Den senaste veckan har jag varit och hjälpt till på mitt nya jobb. Restaurangen har ju inte öppnat än, men i och med att allt är totalrenoverat så har det varit mycket att göra där. Nu äntligen är det på sluttampen, och på fredag slår vi upp portarna. Därför har jag varit där en hel del och hjälp till med det sista.
Nu är jag så van vid att vara hemma och träffa Tindrisen varje dag, hämta henne i skolan, umgås med henne hela eftermiddagarna osv. Plötsligt så känns det som att jag försummar mitt barn! Så är det ju verkligen inte, men känslan slog mig flera gånger idag. Så här kommer det ju bli framöver när jag börjar jobba igen, det blir ju färre timmar tillsammans då. Men hjälp vad fort man vänjer sig, och vad konstigt det kommer kännas att vänja sig av med den lyxen att kunna umgås med sin dotter så mycket.
Tiden går ju så fort ändå... Idag när jag lämnade henne i skolan så sprang hon bara iväg och sa hej då. Ingen kram och puss?! Åh nej, är det dags att sluta med det nu? Tycker hon redan det är pinsamt??

Ikväll har jag fått riktigt ont av min foglossning. Så ont att jag vid vissa tillfällen bara vill slänga mig ner på golvet. Det ilar till när man minst anar det, och det känns som om någon har huggit mig med en kniv i höften eller skinkan. Jäkla skit...
Annars mår jag bra. Lite trött fortfarande, men inga andra större problem. Väntar på att få känna första sparken nu, men det kanske dröjer en vecka eller två. Känner ju hur det tumlar runt och så, särskilt på kvällen. Vid 22-23 tiden vaknar fladdermusen till liv och gör nog den ena kullerbyttan efter den andra. Roligt!