En ständigt återkommande fråga.
Hur kommer det sig att killar är totalt oförmögna att sätta den nya toapappersrullen i hållaren? Den tas utan problem fram, men den ställs på någon märklig plats som tex uppe på toaletten, där man spolar. Eller på handfatet. Eller på möbeln under handfatet. Men aldrig i hållaren.
Varför?

Jag funderar också på om jag skulle lägga ut en liten tävling här på min blogg, för att boosta antalet unika besökare... Måste bara komma på en kul tävling, och kanske tom ett litet pris!


Har haft en halvtråkig kväll. Tindra har varit lite magsjuk och spytt några gånger idag, så det blev en lugn hemmakväll i soffan. Hoppas hon är bättre imorgon så man kan hitta på nåt kul. Man vill ju passa på när hela familjen är hemma och jag inte jobbar helhelg som jag brukade göra.

Jag, Herr Penis, begär löneförhöjning av följande skäl:

* Jag utför kroppsarbete.

* Jag arbetar på stora djup.

* Jag störtar - med huvudet först - in i mitt arbete.

* Jag har aldrig ledigt på helger.

* Jag arbetar i en fuktig omgivning.

* Jag får inte betalt för övertid.

* Min arbetsplats är mörk och har dålig ventilation.

* Jag arbetar i höga temperaturer.

* Mitt arbete utsätter mig för höga smittorisker.


Käre herr Penis!
Efter noggrant övervägande av er begäran har förvaltningen kommit till slutsatsen att avslå densamma av följande grunder:

* Ni arbetar inte 8 timmar i ett sträck

* Ni somnar redan efter kortvarigt arbete.

* Ni följer inte alltid ledningens anvisningar.

* Ni arbetar inte alltid på er - av ledningen - anvisade plats, utan
uppehåller er oftast på andra platser.

* Ni tar inget eget initiativ, utan måste sättas under press och bli
vänligt behandlad innan ni överhuvudtaget börjar arbeta.

* Er arbetsplats är tämligen smutsig när ni lämnar den.

* Ni följer inte alltid säkerhetsföreskrifterna, t ex användandet av skyddskläder.

* Ni går i pension långt före 65.

* Ni tar aldrig några dubbelskift.

* Ni lämnar ibland er anvisade plats utan att ha slutfört ert arbete.

* Och som om det inte vore nog: Vi har ständigt sett er lämna
arbetsplatsen bärandes två säckar med misstänkt utseende.

Detta är, och kommer aldrig att bli en modeblogg, med en massa kläder och tips och liknande. Även om jag tycker det är roligt med kläder och accesoarer, så är det inget som ska ta upp den här sidan avsevärt. Däremot kommer jag kanske då och då lägga in en liten bild på grejer jag köpt.
Som tex idag. Jag är sååå glad, för jag har köpt världens finaste klänning!

Efter So you think you can dance igår bytte jag kanal till SVT1. En kanal som jag tittar på ca 3-5 ggr om året. Men nu ville jag så hemskt gärna utsätta mig för div skräckscener i den nya dokuserien Barnmorskorna.
Alltså... Nää, jag finner inga ord direkt. Trodde kanske att jag skulle bli botad från min förlossningsfobi. Att jag hade blivit såpass vuxen nu att tanken på att föda barn kändes som ett "måste" som en kvinna gärna vill gå igenom.

Nä hahaha, fy faan säger jag bara!! Det kommer inte komma några barn ur min kropp den vägen, no way! Ni får säga vad ni vill gott folk, att jag är feg, att jag är löjlig. Men det kommer alltid rinna av mig som vatten på en oljad gås.

Och den pappan som glatt stack ner mellan benen på sin sambo, för att kika lite när huvudet på bebisen tittade fram under en värk. Hallå?! Hade Jocke ställt sig 3 dm från mitt skrev när jag låg med benen i vädret och en unge halvvägs ute så hade jag gett honom en riktigt fet spark i nyllet. Dessutom hade jag krävt att han skulle utvisas från förlossningssalen, kanske även från sjukhuset.

Igår bänkade jag mig framför TV:n för ovanlighetens skull. Först kollade jag på So you think you can dance. Snacka om att kastas som i en bergodalbana av känslor. När man tittar på de här personerna som går på audition, så kan ibland hoppets för mänskligheten kännas far far away. Man vill skratta och gråta och skämmas, allt på en gång. Fast kanske mest skämmas och gråta. Och så blir man lite arg.

