Förtydligande!

2010-09-08, 22:39:02 / Kategori: Etik & moral
Jag vet inte om jag var otydlig i mitt förra inlägg, för när jag läser några av era kommentarer så blir jag lite osäker på om ni fattade var jag står i frågan. Eller inte står. Ja ni hör ju, fortfarande kluven som ett vedträ...


Innerst inne, så tycker nog mitt hjärta synd om dem. För skulle valet varit enkelt för dem på den där vägen, så hade väl ingen tveklöst tagit fel väg?
Och som någon av er skrev, det är klart att det är en trygghet för dem. Det är det enda liv de känner till nu, spriten och suparkompisarna.
Det jag menar är att det är synd om dem för att det egentligen inte är ett liv som någon i slutänden borde förtjänat.


Alla har olika mycket och olika sorters bagage med sig. Och det kanske bara handlar om ren och skär jävla otur?!


Och jag håller fullständigt med om att de inte bara borde få pengar utmatade en gång i månaden, som enbart går åt till alkohol. Man borde ta tag i repet i den änden man får grepp - dvs missbruksvården!


Som sagt - svårt, svårt, svårt!!! Men intressant att höra era åsikter och få andra människors syn på saken.








Etik & moral

2010-09-08, 20:45:52 / Kategori: Etik & moral
En ny kategori läggs härmed till. För detta är något som jag funderat över nästan hela dagen på jobbet.


För att dra det kort så handlar det om alkisar. Och då tänker jag på värstingalkisarna, de som sitter ute 365 dagar per år och konstant har en lila eller grön liten plastpåse vid sin sida.
Strax utanför mitt jobb har det blivit ett tillhåll för våra lokala alkisar. Där samlas de, måndag som lördag, morgon som kväll. Några utgör liksom själva kärnan, andra kommer och går.


När jag stog där på jobbet så tänkte jag för en sekund "stackars människor". I nästa sekund tänkte jag "det är fan inte synd om dem!" Denna mycket kluvna diskussion fortsatte sedan en bra stund inuti mitt huvud.


Är det synd om dem eller inte? Egentligen inte, för någonstans på vägen i livet så har man gjort ett val. Ett val som gör att man sitter där man sitter idag. Sedan att livet varit hårdare mot vissa människor, och att alla tacklar saker på olika sätt, det är väl också en aspekt som spelar in. Men jag vill ändå inbilla mig att någonstans på den där slingriga vägen som kallas livet så har det funnits en avstickare för alla. En chans att ta rätt väg, bort från den mörka, ojämna vägen.


Men så är det väl ändå lite synd om dem också...?
De har ingen som ruskar tag i dem, örfilar dem och som för full hals gastar - "styr upp ditt liv nu för fan innan det är kört!" Eller så är det så att de har haft någon som har försökt, utan att lyckas... Att det är därför de sitter där de gör idag, utan någon som bryr sig på riktigt.


Ja ni märker ju, det är en schizofren diskussion som fortfarande pågår i mitt huvud... 


Vad tycker ni??? Och varför?


Snälla, det hade verkligen varit roligt om någon av alla er där ute vågar säga vad ni tycker i den här frågan!
En hel del läser min blogg varje dag, men få kommenterar något alls. Så kom igen!