Att det ska vara så svårt att bli av med sockerberoendet då?! Det ligger som en nagel i ögat hela tiden och gör sig påmint. Hjärnan maler tyst för sig själv socker, socker, socker. Att det inte bara kan gå att ställa om hjärnan och slippa det där enorma suget.


Kanske sugar-rehab är det enda rätta...?

Det rasslade och prasslade i brevlådan nyss, och jag fattade ingenting... Posten brukar ju inte komma så här tidigt. Elliot sprang dit och kikade i brevinkastet, och när jag kom dit hittade jag en påse intryckt. Och i påsen låg...





En är redan borta, Elliot åt upp den i ett nafs... Själv är jag hysteriskt sugen, men så var det ju det där med att dra in på kolhydraterna.

En vecka ter sig vara olika lång i en mans- kontra kvinnovärld. Jag vill nämligen alldeles bestämt erinra mig att mannen i huset lovade att ha ett städområde i veckan - badrummet. Det andra tar jag hand om (o)frivilligt...


Men nu är jag väldigt osäker på hur lång en vecka egentligen är? Kan det vara så att den är runt 20 dagar??

Japp, det funkade ju finfint!! Inlägget kom som ett brev på posten :) Käckt! Då kan man ju blogga järnet innan man åker hemifrån om man ska vara borta ett tag. Särskilt om man som jag bara skriver en massa goja och inget alls nödvändigt eller intressant. På sin höjd är det kanske lite smålustigt ibland, i alla fall i min värld :)

Men den satt förbannat långt in!


Nu har jag i alla fall bokat en läkartid för att kolla mina ben. Nu kände jag att det var dags att ta tag i det på riktigt, för trots att jag haft ett träningsuppehåll på ca 1.5 vecka nu så gör det fortfarande riktigt, jäkla ont. Fick skitont idag när vi gick i makligt tempo, så något är det som inte är som det ska.


Har även börjat få ont i knäna. Skenbenen är jätteömma när man trycker, så min gissning är nog ändå någon form av inflammation i musklerna. De dagar då jag gått lite mer så värker det ungefär som när man har influensavärk...


Åh vilket muntert inlägg. Vilket jävla klagande... SORRY! Men nu har jag i alla fall fått tummen ur :) Ska dit på måndag!

Jag kunde ha drabbats av syrebrist den här helgen, för jag har inte varit utanför dörren många minuter... Igår var jag nog inte ute alls, detsamma idag. Tragiskt, men det har inte ryckt i en enda liten muskel att gå ut i hällande regn och intensiv blåst. Nej tack!


Har istället fått gjort en hel del hemma. Idag var det storstädning av Tindras rum. Tindra, min älskade lilla dotter som slår uteliggarna med hästlängder när det handlar om att spara på "bra-att-ha-saker". Två stora pappkassar fylldes snabbt. Jag kan säga så här - blir det krig eller annan nöd i Sverige, så kommer min dotter klara sig galant. Hon kommer kunna bygga sig en lyxvilla och en flashig bil med allt skräp hon har sparat på :)


Söndag - en slapp kväll i soffan. Kanske betar vi av en film sen när båda barnen har lagt sig. Jag måste få Darling att se Alice i underlandet! Han är som en trotsig liten 3-åring som bara skakar vilt på huvudet så fort den kommer på tal. Kanske är han rädd för "the mad hatter"?? Ahh, så måste det nog vara ;)

Träffade en kompis häromdagen, och vi pratade om en sak som jag har tänkt på lite sedan dess.


Vi har en väldigt speciell humor båda två, och vårt "förhållande" baseras väldigt mycket på att vi båda kan skoja om ganska märkliga saker, som ingen annan någonsin skulle skoja om. Vi har en stundvis väldigt rå ton, kanske inte gentemot varandra, men i allmänhet. De icke politiskt korrekta skämten haglar. Sarkasm och ironi borde vara våra förnamn.


Det är så skönt med den här vänskapen, jag behöver aldrig lägga band på mig, utan kan i princip säga precis vad jag tycker. Jag behöver inte undra över vad hon ska tycka... För jag vet innerst inne att det lika gärna kunde vara hon som sa det :)


Har en vän till som är likadan, och vi har känt varandra i många år nu. Även om vi inte under de senaste åren har umgåtts lika intensivt som när vi var "ensamma mammor" så har vi alltid hållt kontakten. Och där är det inte heller några krusiduller, vi skämtar om allt och alla. Det är liksom vår grej :) Inte mycket frökenfasoner där inte, mer som stupfulla sjömän hahaha!!
(BTW Sara, om du läser detta så måste vi SOON boka in ett nytt datum för lite alkoholhaltiga drycker och annat skojsigt!)


Jaha... Vad ville jag ha sagt med det här inlägget då? Ingen aning...


Dags att dra sig mot sängen och ännu en gång försöka knäcka ett effing Mahjong på mobilen. DAMN IT!!!

Jag undrar var man köper en rullstol?


