I förbifarten igår nämnde Jocke sin gammelfarmor. Han nämnde henne vid namn, och jag hade ingen aning om att hon hette så. Men så fort han sa det så sa det bara klick, och det namnet vill jag ha på min bebis om det blir en flicka. Namnet är Dina. Jag skulle dock stava det Dinah istället. Åhh, det är såå fint!! Jag fullkomligt älskar det, och nu försvann alla andra tjejnamn som varit uppe på förslag. Tindra och Dinah, hur fint som helst!

Kroppen: Nu kan man ofta se att man är gravid, i alla fall om man bär tunna trikåkläder. Försök att ha lite ledigare kläder som inte klämmer åt om magen. Kanske är det till och med dags att införskaffa mammakläder. Muskulatur och skelett är nu så pass utvecklat att det vanligt att man börjar känna fosterrörelser, men det kan lika gärna dröja tills vecka 22-24 innan man med känner något. Ditt hjärta pumpar 20 % mer blod än tidigare och det kommer öka upp till 50% i slutet av graviditeten.

Fostret: Fostret mäter cirka 11 cm och väger omkring 100 gram. Fingernaglar har bildats och fostret kan rynka pannan, röra ögonen och svälja. Fostret kan även ta tag i navelsträngen och börja undersöka det vattenfyllda rummet som det befinner sig i. Det omges av ungefär 1,5 liter vatten som byts ut flera gånger per dygn vilket behövs eftersom fostret kissar ungefär med 45 minuters mellanrum. Vattnet fungerar även som stötdämpare.

Sov jättelänge imorse. Darlingen kom och väckte mig kl 11. Då hade han varit uppe i flera timmar, för han kunde inte sova. När jag vaknade kände jag doften av äpplekräm. Älsklingen hade gått upp och kokat hemmagjord äppelkräm på äpplen vi plockade i en kompis trädgård i veckan. Dessutom hade han hunnit åka till affären i regnet och köpa helt nybakade frallor. Vilken underbar frukost, och vilket ljuvligt sätt att vakna på en regnig, mörk söndagmorgon som denna.

Efter frukosten spelade vi lite PS2. Jag blev lite trött och somnade i soffan ett par timmar. Så skönt! Har verkligen varit en slapp söndag. Det enda vettiga jag har gjort är att tvätta en maskin med kläder.

Nu har vi precis ätit middag, och det var himmelskt gott! Porterbiff med kokt potatis, vinbärsgelé och färsk timjan. Jag åt hur mycket som helst. Får liksom passa på de få gånger då jag verkligen tycker att mat är gott. Nu för tiden är jag ju konstant hungrig, men inte sugen på nåt alls. En ekvation som inte går ihop... Igår åt jag i alla fall sushi igen på jobbet. Nu är det gott igen, tacka Gud för det!! Märker att saltet även är lockande, så jag var tvungen att ta en burk soja och lägga i massa syltad ingefära där i. Sedan mumsade jag glatt i mig sörjan. Resultatet blev ju att jag blev ökentörstig. Men det var det värt.

Snart är det Hål i väggen. Till detta ska familjen avnjuta cola och ostbågar / dillchips.

Imorgon kommer Jockes syrra och hennes kille. Måste städa lite och så, men det hinner vi göra på dagen innan de kommer. Så från och med imorgon och 7 dagar framåt så ska jag leka vandrarhemvärdinna. Skillnaden är att jag inte tjänar en spänn på det hela. Snarare tvärtom...

Är trött efter en lång och stressig första arbetsdag. Är dessutom i en svacka nu då allt bara känns bajs och jobbigt. Ingenting är kul och jag vill bara gråta. Så går det väl när man tar en nypa höstdepression och blandar ihop med gravidhormoner...

Nästa vecka blir det fullt hus hela veckan. Jockes familj kommer på besök i omgångar. Då måste man väl rycka upp sig och vara lite social. Man kan ju inte sätta sig i en mörk garderob, trots att det känns som om det är det enda jag vill nu. Helt ensam, bara jag. Tindrisen kan få komma in ibland och hälsa på en stund...

Har kommit till insikt med att bebisen är en nattsuddare. En liten nattuggla. Sover på dagen, jagar om natten. Varje kväll vid 22 tiden börjas det. Sprattel, sprattel, hopp och studs. Det brukar avta efter en halvtimme, timme, men inte inatt. Då var det minsann livat till långt in på småtimmarna. Kunde jag somna? Nej.
Mardrömmen är ju nu att det ska sitta i, och att bebisen är sån även när den kommer ut. Sover mest på dagarna och vaken på nätterna. Ta i trä!

Nya namn på tapeten är idag: Tuva och Matheus.

Idag är det min första arbetsdag på nya jobbet. Ska bli riktigt kul minsann, och lite spännande. Kommer det nåt folk tro? Eller så är ju skräcken att det blir värsta rusningen, och att vi blir helt överrumplade. Men det har jag svårt att tro, det tar nog ett tag innan det börjar rulla på ordentligt.
Ser fram emot att få äta sushi igen. Iofs så vet vi ju alla hur det gick sist när jag var sushisugen. Vilket lurendrejeri. Sicken blåsning jag gjorde på mig själv hahaha!

Hittade en annons i tidningen idag på en grymt billig bilbarnstol. Vi åker nog och kollar på den i helgen, och om den är fin så köper vi den. Det vill säga om det inte bara är knasiga färger kvar, typ en blandning av rosa, rött och orange.

