I morse kl 8 var det dags för inskrivning inför snittet. När vi kom till sjukhuset var det redan fullt med folk där som också ska snittas under morgondagen och onsdagen. Jag tror vi var åtta eller nio par som trängdes där.
Barnmorskan inledde med ett litet allmänt infomöte, och sedan var det bara att vänta och vänta och vänta... Efter en dryg timme var det dags för mina blodprov mm, och sedan väntrummet igen för att få prata med narkosläkare och kirurg.

Par efter par blev färdiga. När vi väl kom in till kirurgsamtalet så tyckte hon att mitt undertryck var för högt igen. Hon kollade flera gånger och bestämde sig sedan för att de skulle ta fler, nogrannare prover på mig, bla nya blodprov och urinodlingar. Bara att sätta sig igen...
Vi blev inkallade till narkosläkaren, och trodde att dagen närmade sig sitt slut. Men vi hann inte prata med henne mer än i ca 10 min innan hon fick ett telefonsamtal och var tvungen att rusa på ett akutsnitt. Eftersom narkosläkaren är med under hela snittet insåg vi att det skulle ta minst en timme innan hon var tillbaka för att avsluta vårt samtal. Började bli ganska less vid det här laget.

Barnmorskan kom och så fick vi följa med henne till förlossningen för att ta de nya proverna. Eftersom jag är svårstucken i armvecken, och redan var stucken i höger armveck, valde hon att sticka mig på framsidan av vänster handled istället. När det var färdigt och hon drog ut nålen så gjorde det svinont, och när jag tittade ner på handleden var den supertjock! Blev skitskraj och frågade vad som hände. Tydligen hade venen gått sönder och jag fick en blödning. Fick hålla jättehårt runt handleden för att få svullnaden att gå ner och blödningen att sluta. Nu väntar jag på ett megablåmärke där, och det gör fortfarande jätteont. Kan inte riktigt vinkla handen upp och ner.

Efter ännu mer väntan fick vi till slut träffa en annan narkosläkare. Han gick igenom allt, och jag fick ställa mina frågor. Helt plötsligt sa han att jag ser att ditt blodtryck är lite för högt. De proverna kommer vi att ta om på onsdag morgon när du kommer in. Är värdena likadana då så kan vi inte ge dig ryggbedövning, utan då får vi söva dig.

Va?! Höll på att kissa på mig när han sa det. Jag vill inte sövas... Jag har nån lätt fobi, och tror att jag aldrig ska vakna upp igen om jag sövs. Dessutom missar jag ju hela "utplockningen" av Elliot, och de allra första timmarna med honom. Får ju inte ens se honom när han kommer ut ur magen!
Nej så här ska alla tummar som finns hållas för att blodtrycket är lägre på onsdag! Å andra sidan känns det väldigt tryggt att de tar det på så stort allvar, och inte bara rycker på axlarna. Man vet ju hur vansinnigt illa det kan gå med havandeskapsförgiftning, så det är klart att det är bättre att vara på den säkra sidan.

Men det känns fortfarande ganska overkligt... Om två dagar har man en bebis att nypa i kinderna ♥