Igår var det bla en tjej, lät som hon bröt på ryska, som utförde nån hemmagjord porr/strippdans. Hon var lustig redan med en gång när hon kom in på scen, och det blev inte bättre när hon började dansa. Vilket juryn lät henne veta, med nuller och bång.
Men det är ju inte över där. När hon kommer ut från scenen och pratar med kameran, så fattar hon ingenting. Nada, zip, niente. Hon tyckte ju själv att hon var väldigt duktig. Suck...
Eller han den store lufsen som gjorde en också hemmagjord dans, en blandning av dirty dancing, disco och Gud vet vad.
Jag menar, visst, alla har kanske inte en sund verklighetsuppfattning. Men finns det verkligen ingen annan i deras närvaro, kompisar, familj, arbetskollegor, som kan drämma till dem i huvudet så de vaknar? Hur kan man låta en person man älskar/bryr sig om gå och skämma ut sig totalt på en audition?? Och bli ett nationellt skämt, vilket ofta händer.

Nej Gud bevare mig väl! Jag hoppas verkligen att min familj skulle låsa in min om jag plötsligt ville gå på dansaudition eller något liknande.

Så fort jag kom ut på nätet idag såg jag på Aftonbladets hemsida att man kan gå in och deklarera elektroniskt, trots att man inte fått sina papper hem än. Alla uppgifter finns där också, och om man har e-legitimation så går det bra.
Eftersom jag är ett nyfiket as som inte kan vänta, så kastade jag mig över Skatteverkets hemsida och loggade in så fort fingrarna fömådde.
Först var det som vanligt, jag kollar, ser en massa siffror, men fattar ingenting. Och i sedvanlig ordning letar jag hysteriskt vidare efter meningen "belopp att få tillbaka" eller "belopp att betala". Den sistnämnda vill man ju inte se, så det är med skräckblandad förtjusning man stirrar längst ner på sidan.

När jag väl hittade det blev jag lite... paff. På ett bra sätt, men det kändes samtidigt lite konstigt, och jag är lite skeptisk till om det verkligen stämmer. Å andra sidan, varför skulle de lägga ut felaktiga uppgifter på nätet till folk? Bara för att luras, göra dumspån som mig glada, för att sedan trycka ner dem i skorna igen när pappersdeklarationen kommer. Kanske.
Belopp att få tillbaka stog det i alla fall. Och beloppet var femsiffrigt. Jag tittade flera gånger, om utifall att jag hade blivit tillfälligt synskadad och sett fel på en siffra. Näää, fortfarande femsiffrigt. SKUMT! Fattar ingenting, men hoppas innerligt att det stämmer!
I så fall är det bara att sätta sig och boka 2 veckorssemestern inför sommaren!

Min pappa ringde nyss från mobilen. Han sitter fast ca 500 m hemifrån, men kommer ingenstans med bilen pga snön! Och där har han suttit i över 1.5 tim!! Det var det värsta...
Tydligen en buss och en sandbil som hade åkt in i varandra och orsakat värsta kaoset i backen upp hit där vi bor. Massa bilar som står i kö och väntar, precis som min pappa. Men även massa bilar tydligen som folk har parkerat och sedan gett sig av till fots istället. Tror jag det, alla har väl inte det dundertålamodet som lilla pappsen har.
Själv hade jag nog krupit ur skinnet efter 10 min, och sedan slängt mig handlöst ut i snöovädret för att traska de futtiga metrarna hem.
Men inte pappa. Han hade det ganska bra i Volvon. Satt och drack kaffe från jobbtermosen, och knaprade lite på en brödlimpa som han hade handlat tidigare idag. Han var vid gott mod trots eländet.


Sjukt att det blir så här VARJE år här i Göteborg. Snön faller och hela stan blir lamslagen och allt slutar att fungera.
Hmm... Undrar om folk blir så skraja nu att de stannar hemma. Det skulle kanske betyda att jag inte behöver gå till jobbet imorgon. För vem vågar livet för lite sushi???

Har suttit hela dagen och försökt mig på bloggdesign igen. Går inget vidare. Vill hemskt gärna också ha en sån där flashig blogg och header och allt vad det heter. Kan inte ens alla termer, vad är jag för en b-bloggare?!
Har dock insett mina begränsningar, och under dagen har jag nog förstört mer än gjort nytta. Så nu låter jag det vara.
Självklart, om någon vilsen, vänlig själ ramlar in och känner empati för mig och min hobbyblogg, så är det fritt fram att erbjuda sina tjänster. Jag är inte den som är den.

