Klockan 5.45 vaknade jag av att jag hade förgrymmat ont i mitt ljuvliga bäcken. I samma ögonblick som jag slog upp ögonen så vaknade igelkotten, och hej och hå, då var det slut på friden. Hur jag än la mig så skulle det sparkas och buffas och hickas. Den där hickan kan förresten driva mig till vansinne. Måste igelkotten vara så girig på att dricka fostervattnet så att den får hicka?! Ta´t lugnt lille vän, det finns plenty!
Funderar på att väcka Jocke så att han får vara sympativaken med mig. Men ska nog låta bli, jag hade själv blivit skogstokig om han väckte mig kl 7 när man inte alls behöver gå upp egentligen.  Å andra sidan vet jag att han inte hade blivit arg på mig, den lilla godhjärtade människan. Han älskar ju mig över allt annat, jag är en sån älskvärd person.
Åh, vilken iakttagelse! Blygsamheten är på topp så här tidigt på morgonen märker jag!