Ikväll har jag varit och ätit alldeles ljuvlig italiensk mat på en nyöppnad restaurang som heter That´s Amore i Linnéstaden, Göteborg. Helt underbart gott, och fantastiskt fin lokal. Man bara översköljdes av äkta italiensk romantik så fort man klev in genom dörrarna. En italiensk donna hälsade oss välkomna på mycket bruten svenska.
Vi åt så vi höll på att spricka. OCH! Deras panna cotta är värd att dö för. Detta kommer nog definitivt bli en av mina favoritrestauranger.

Gjorde en skräckupptäckt idag. Såg att jag plötsligt fått en hel massa fula, osmakliga ytliga blodkärl på mina ben. Mest på låren, men även en del på vadernas baksida. What the fuck är nu detta?! Kärringben i en ålder av 30?? NEEEJ!! Helt hysteriskt paranoid som jag blev så googlade jag fram att ytliga blodkärl ofta utvecklas till.... åderbråck!
Herregud, min sista stund på jorden är kommen. Ännu en fobi har utvecklats hos mig, och det är alltså åderbråckfobin. Jag vill verkligen inte ha åderbråck, det är så obehagligt. Kanske inte när man heter Ulla-Stina och är och sniffar på sitt hundrade levnadsår. Men jag är ju bara barnet, inte ska jag få åderbråck?!
Nu ska det ske förändringar minsann. Ska hamstra upp ett helt lager med stödstrumpor som sedan flitigt ska användas på jobbet, eftersom det är grogrunden till bråcken. Gå och stå konstant i X antal timmar om dagen gör ju sitt för benen. Sitter inte mer än när man är på toaletten.
Annars får jag sadla om och bli kontorsråtta. Eller så kan jag börja samla på frimärken. Eller fågelskådare, då sitter man väl mycket??

Nu ska jag i alla fall tröstshoppa på HM online. Paketen från Ellos och LaRedoute räcker inte till för en sån här personlig katastrof...