Herregud, är helt slut. Har precis blivit färdig med storstädning i sovrummet, vilket tog ca... 2.5 svettiga timmar. Vårt sovrum har den senaste tiden sett ut som ett bombat horhus. Rummet är halvfärdigmålat, och det står en soffa och en fåtölj där inne som ska ut på Blocket.
Soffan har fungerat som en preliminär garderob för mig. Jättekäckt att bara slänga kläderna där.
Men idag kände jag att det var förenat med fara att träda in i sovrummet. När man öppnade dörren hörde man damm-monstret vråla och tugga fradga. Och där inne sover vi! Dessutom är det ett sånt damm-monster som stökar ner så fort man vänder ryggen till.

Men nu är det röjt. Kände mig som en liten Duracellkanin med en raket i arslet. Det är ju fortfarande inte färdigmålat, men det får jag och min karl ta tag i tillsammans nån dag.

Alltså, jag måste ha sovit när de senaste väderleksrapporterna meddelades. Nää hahaha, jag tittade inte ens. Men man brukar ju höra folk prata om vädret, och vilket väder det ska bli. Särskilt om det är extrema förändringar, vilket jag nog skulle vilja påstå att det är nu.
Snön verkligen bara piskar ner i backen. Gick och lämnade Tindra hos dagmamman, var borta ca 10 min, och på vägen hem fanns inte ett spår kvar av oss eller pulkan. Ploggubben körde runt här på gården som en stolle, nu en halvtimme senare ser det ut som om han har haft sovmorgon och aldrig varit här.
Stackars mitt lilla barn, hon har Mulleaktivitet idag. Invigning och ihjälfrysning. I värsta fall blir hon väl som sin moster, ett djupfryst torskblock, som vid minsta kyla blir alldeles vit och förfryst om div extremiteter.




Bäst att det här vädret försvinner innan nästa helg när vi ska till London. Tänker då inte sätta mig på ett flygplan i snöstorm. Särskilt inte när majoriteten av personalen är öststatare som knappt kan prata engelska. Hur fan skulle det gå vid nödfall? Jag kan inte ett ord russki. Jo, Babushka, men det känns som ett överflödigt ord om olyckan skulle vara framme...

Och jag är 12 kronor och ett hårspänne rikare! För det var vad som låg tvättmaskinens lilla hemliga lucka, och gjorde att den helt enkelt bara kastade in handduken. Hahaha, vilken ordvits. Ibland är jag fan för rolig alltså.
Så nu centrifugerar den glatt igen, och alla är lyckliga.

Glömde förresten att berätta något storslaget. Igår när jag och darlingen var på bio, så vem tror ni kom in och skulle se samma film som vi?? Ni kan aldrig gissa!
Självaste Fisherman! Jo det är sant! Han som har halstabletterna ni vet.
Jocke sa lite försynt att det antagligen bara var en liten gubbe som såg exakt ur som Fishermannen. Detta påstående vägrar jag å det grövsta att ta åt mig. Klart det var självaste Fiskarmannen själv.
Dessutom sa de i reklamen före filmen att den var sponsrad av Fishermans friend. Ännu ett bevis på att det var han, han får ju gratisbiljetter då :)

Har fortfarande brutala men efter att ha sett den där osmakliga filmen med djuren... Önskar inget hellre än att jag ska drabbas av tillfällig minnesförlust, och bara glömma vad jag sett.
Eller ännu enklare, att haitiern från Heroes ärar mig med ett besök. Han lägger sin hand på min panna, och vips är alla minnen raderade. Sudda, sudda...

Dumma, dumma, dumma jag. Och vilka dumma, jävla idioter till människor det finns!!
Hittade en länk till en sida där de visar hur det går till på en kinesisk (?) pälsfarm. Och så jävla dum i huvudet som jag var så började jag titta på ett filmklipp som fanns på sidan. Nu sitter jag här och lipar och vill spy, samtidigt som jag skulle vilja åka dit och totalt kallsinnigt begå massmord på alla människor som jobbar där.

