Lätt och ledigt skuttade jag upp ur sängen imorse, utan minsta antydan till träningsvärk. Trodde jag skulle vara helt mör i benen idag, men där misstog jag mig allt. Jag hyser en slags hatkärlek till träningsvärk. När man har ont så känner man ju att man har jobbat hårt och fått lite utdelning. Jag vet att jag fick utdelning igår också i form av en fet konditionsträning. Men på nåt sätt känns det som att jag har fuskat, fastän det inte är så. Det var ju verkligen asjobbigt.
Så imorgon kl 10 är det dags för ännu ett pass.

Är det bara jag som tycker det låter lustigt när instruktören säger "Och så upp i tvåan."? Genast associerar jag detta till något snuskigt som inte alls hör hemma på spinning...