Nu har jag inte tränat sedan i lördags, benen har fått vila och kändes mycket bättre. Gick ner till centrum idag, en promenad som tar ca 15 min. På vägen hem kände jag att det började göra ont igen. Va fan liksom?! Ska jag inte ens kunna gå som en normal människa längre utan att det ska göra ont?!


Jag börjar faktiskt bli riktigt, riktigt lack! Nu sitter jag här med ömma skenben igen. Förbannat!

Bäddat rent i sängen, tömt diskmaskinen, kört en maskin med tvätt och hängt upp det, och nu är andra maskinen igång. Har en del disk kvar som jag strax ska ta... Men nu blev jag helt slut. Ska nog ta mig en kopp kaffe och några kex :) Lär bli en del kaffe idag om man ska orka hålla ögonen öppna.


Regn, regn, regn...

Gissa var jag kommer hänga i helgen?! HELA HELGEN!!!

HÄR!


Tack Gud, du är faktiskt god ibland...

Igår blev vi så snällt bortbjudna till Tindras pappa på hemgjord pizza. Dock var det bara jag som gick dit. Darling fick någon akut magsmärta, och lilleman var trött som en gammal gubbe, så han fick vara hemma med pappsen och sova. Men jag fick i alla fall god mat :)


Idag skulle det lagas crepes, men så ringde mamma och bjöd över oss på porterstek. Vem fasen tackar nej till det?! Så det blev middag borta idag också. Skönt att slippa stå och laga mat! Det blev istället tid över till att baka både päronkaka och kardemummakaka som nu ligger i frysen. Ok... En liten bit kardemummakaka ligger väl framme fortfarande då... ;)


Helt apropå absolut ingenting!!! Veckans roligaste - som jag fortfarande garvar arslet av mig åt var fredagens Idol. Och! Missuppfatta ingenting nu, för Andreas Weise är en av de bättre som är med i år. Men att jag inte bara la mig ner och dog när han sjöng fel, för det blev ju så tokroligt fel också!!! Hörde ni??? "There´s a hole in my face..." Hahaha!!! Lika roligt fortfarande :) "There´s a hole in my soul" skulle det vara, för er som inte kan texten. Tja... Ett hål i ansiktet måste vara... tough shit!


Ett exempel på min utomordentligt mogna och excellenta humor!

Igår var det kallt... Idag var det ännu kallare! Minusgrader och frost, tjo och tjim... Och jag har ingen vinterjacka. Får vänta en vecka till tills det ramlar in lite pengar på kontot.


Ska snart iväg och träna ett förmiddagspass. Brukar inte träna lördagar, men gårdagens planerade pass var inställt, så detta fick bli en plan B. Får väl cykla ner försiktigt så att jag inte halkar på nån isfläck.


Efter träningen har vi planerat en tur till Haga, en gammal stadsdel i Göteborg. J har aldrig varit där, trots att han har bott här i fyra (!) år, så nu är det på tiden :) Och vädret är ju underbart, trots kylan. Hoppas på en mysig dag för hela familjen. Eller hela är det ju inte, eftersom Tindra är hos sin pappa. Men vi andra får roa oss bäst vi kan :)


Eftermiddagen måste dock bjuda på "tråkigheter" som veckohandling och jag måste sortera ut en massa gamla bebiskläder som ska lämnas in till försäljning imorgon. Sen blir det slapparkväll i soffan framför en film skulle jag tippa på :) As usual.


Time to snöra på sig träningsskorna! Ha en skön lördag ♥

Mailade för några dagar sedan Samsung ang en grej på min mobil. Ibland, inte alltid, men det händer, så låser man upp knappsatsen med kinden eller örat under ett pågående samtal. Detta är så klart väldigt irriterande för den i andra änden, eftersom det låter som om jag håller på och trycker frenetiskt på siffrorna.


Mailade till Samsung och skrev att det inte funkar att låsa med låsknappen på mobilens sida, eller att siffersatsen inte låser sig själv automatiskt. Jag undrade om de hade några andra alternativ man kunde testa, eller någon annan lösning på problemet.
Svaret jag fick på problemet var "Siffersatsen låser sig själv efter en stund, annars kan du prova att låsa med den lilla knappen på telefonens högra sida".


Ja jösses... Att jag inte tänkte på detta själv...

Den dåliga starten imorse la nog sin prägel på hela resterande dagen. Det har legat ett uns av irritation och gnagt i mig hela dagen.


Pratade med chefen en lång stund på telefon, men blev inte så mycket klokare av det. Frågan jag ställer mig nu är faktiskt om jag ens är intresserad av att jobba kvar, även om han kan erbjuda mig tider framöver. Det verkar vara ganska annorlunda villkor som gäller, och jag är inte säker på att detta passar mig.