Kan inte ens förmå mig att lägga ut den där jävla länken till er så att ni själva kan se hur vidrigt det var. Önskar att jag själv aldrig hade öppnat den, och vill inte utsätta fler människor för denna vidrighet. Känslan av total maktlöshet infann sig genast, och det är jobbigt som fan att veta att man inte direkt kan göra nåt för att stoppa det. Även om omvärlden protesterar så kommer det säkert fortsätta ändå. Fy faaan säger jag!

De små djuren flås levande, medans de hänger i bakben eller svans. De sprattlar och kämpar för sina liv, samtidigt som ett jävla pucko flår dem med en slö kniv. De små flådda kropparna slängs sedan på en hög, och inte ens då är djuren döda! Ett djur lyfter på huvudet och tittar in i kameran, ögonen blinkar förtvivlat.

Måste snart gå och spy tror jag. Och så måste jag leta mig tillbaka till sidan för att se vad man kan göra för att bidra med motstånd, för detta måste fan ta mig stoppas!!!

Varning nr 1
Gå aldrig och se Angel på bio, den nya Colin Nutleyfilmen. Inte bra, inte bra. Dålig handling och ett ytterst förutsägbart slut. Pengarna tillbaka!

Varning nr 2
Köp aldrig Guitar Hero, om du vill fortsätta ditt liv som en fullt fungerande social människa! Risken är överhängande att du (som jag) blir totalt hjärntvättad. Så fort någon ber dig hänga av dig den lilla röda gitarren så väser du fram ett - rör mig inte! Lämna mig ifred, jag spelar!!!
Synd att man inte kan tjäna pengar på att lira röd plastgura...


Har precis kommit hem från en underbar kväll med Jocke. Först var vi ute och åt. Brände av ännu en kupong i Enjoyhäftet, och denna gången blev det på Golden Days.
Där har jag nog inte satt min fot sedan jag var 16, och snek mig in med falskleg och grejer.
Maten var i alla fall kanon, servicen likaså, om inte bättre. Vi käkade Black & White, och till förrätt blev det en sån där liten nyttig korg med olika friterade saker. Lökringar, kycklingbitar, ost & jalapeno mm. GÖTT!

Efter det var det dags för bio. Vi hade bokat biljetter till 10 000 BC, utan några större förväntningar på att det skulle vara en höjdarrulle.
Fel, fel, fel. Jag älskade den, fick gåshud flera gånger om och var alldeles lyrisk när vi gick ut från Bergakungen. Om man gillar den typen av filmer kan jag verkligen rekommendera den!
Så, en helkväll med darlingen, kan det bli bättre?


Nu ska jag dra av några feta solon på gitarren. Börjar få lite abstinens känner jag ;) Rock on people!

Guitar Hero är härmed invigt, å det grövsta! Här har det spelats och spelats, till armar, fingrar, händer och ben krampar och domnar bort. Men släng er i väggen vad roligt det är! Beroendeframkallande de luxe. Jag håller redan på att framarbeta en ursäkt som kan få mig att stanna hemma från jobbet nästa vecka. Måste, måste, måste spela!! Moahahaha!!!

Har observerat en mycket lustig sak med Jocke (min sambo för er som inte vet, trots att jag tror att ni 6 som läser här varje dag vet vem Jocke är.)
När han spelar så ser han ut som en blandning mellan en scoutledare vid lägerbrasan, en trubadur på Stenabåten och en liten gubbe som spelar gitarr för Frälsningsarmén. Han gungar lite sådär lätt autistiskt åt både höger och vänster. Den där rockimagen som han innerst inne vill uppnå är sååå långt borta :) Man väntar bara på att pärleporten ska öppnas...


För övrigt är Påskmiddagen avklarad. Ägg i sedvanlig ordning, lite sill, crustader med lax och pepparrotsvisp, avocadohalvor med en röra på svart kaviar, rödlök och cremé fraiche. Små läbbiga prinskorvar och så världens godaste små köttbullar. Nån ny smak från Scan, ost och skinka eller vad det var. Pyttesmå köttbullar, men helt hysteriskt goda!
Denna gourmetmiddag sköljdes ner med en halv Mariestad och sen Påskmust.
Nu väntar skålen med Påskgodiset, mer öl och en kväll full med gitarrsolon och rockposer :)

Trevlig helg mina vänner!

