♥ LILLE ÄLSKADE ♥

2009-04-13, 15:10:43 / Kategori: Allmänt
De där timmarna som skulle gå igår försvann ganska fort. Det är bara att inse, planering är svårt så här i början av bebistiden. Man får ta det som det kommer.

Med risk för att detta blir ett mastodontinlägg så tänkte jag berätta om dagen då lille Elliot föddes.

Klockan ringde strax efter sex på morgonen den 8 april. Dags för mig att gå upp och ta ännu en dusch med de bakteriedödande svamparna, precis som jag gjort kvällen innan. Var så himla trött, antar att sömnen inte var nåt vidare den natten.
Lite före klockan sju kom vi fram till sjukhuset. Vi gick in och satte oss på angiven plats och väntade på att bli hämtade av barnmorskorna. De var sena, så klockan hann nog bli nästan 7.20 innan de dök upp. Då var det raka vägen in på ett rum där alla förberedelserna skulle påbörjas. Nya blodprover skulle tas, för att se om jag skulle sövas eller om det räckte med ryggbedövningen. Två droppnålar sattes i armarna, och även den ljuvliga katetern. Sen var det bara att ligga kvar i sängen, iklädd den snygga sjukhusskjortan och vänta.
Efter en stund rullades jag upp till operationssalen. Väl där fick jag gå in och sätta mig på operationsbordet och vänta. Narkosläkaren kom och kollade var hon skulle sätta ryggbedövningen om det nu skulle bli den. Hela tiden kollades mitt blodtryck av, eftersom det varit en aning för högt tidigare i veckan.

Tiden gick och vi blev lite försenade pga att blodproverna var sena från labbet. Men plötsligt fick de svar - allt såg bra ut. Då var det bara att tuta och köra, och det blev full fart i operationssalen.
Jag fick sätta mig med kutad rygg, så gott det gick med en stor mage i vägen. Ryggbedövningen sattes utan problem, och även om det inte gjorde riktigt så ont som jag hade föreställt mig, så var det ändå ganska obehagligt.
Så fort det var klart fick jag lägga mig ner, spändes fast med remmar och armarna rakt ut som självaste Jesus på korset. Med kyla kollades det snabbt av hur långt upp bedövningen hade tagit, och när de var nöjda var det rock ´n´roll.

Att ligga där är verkligen skräckblandad förtjusning! Man känner allt som görs, dvs tryck, beröring, men ingen smärta. Samtidigt var jag lite nervös att det hade blivit nåt fel och att jag plötsligt skulle känna när läkaren började skära i mig. Naturligtvis hände inte detta,men jag kände när han la snittet, och jag hörde även när han klippte i Gud vet vad...
Efter bara några minuter sörplar det till, och fostervattnet sugs upp. Därefter dröjer det bara nåt ögonblick innan de säger och här har vi bebisen. Sen hör vi lille Elliot fylla sina lungor med luft och avge sitt allra första skrik. Vilken känsla, det går inte att beskriva!
De lyfter upp honom till mittt ansikte så att jag får hälsa och ge det lilla blålila, kladdiga knytet en puss. Sen får Jocke följa med ut när de gör den första undersökningen. Under tiden sys jag ihop, och allt börjar närma sig sitt slut.

Efetr en stund kommer de tillbaka med lillen, och han får ligga på mitt bröst. Han är så liten! Vilket även bekräftas av hans mått - en liten grabb på 2950 gr och bara 47 cm lång. Men perfekt på alla sätt och vis ♥

När allt är färdigt inne på operation rullas jag ner på uppvaket, där jag måste ligga ensam tills bedövningen har släppt. Det var de längsta timmarna i hela mitt liv tror jag. Jocke fick ta hand om Elliot, och jag ville ju inget annat än att vara tillsammans med dem. Efter ungefär tre timmar fick jag åka tillbaka och äntligen träffa det lilla livet igen. Trött, lite omtumlad, men världens lyckligaste. Vilken ljuvlig liten varelse.

Samma kväll som jag opererades var jag uppe på benen och gick, om än i mycket makligt tempo. Men ju fortare man är på benen, desto snabbare återhämtning.
Två dagar senare kände jag att jag var redo att åka hem. Jag mådde jättebra och hade inte speciellt ont. Klarade mig på enbart Panodil som smärtlindrande. Eftersom Elliot mådde bra och barnläkaren OK:ade hemresa så fick vi åka hem på Långfredagen. Så skönt att få komma hem till sina egna saker, sin egna säng och framför allt till Tindra. Världens stoltaste storasyrra!


Sista bilden med magen. Redo för operation när som helst.


Så här läcker var darlingen inne i operationssalen


Strax före jag blev nerkörd till uppvak.


Äntligen på mammas bröst, lite svullen och röd fortfarande :)


Elliot ca 10 timmar gammal.

 


Äntligen hemfärd! Alla kläder är för stora...


Missuppfattat det där med napp eller? :)


Amanda
BLOGG: http://creyla.blogg.se/ 2009-04-13 / 16:10:05

Men GRATTIS igen! Så underbart söt han är! ♥

Marih
BLOGG: http://familiaberglund.blogg.se/ 2009-04-13 / 16:59:49

Men gu vilken liten bedårande pojke ni kommit hem med.Så himla söt och liten.Man blir ju tårögd nästan.

Skönt o höra att allt gått bra och att ni kom hem så snabbt.Hoppas ni nu myser ordentligt hela familjen och att du snart är igång medskrivandet igen så man får se vad som händer i era liv...



En annan går bara o väntar :o)

Carolina
BLOGG: http://carolina1979.blogg.se/ 2009-04-13 / 22:11:29

Så fantastiskt söt - och såå liten! (tillochmed mindre än Isabella ju, och jag tyckte hon var minimini!) Hoppas att ni njuter ordentligt där hemma nu och kommer in i bebisrutinerna snabbt :)

Laura
BLOGG: http://papatya.blogg.se/ 2009-04-14 / 01:07:44

Åh lilla plutten!!! <3 Vad söt han är, verkligen underbar! Grattis så mycket till ert tillskott i familjen!




» NAMN
» E-POST
» URL
Tyck till!: