Nu har jag precis vinkat av Tindra. Hon åker till Norge en vecka med sin pappa för att hälsa på farmor, farfar och alla andra släktingar på hennes pappas sida. Och sist och även minst, lilla nya kusinen Sigrid.


Det gick bra att säga hej då denna gången, hade inte ens gråten i halsen när vi kramades och pussades. Gick även bra när jag gick ut på balkongen och vinkade av henne en sista gång. Ända tills hon sprang runt hörnet och i farten ropade "Jag älskar dig mamma". Då var det kört. Tårarna kom som ett brev på posten.


Men huvudsaken är att hon inte såg mig bli ledsen, för en gångs skull...