Läste nyss en artikel om Brangelina på Aftonbladets hemsida. Och jag blev så glad så här i Påsktider. Det står att paret tjänar snuskigt mycket pengar, men att de även skänker bort enorma summor till välgörenhet som tex Läkare utan gränser, Röda korset. Förra året hade paret skänkt bort ca 1 miljon kr i veckan till välgörenhet. En miljon i veckan!
Fler kändisar borde följa i deras fotspår. Om man sitter med x antal miljarder på kontot, och är ekonomiskt oberoende i ca 150 livslängder, då har man mer än väl råd att skänka en liten summa till något välgörande ändamål. Finns ju inte en chans i helvete att man hinner bränna alla sina pesetas medans man lever, och inte heller att efterkommande arvingar hinner spendera upp alla pengar under sin livstid.
Näähää, mer pengar åt folket!!! Eller... Just det, välgörenhet var det ju... Hmm...


Nu hinner jag inte skriva mer. Sambon står och stampar otåligt vid min axel och frustar och pustar. Vi ska åka iväg och handla lite Påskmust och även hämta Guitar Hero på Siba. Sen är vi laddade inför en helkväll ;)

Så jäkla aptråkigt att var tvunget att komma mer snö! Fick genast lust att bege mig ut med ett stort plakat på gården och demonstrera. Bort med snön, jag vill ha vår! Gaahhh...




Vad står på to do listan idag då? Nu på dagen ska jag och darlingen åka och handla inför Påskhelgen. Bäst att bunkra upp med proviant, om utifall att det skulle bli ännu värre snöstorm, och vi blir helt insnöade hela helgen.
Vad kan behövas i ett nödläge som det?

• Litervis med Påskmust
• Värmeljus
• Massa godsaker från Anthon Berg

Ja det var väl i stort sett det hela. Det borde vi klara oss på hela helgen :) Kanske borde även ett Guitar Hero spel inhandlas... Älsklingen kommer få fett med spö, men det kan ju vara kul ändå. Så är det ju att vara på topp, man möter inte så stort motstånd.
Blygsamhet är en av mina bättre egenskaper.




Ikväll blir det i alla fall biografbesök med lilla Barbara från jobbet. Om du läser det här fröken B så ska det bli mycket trevligt! Vet inte om du har hittat hit, och det är därför som du numera går omkring och kallar mig vid alla mina mellannamn på jobbet. Även mina koreanska namn brukar ju nämnas.
Går också under täcknamnet "chinezo", detta från Barbaras söta pappa. Observera att det ska uttalas med italiensk brytning :)
Filmen som ska beskådas är Angel, det nya Colin Nutley verket. Tror den kan vara bra, Helena Bergström och Rolf Lassgård. Två klippor inom svensk film.




Är ledig ända till onsdag, hur skönt som helst. Massor av tid att hitta på sattyg :) Skulle ju kunna ta tag i sovrummet och måla färdigt där. Det har stått halvmålat det senaste halvåret. Men det har liksom vuxit och blivit ett sånt där stort och övermäktigt projekt nu. Hua mig...




Nu ska vi spänna hundspannet vid släden och ge oss av mot affären. So long friends!

När jag gick i gymnasiet var jag, tro det eller ej, cheerleader i en amerikansk fotbollsklubb här i Göteborg. Många år sedan med andra ord (och antagligen lika många kilo sedan också för den delen...)
However... Efter ett tag blev vi ju lite polare med killarna i laget, och vi var ett gäng som festade mycket ihop på helgerna. Nu till saken. I gänget fanns en kille som vi kan kalla B, helt enkelt för att han hette ett namn som började på B. Denne B var ett stycke äldre än oss, men en hyvens kille som var jättetrevlig. Men han var väl ca 15 år äldre än oss, vilket skulle betyda att vi var runt 18 och han var 33.

Vi var ofta hemma hos B på helgerna och festade. Det var alltid förfest hos honom, med en massa folk och lika mycket alkohol. Vi hade askalasroligt helt enkelt.
Men... Alltså... Mina föräldrar (och de andra tjejernas föräldrar också) måste väl för Guds skull ha undrat vem denne B var? En äldre kille/man, singel, som gladeligen bjöd hem oss 18-åriga fnissiga tjejer var och varannan helg. Det var ju överhuvudtaget inget suspekt med denne B, men så här i efterhand kan jag tycka att det låter lite märkligt.
Jag skulle personligen inte hoppa höga glädjeskutt och tjoa och tjimma, om min dotter kom hem när hon var 18 och hade supit sig full hos en farbror B. Jag hade nog flippat över. Ja, det hade jag. Och sen hade jag ringt till farbror B och läxat upp honom. Så det så!

