Igår fick jag vackert lägga mig med humlan som surrade bakom trumhinnan. Läste och läste i min bok tills jag blev dödstrött, och lyckades faktiskt somna efter ett tag trots surrandet.
Vaknade mitt i natten för den obligatoriska gravidkissen, och då var humlan borta!! Jippie! Och nu på morgonen när jag vaknade hör jag fortfarande ingen humla. Det är så himla skönt, men vi får väl se hur länge det håller i sig.

Vi ska strax ge oss iväg för att handla färg till vardagsrummet som ska målas om i helgen. Jocke ska även kolla på glasögon, eftersom han nu på äldre dagar har gått och blivit synskadad på riktigt. Med andra ord, när han sedan får sina glasögon finns ju inga ursäkter för att inte städa och tvätta. Då måste han ju se allt som behöver städas här hemma.
Nej nu måste jag fixa iordning mig så vi kommer iväg. Vi hörs senare!