar ju sig bara att äta upp allt och röja undan alla spår innan han kommer hem.
Men men, har man en dotter med stort hjärta så har man. Jag får vara stolt istället för snål :)

Igår förkunnade Tindra att hon har gjort slut med sin pojkvän. Redan. Som ett äkta Hollywoodförhållande, upp som en sol och ner som en pannkaka. Anledningen? Han hade en annan vid sidan om! Har ni hört på maken?! Bedra min dotter på detta vis. Usch...
Jag, Jocke och hennes pappa kanske inte var helt oskyldiga i beslutet. Hon berättade i onsdags när vi fikade att hennes kille nu även var tillsammans med en av hennes kompisar i skolan, och att hon inte tyckte om det. Som den stöttande mamma man är så vill man ju uppfostra sin dotter till att bli en stolt och självständig kvinna. Så jag var inte sen med att säga att hon klarar sig lika bra utan den där pojkvännen. Om du inte gillar det så är det bara att göra slut sa vi.
Vips kom hon hem igår och var singel. Men hon är inte ledsen över det, hon verkar redan ha gått vidare :)

Nu sitter jag här med mitt nya favoritte, som är helt underbart ljuvligt. Känns nästan som om man har dött och kommit till himlen när man dricker det. Det är ett rött fruktte, men utan tebladen liksom. Det är bara en massa fruktbitar och annat fnöske i. Lite blomblad och vad det kan vara. Perfekt om man vill undvika det svarta teet och koffeinet.

Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.
Din bebis kranium är fortfarande lite mjukt, eftersom benen inte riktigt sitter ihop ännu. Övriga delar av bebisens skelett hårdnar nu däremot och huden håller på att bli mindre röd och skrynklig.
Nu kan barnet själv bekämpa lätta infektioner med sitt immunförsvar.

Det är omöjligt att veta vad fostret tänker och drömmer om. Men det som är känt är att barnet har REM-sömn. (rapid eye movement, det vill säga den fas av sömnen då man drömmer). Man antar därför att barnet har förstadium till drömmar.


                      

För skojs skull ställde jag mig på vågen i morse, mest för att få ett litet hum om var man ligger nu. Inte nån hysteriskt rolig upplevelse som framkallade skrattattacker kanske. Men men, å andra sidan är det väl inte helt oväntat nu på slutet. Det är väl nu man lägger på sig mest. Att jag i tillägg till detta göder mig själv och Elliot med en massa goda saker kanske också gör sitt.
När jag kollade på filmen från när Tindra föddes häromdagen så kunde jag i alla fall trösta mig med att jag inte ser ut så där denna gången. Hade lika många hakor som en fransk bulldog. Det var nästan lite traumatiskt att se på. Jag undrar dessutom varför ingen i min omgivning inte hade mage att säga till mig att sluta äta?! Fy på er!!

Jag skulle nästintill kunna ställa klockan efter Elliot i magen. Inom ett spann på max 15 min kl 22 på kvällen så blir det rajraj i magen. Oavsett om jag ligger i sängen eller sitter upp nånstans. Nu när jag sitter vid datorn känns det som om någon kör runt en degknådare inuti min kropp. Vad jag önskar att jag kunde se honom och vad han pysslar med där inne varje kväll kl 22.
Och framför allt, vad kommer han pyssla med kl 22 på kvällarna när han är född? Spännande! Nu önskar jag att jag kunde lägga mig i sängen ikväll, somna och vakna upp om fem veckor. Nu går tiden väldigt långsamt igen...

Vi var naturligtvis tvungna att på nåt sätt fira att Jocke fick jobbet idag, så falukorvsmiddagen gick bort ganska snabbt. Man kan inte fira med falukorv och stuvade makaroner.
Efter lite beslutsångest bestämde vi oss för att åka ner till restaurangen här där vi bor. Det är där vi köpte pizzorna för ett tag sedan, som var så himla goda. Och maten vi åt idag var minst lika god, vi var båda supernöjda med våra val. Jocke åt en 200 gr bacon/cheeseburgare med pommes, och jag tog fläskfilé med potatisgratäng och gorgonzolasås. Hur gott som helst! Och inte dyrt för att vara en sån liten lokal restaurang. Dit lär vi gå många gånger i sommar, särskilt när de får upp sin uteservering.