Äh, så farligt var det ju inte. Men nu i vuxen ålder kan jag förstå att mina föräldrar suckade och himlade med ögonen, för det hade jag också gjort!

Satt precis och skrev ett långt inlägg om påsken akitiviteter och div andra saker. Eftersom jag tycks ha drabbats av skriftlig afasi tog det mig ca en halvtimme att knåpa ihop den lilla texten. Särskrivningar och andra fenomen tycks ha intagit min kropp och min hjärna.
Och så när jag trycker på den där "spara och publicera" knappen, så som genom ett trollslag loggades jag ut från bloggen. Och natürlich så var texten borta när jag hysteriskt lyckades logga in igen. Scheisse säger jag bara!!
Orkar inte skriva om allt heller. Inte för att jag kommer ihåg vad jag skrev för den delen...

Ibland, oftast vid de allra märkligaste tidpunkter, kan jag plötsligt sköljas över av enormt djupa livsfrågor. Eller, i det senaste fallet inte livsfrågor utan döden.
Vet inte var jag befann mig någonstans, eller varför jag ens började tänka på det. Men frågan som ploppade upp i skallen på mig var - undrar exakt hur man känner i den sekund man dör?
En aning naivt utgick jag ifrån att jag låg på dödsbädden i en ålder av en sisådär 112 år, omringad av min familj. Inga vänner naturligtvis, eftersom jag överlevt dem allihop. En sån där "skön" död, där man bara är gammal och blir tröttare och tröttare. Till sist känner man bara hur de sista livskrafterna tryter... Vill bestämt undanbe mig en brutal eller oväntad död.
Men, det är just det där ögonblicket jag funderar över. Hur känns det då liksom? Tänk om man verkligen inte vill dö just då, man kanske vill säga något tex. Men så bara rinner krafterna ur en? Man kan ju inte direkt trycka på pausknappen väl?

Iofs... Om jag ska bli 112 år, så har de antagligen uppfunnit en pausknapp tills dess. Det är ju ändå... 92 år kvar *harkel harkel*

Och vad fasen händer sen då? Är det den där tunneln med ljuset och allt? Eller var ska man gå?
Tycker det är skit att det inte finns någon man kan fråga...

Häromdagen satt Tindra och tittade på film, My little Pony. En riktigt gammal version, på ett gammalt hederligt VHS-band.
Handlingen behöver vi inte gå närmare in på, eftersom det inte är några världsproblem som löses i filmen. Men däremot hakade jag upp mig på en grej. Vet att jag reagerade vid ett tidigare tillfälle, och tänkte att jag ev skulle gömma undan filmen, men har helt glömt bort det.

I en scen håller hästarna på att klä ut sig till prinsessor, eller något liknande. En av dem tar en liten tårtbit och börjar glatt mumsa i sig. I nästa sekund "oohhh:ar" och "nej:ar" resten av skaran. En av ponnisarna (eller va fan det heter i plural) kastar sig fram och säger : Du ska inte äta sånt, för du ska vara smal!

Tindra är för liten för att reflektera över detta, som tur är. Men jag kan tycka att det är lite i osmakligaste laget att bli påprackad dietråd från en My little pony. I synnerhet i en film som har en publik med en genomsnittsålder på typ 4 år. Är det konstigt att barn får ärstörningar när de är 10 år?

Låt de jäkla ponnisarna äta vad fasen de vill! Havre, gräs eller ett helt lastbilsflak med prinsesstårtor! *FNYS*

Hela familjen satt bänkad framför TV:n igår för att se Melodifestivalen. Helkväll med andra ord. Tindra blev dock rastlös efter 5 min och började springa fram och tillbaka.
När juryns röster från Stockholm skulle läsas upp, sprang hon på toaletten. Jag ropade till henne att hon skulle skynda sig tillbaka, eftersom det var Yankho som läste upp poängen.
För er som inte har barn är Yankho en programledare på barnkanalen.

När hon kom springande tillbaka för att se Yankho var det tyvärr för sent. Poängen var redovisade, och Yankho var borta.
- Åh neeeej, sa Tindra. Mamma, hur såg han ut, hur såg han ut???
- Va? svarade jag. Han såg ut som han alltid gör... ( Jag förstår inte ens frågan... )
- Jaha.... Var han lika brun som han brukar vara?

