Sådär, nu har jag sovit ett par timmar. Känner mig lite mer som en människa, men skulle nog ändå kunna sova ännu mer. Men nu kändes det som att det var dags att gå upp och äta om inte annat. Kanske även göra nån nytta här hemma. Å andra sidan fastnade jag  ju här nu, så vi får väl se hur det blir med det...
Det blev i alla fall aningen bättre i rygg och bäcken. När jag hade lämnat Tindra i skolan imorse var det knappt att jag kunde ta mig hem. Det gick verkligen inte undan kan jag lova!

Imorgon tänkte jag börja nedräkningen här på bloggen. Då får ni hänga med!