När vi kom hem kom Tindra och hennes pappa på fika. Vi mumsade i oss nästan hela cheesecaken, plus en och annan cocosboll. Nu är jag mätt så det räcker och blir över. Blir en TV-kväll så länge jag orkar.

Idag var jag och mamma och shoppade lite i en second hand affär som ska stänga. Hon säljer ut alla kläder med 40 % rabatt, och det kan man ju inte missa. Detta köpte jag, och totalt gick det på  177 kr!


  

Igår när jag och Tindra träffade min mamma började vi prata om Elliot. Tindra är ju väldigt bra på att planera alla saker hon ska göra med honom, och allt hon ska hjälpa till med. Hon verkar ha fattat att han i början bara är ett litet hjälplöst paket.
Så igår blev det tal om att hon ska hjälpa mig en massa sen i början när han kommer hem från BB. Min mamma sa då att om han blir för jobbig så kan Tindra bara komma bort till mormor och morfar.
Tindra funderade ett kort ögonblick, sen svarade hon att hon kan nog inte komma till dem på ungefär tre år sen. Va, utbrast mormor förvånat. Varför inte det då? Nej, för när Elliot har blivit tre år, då kanske han inte är så himla jobbig längre, och då kanske jag kan lämna mamma ensam med honom.

Herregud...  Tänk vilket ansvar denna lilla 6-åring känner. Vilken börda som måste tynga hennes små axlar. Tror hon att hon kommer vara tvungen att sitta hemma i husarrest och hjälpa mig med en bebis i tre år?! Stackars lilla människa! Jag måste genast befria henne från dessa tunga tankar.
Nej skämt åsido, jag tror hon längtar efter lillebrorsan lika mycket som vi gör. Hon är en sån otroligt vänlig själ, så hon kommer gå in i rollen som storasyster med hela sitt hjärta. Elliot kommer få världens bästa syrra!

Sitter och väntar på att darlingen ska ringa. Han är ju på anställningsintervjun nu. Borde egentligen sitta och hålla tummarna istället för att knappra på tangentbordet. Jag tror det kommer gå bra. Igår nr han pratade med chefen så ville han att Jocke skulle ta med sig arbetskläderna direkt så att han kunde börja på studs. Han är ju i alla fall uppenbarligen i behov av folk.

Det är grått och regnigt ute idag, och jag tänker inte ens sticka ut näsan. Vi går fortfarande runt i pyamas här hemma. Tindra har ju studiedag, så det finns ingen anledning till att stressa. Hon vaknade vid sju när Jocke åkte till jobbet, men då skonade han mig genom att dra igång Bolibompa på datorn, och sen satt hon där till nio när jag vaknade. Tyst som en mus. Antagligen för att hon inte ville väcka mig och riskera att vara tvungen att sluta spela.
Nu fick hon ett spontant infall att städa och röja i sin kista där hon har alla spel och ritgrejer. Helt utan påverkan av mig. Tur att hon följer i mina fotspår och inte i Jockes ;)

Tänkte slänga ihop en frozen cheesecake idag, plus att Tindra ska få göra några små kakor med glasyr. Sen finns det väl alltid tvätt att ta hand om.
Jocke kommer nog hem tidigt, de hade nästan inget kvar på jobbet att göra. Men har vi tur så blir inte hans hemmavaro så lång, intervjun är ju imorgon. Jag tror det kommer gå bra. Får han jobb så ska vi fira!

Dags att göra lite nytta!