Jag tyckte att det skulle vara oförskämt skönt att jobba på hemmaplan, slippa restider, utgifter på busskort mm mm. Men nu när jag ser allt strul på jobbet så tror jag inte att detta ska vägas in alltför mycket som en fördel. Det får inte kosta mer än det smakar, och då tänker jag mest på arbetssituationen. Jag har redan gått på det stället och tagit skit alldeles för länge, och jag är inte intresserad av något sånt igen.


Det sätter mig dock i en riktigt dum sits... För jag har verkligen ingen plan B. Vad ska jag göra liksom, inget jobb att gå tillbaka till och ingen annan plan heller. Luffare? Spela munspel på centralstationen? Det är väl ungefär de alternativen jag har att välja på...


Ska gå och lägga mig och hoppas att morgondagen blir bättre.

Nu blev jag på ännu sämre morgonhumör än jag redan har!


För ett tag sedan bad min chef mig om fasta dagar i veckan som jag kan jobba. Detta för att han lättare skulle kunna lägga schema och ge mig tider. Vi pusslade med J:s jobb så att han skulle kunna ta ut föräldradagar två dagar i veckan, och jag sa upp vårdnadsbidraget.


Förra veckan var det meningen att jag skulle börja jobba tor-fre. Då fick jag bara en kort tid på fredagen, eftersom han inte hunnit kolla på tiderna än. Denna veckan ser det inte heller ut som att det blir något, så nu har vi satt oss rätt i skiten kan man säga. Vi räknade kallt med att jag skulle jobba, eftersom det var det chefen lovade mig, men nu ser det väldigt osäkert ut.


Dessutom är det så himla mycket strul fram och tillbaka jämt, han minns aldrig nånting man har sagt, vilka dagar man ska jobba, hur läget är med vårt förskoleköande mm mm mm. Detta börjar gå mig fett på nerverna, och frågan är om jag ens orkar ha det så, även om han kan erbjuda mig tider i framtiden...


Nu ska jag ta en sup kaffe och se om humöret blir bättre... I doubt it!

Baka aldrig en kardemummakaka, I effing beg you!! Jag har gått och smågnagt på den hela dagen. Damn you, kardemummakaka!!!


Förmodligen därför som jag inte har hunnit skriva nåt här... Har haft fingrarna på kakan hela dagen :)


Imorgon ska jag jobba några timmar. Hem och umgås lite med familjen, och sen iväg på träning. Sen är det helg!! Räksallad blir morgonkvällens middag. Eller... Var det inte imorgon förresten som jag skulle beställa mat från nätet?! Hahaha, nej jag lovar att sluta älta det där nu!


Kanske ska jag sticka iväg imorgon efter jobbet och kolla efter en ny träningstop. Ingen risk att jag får med mig J på det, om jag inte fjäskar rejält. Eller hotar. Hårfin gräns där...


Dags att sova i alla fall. Ska bara bita lite i den lille pojken som ligger i sängen bredvid och snusar så sött ♥

Nu kom jag att tänka på en sak... Vad f*n är grejen med gamla människor och drag?? Alltså, att det drar på dem - blåser lite lätt. Det verkar vara rena rama dödsfällan ibland.


I måndags på träningen satte jag mig på en cykel som var strategiskt placerad vid en av golvfläktarna. Hoppsansa så kom det en äldre dam och satte sig på cykeln bredvid. Jag hade dragit på fläkten för fullt och ställt in den på rotation, eftersom luften blir grymt dålig i salen under ett spinningpass. Helt plötsligt utbrister tanten alldeles förskräckt "åååhhh vad det draaaaar!!!" I ungefär samma tonläge som om hon satt fast i en björnsax, eller som om självaste orkanen Katrina kommit på besök från USA.


Det var bara att hoppa av cykeln och vrida ner fläkten.


Vad är det som är farligt med drag? Blir man stel? Ja det kan jag förstå, men om man befinner sig på ett spinningpass är väl tanken ändå att man ska köra så man blir svettig och varm, och att en fläkt skulle uppskattas som en underbar bris istället för en megastorm?!


Behöver jag säga att jag höll på att dö av överhettning...?

Nu vet jag varför jag inte fick en endaste liten blomma igår, eller ens ett kort, eller en liten chokladbit. Det var nog av den enkla anledningen att vi inte ens hade femårsjubileum igår på riktigt. Den åttonde är det magiska datumet, dvs på fredag. Så då kan jag ju pusta ut, presenterna måste ju komma då ;)


Plus att jag tänkte ringa och beställa mat från Restaurangexpressen. NOT!

Gröten intas i detta ögonblick, och efter det väntar nybryggt kaffe. Ute blåser det hej vilt, så tveksamt till om vi går ut idag. Grått och trist är det också.


Vaknade med såna där sjukt irriterande muskel... eller är det nervryckningar i ögonlocket. Inte i själva ögonlocket, nu ljög jag, men under ögat. Det ser ut som om nån sitter där inne och försöker ta sig ut, och bankar helt frenetiskt. Gaahhh!! Måste googla sen och se varför man får såna...


Nu är det kaffedags och jag ska surfa vidare på alla mina dagliga sidor :) Hej så länge!