Ehhh... Come again? Pardon??
"Var han lika brun som har brukar vara???"
Yankho är ju mörkhyad for crying out loud, varför skulle han plötsligt vara typ ljusbrun???!!! Vad menar hon?! Att han plötsligt skulle blivit lite beige eller??

Hur tänker barn egentligen?

Igår toppade jag antalet besökare på min underhållande blogg, med hela nio pers. Kan ni fatta?! Nio olika mänskliga varelser tog sig tid att slänga ett getöga på mitt pladder här.
Sjukligt nyfiken som jag är, så vill jag ju genast veta vilka nio det är! Jag vet ju bara om mamma och syrran än så länge. Så! Hädanefter uppmanar jag alla som tittar in ibland att anmäla sin närvaro. Ett endaste litet hej räcker gott och väl för att jag ska slippa spricka av nyfikenhet.

Nio pers. Känner jag ens så många?!

Jag har kommit till insikt med en sak. Eller rättare sagt, jag har vetat om det i flera år, men levt i total förnekelse. Det är väl så när man har "problem" antar jag...
Är i alla fall helt euforiskt glad över min nya stavmixer. Stavmix... Mixerstav... Va´fan heter det egentligen?! Skit samma, inte så noga, det är en ny pryl i mitt kök. Så nu kan jag göra släta soppor och en massa goa smofis (som syrran och mamma envisas med att uttala det, när de innerst inne menar smooooothies!)
En liten visp fick man med. Även en liten vispbytta eller vad man ska kalla det. Och! Det bästa nästan, en liten typ mixerskål med kniv. Funkar som en liten matberedare ungefär.
Kunde knappt bärga mig tills jag kom hem från affären och kunde slita upp lådan och prova allt. Helst ville jag packa upp den direkt i affären och klappa på min fina rostfria grej.

Ett litet inlägg till.
Hamnade av en slump på Big Brother Elitas blogg igår. Ni vet, hon lilla blondinen med tuttar i samma size som hennes egna huvud, som sjåkade med Klas från Värmland. Anyway...
Hon hade fått massa frågor om hur hon tränar, och om hennes personliga tränare. Hon skrev att hon ofta ringer till sin PT för att kolla vad som är ok att äta och inte. So far so good.
Sen skriver hon att något som hon absolut aldrig skulle röra är röd Cola. Vilket också låter helt normalt och ok i mina öron om man tränar mycket och tänker på vad man stoppar/häller i sig.

Men! Håll i er, för i nästa mening beskriver hon hur vansinnigt apberusad hon hade varit i helgen, vilket hade resulterat i att hon tappade bort sin mobil.
Hold your horses nu va... Absolut inte dricka Coca Cola, men litervis med alkohol är tydligen ok? Sist jag kollade så fanns det i alla fall en hel del kalorier att hämta i även alkohol.

Hur ska den lilla flicksnärtan ha det egentligen?! Jag antar att hon bara är lyckligt ovetandes i sin lilla rosa bubbla.

Har precis avverkat morgongröten, och så fort den har lagt sig lite så är det dags att träna. Efter det är det dags att samla ännu några vuxenpoäng och gå till sitt arbete. Skulle mycket hellre vara hemma hela dagen och surfa runt på nätet. Märkligt vad arbetsskygg man kan bli bara efter att ha varit ledig i 3 dagar.




Har i alla fall redan hunnit spendera lite pengar så här på morgonkvisten. Satt och surfade runt på den tokroliga sidan bluebox.se
Där finns det verkligen hur mycket prylar som helst! Till allt och alla. Mycket bra sida anser jag. Så jag tillät mig själv att släppa ett par hundringar, och detta blev resultatet.

Dagens humör: Glad
Dagens låt: Takida - Curly Sue
Dagens vill ha: 2 veckorssemester i Turkiet
Dagens köp: Hmm... Inga dollar spenderade idag...
Dagens måste: Städa i lilltjejens rum
Dagens tråkigaste: Regnet
Dagens roligaste: Singstar med Tindra
Dagens kärlek: Tindra
Längtan: Torsdag - då kommer darlingen hem över helgen
Dryck: Kaffe & te
Insikt: Jag behöver ett nytt jobb!
Klädsel: Grå joggingbralls och en svart t-shirt
Avsaknad av egenskap: Arbetsglädje inför morgondagen
Smink: Nada, zip, niente idag