Just nu hickas det hejvilt i magen på mig. Lägger jag handen på magen så hoppar den, plus att det pickar ända ner i svanskotan på mig. Maken till girig unge att svälja fostervatten har jag aldrig varit med om. Det slutar ju aldrig heller, kan hålla på hur länge som helst.

Fick en kommentar från en tjej här tidigare idag. Hon ville att jag skulle gå in på henns blogg och rösta för eller emot offentlig amning. Jag gick in på hennes blogg och kollade lite, och det visade sig att hon var hysteriskt anti emot amning bland folk.
Jag orkade inte ens lämna en kommentar. Vad ska man säga? Jag tycker det är självklart att man som mamma ska få amma sitt barn när det behövs. Däremot kan jag hålla med om att man kan sköta det lite diskret. Men många verkar tycka att det är fullkomligt osmakligt och att det borde förbjudas. Ett vanligt argument brukar vara att man inte vill se hängiga bröst offentligt osv osv. Vad jag undrar är hur dessa människor gör på somrarna på stranden när hälften av de kvinnliga besökarna, oavsett ålder, går runt topless. Får de lika kraftiga kväljningar då?
Att amma är väl i så fall det enda naturliga sättet som en kvinna får "visa" sina tuttar på?! Hmm... Visst, alla tycker olika, men amning är ju så långt ifrån en exhibistionistisk handling man kan komma!

Nej, låt för fan mammor amma sina barn ifred!

Norge har fattat galoppen! I år skickar de ett bidrag till Melodi Grand Prix som inte kan få annat än tolvor från öststaterna och balkanländerna! Heja Norge!!

Nu för tiden tycker jag det är måndag och fredag hela tiden. De andra dagarna bara flyter iväg, som i en dimma. Idag var det dessutom hur tråkigt som helst att vakna, eftersom det var grått och blött ute. Nu när jag kastar ett öga ut så ser jag att det snöar igen! Nu ryker väl de små söta snödropparna i rabatten...
Jocke började lite senare idag, så han följde Tindra till skolan så jag slapp gå ut i alla fall. Men jag var ändå uppe på morgonen och satt med henne vid frukosten och så. Ville ju säga hej då.

Sista dagen för Jocke på jobbet idag. Sen ska han gå hemma och trampa med mig. Herregud, hur ska detta gå? Jag och mina hormoner har ju nästan ihjäl honom bara under en helg. Stackars karl alltså! Jag får se till att sätta honom i sysselsättning här hemma istället. Och så får vi hålla tummarna att jobbintervjun på onsdag går bra. Han vill inte prata om den, för han blir så nervös då.

Natten har varit katastrofal i vanlig bemärkelse. Min högra höft är ett rent helvete. Det känns helskumt, och jag hoppas verkligen det är något övergående som försvinner efter förlossningen.
Nu för tiden spelar det ingen roll alls hur jag ligger, för efter en stund börjar det mola som fan i höften. Ni vet en sån där jobbig, gnagande värk man kan få långt inne i skelettet och musklerna om man har legat konstigt jättelänge. Det får jag efter bara några minuter, och då måste jag byta ställning.
Sen kan man ju inte ligga hur som helst heller, för Elliot är en bestämd kille. Han slutar inte böka heller förrän jag byter ställning, hur mycket jag än försöker ignorera honom. En liten åsna....

Nu ska jag ta en riktigt varm dusch! Kan egentligen tänka mig att sova igen, men jag gick ju precis upp.

Ganska impulsivt bestämde jag och mamma oss för att besöka årets baby & barnmässa. Skulle åkt dit med syrran igår, men eftersom hon fick hysterisk magsjuka så blev det inställt. Men idag ringde mamma och frågade om jag ville åka, för i så fall kunde hon följa med.

Mässan i sig var väl sådär, inte riktigt värt de 120 kr det kostade i inträde. Men jag fick i alla fall med mig en del gratisprover hem, och det är ju aldrig fel. Vi var bara där i ca 1.5 tim, det räckte.