Igår bänkade jag mig framför TV:n för ovanlighetens skull. Först kollade jag på So you think you can dance. Snacka om att kastas som i en bergodalbana av känslor. När man tittar på de här personerna som går på audition, så kan ibland hoppets för mänskligheten kännas far far away. Man vill skratta och gråta och skämmas, allt på en gång. Fast kanske mest skämmas och gråta. Och så blir man lite arg.

Igår var det bla en tjej, lät som hon bröt på ryska, som utförde nån hemmagjord porr/strippdans. Hon var lustig redan med en gång när hon kom in på scen, och det blev inte bättre när hon började dansa. Vilket juryn lät henne veta, med nuller och bång.
Men det är ju inte över där. När hon kommer ut från scenen och pratar med kameran, så fattar hon ingenting. Nada, zip, niente. Hon tyckte ju själv att hon var väldigt duktig. Suck...
Eller han den store lufsen som gjorde en också hemmagjord dans, en blandning av dirty dancing, disco och Gud vet vad.
Jag menar, visst, alla har kanske inte en sund verklighetsuppfattning. Men finns det verkligen ingen annan i deras närvaro, kompisar, familj, arbetskollegor, som kan drämma till dem i huvudet så de vaknar? Hur kan man låta en person man älskar/bryr sig om gå och skämma ut sig totalt på en audition?? Och bli ett nationellt skämt, vilket ofta händer.

Nej Gud bevare mig väl! Jag hoppas verkligen att min familj skulle låsa in min om jag plötsligt ville gå på dansaudition eller något liknande.