Läste förresten en mycket lustig sak på Aftonbladet idag. Jörg Haider, den kände österrikiske högerextremisten ni vet, som kolade i en bilolycka för någon vecka sedan? Hihihi, det visade sig att han var bisexuell och hade ett förhållande vid sidan av sitt äktenskap, med en man! Han hade dessutom en läggning till mycket yngre pojkar. Hmm... Låter det inte som att Jörg satt i en gummibåt och kastade pil? Eller att han hängde med Sten i ett glashus?

Idag tyckte vi det var dags att lära Tindra hur det egentligen går till när bebisen blir till, och hur den egentligen kommer in i mammas mage. Syrran och jag gick till biblioteket och lånade en hel hög med pedagogiska böcker för barn. Bla en bok som jag minns att jag läste när jag var liten och skulle bli storasyrra. Sicken guldklimp, den håller än idag visade det sig.

I boken skildras klart och tydligt i både text och teckande bilder hur det går till. Vad händer med pappas snopp, och vad händer med mammas slida? Ok, inte alls de ord som jag skulle använt mig av om jag höll i undervisningen, men men... I texten kan man bla läsa att "pappas snopp blir hård och står rakt ut". Hmm.... "Mammas slida blir fuktig och mjuk" eller något i den stilen. Oj oj oj, inte konstigt att man diggade den boken när man var liten.

Tindra hade svårt att slita sig från boken när hon skulle gå hem till sin pappa. Själv känner jag att jag kanske ska försöka gömma den nu när hon är borta, och hoppas att hon glömt det där. Risken är väl dock stor att detta kommer bli det stora samtalsämnet här hemma ett halvår framöver. Morgon, middag och kväll...
Tror att de andra böckerna som inte är från det ljuva 70-talet är något bättre för en liten 6-åring.

Nu ska jag gå och dricka julmust, köpte en stor flaska idag! Tänker förresten köpa en slangbella och sätta nackskott i varenda skata jag ser. De jävlarna har ätit upp halva brickan med chokladen jag gjorde häromdagen. Den stog på balkongen, väl inpackad i flera lager aluminiumfolie. Inget som hindrade de där gamarna. De är som en hyena och en gam som har blivit korsade. Förbannade fjäderfän!

Så ska jag kalla min sköterska när jag kommer ner till MVC idag. Lilla vampyr Hilkka som tar allt mitt blod. Det är säkert inget fel på mina tester, de vill bara åt mitt fina, ädla blod. Göra en massa experiment och så. Är helt övertygad om att det är så.

Äsch, jag gillar ju inte att bli stucken i armen så där. Det bottnar i att jag är svårstucken som det heter. Läkarna har väldigt svårt att hitta mina vener i armen, då de inte syns utanpå som på vanliga dödliga människor. Nej mina vener ligger djupt begravda i mitten av armen verkar det som, säkert omgivna av kött, ben och muskler.
De brukar alltid få dra åt den där narkomansnaran skithårt runt armen, så att det nästan gör ont. Sen ska det klämmas och letas en stund innan man förhoppningsvis hittar en liten ven. Obehagligt värre! Ibland chansar de och sticker hej vilt. Det är då man får lust att bli en sån där galning som man läser om i tidningen ibland. "Gravid kvinna slog ner sköterska med blodtrycksapparat."

Nu är bebisen ungefär 9 centimeter lång och väger cirka 43 gram. Nu växer kroppen fortare än huvudet. Denna vecka kommer den papperstunna huden att täckas med den duniga kropssbehåring som kallas lanugo och vanligtvis försvinner innan bebisen föds. Ögonbryn börjar växa och huvudet kan vara täckt med dunigt hår, men det är svårt att förutse hur ditt barns hår kommer att se ut efter förlossningen.

Kring den här tiden kan fostret gripa, kisa, rynka på ögonbrynen och grimasera. Det kanske till och med kan suga på tummen. Forskare tror, att dessa och vissa andra rörelser utvecklas i takt med att impulser i hjärnan utvecklas.



Nu känner jag lill*n jättemycket mer, och mycket oftare. Det är kraftigare rörelser i magen nu, inte bara små pirr. Försöker lägga handen försiktigt utanpå magen för att känna, men det går inte. Så fort jag lägger handen på magen så blir det helt stilla där inne. En liten luring...

Drömmer helt bisarra drömmar, och har ett hejdundrande dåligt minne nu för tiden. Ingenting som fastnar nu för tiden. Svamphjärna. Ska man lida av detta fenomen i ytterligare 5 månader?

Idag har jag varit på samtal hos läkaren på MVC. Ett sk kejsarsnittsamtal. Hon ville träffa mig och höra hur jag ställer mig inför denna förlossningen. Eftersom jag inte ställer mig annorlunda denna gången än mot förra då jag fick planerat snitt, så sa jag detta. Hon fattade galoppen ganska snabbt, och hon tyckte att det mest skulle vara bortkastad tid att ens skicka mig på aurorasamtal denna gången. Istället blev det en remiss direkt till Östra sjukhuset, där den sista domen faller. Behöver tydligen inte ens åka dit på samtal, utan de fattar ett beslut grundat på min journal. Hon sa att det inte brukar vara några större hinder att få kejsarsnitt nr 2 om man fortfarande är lika rädd.

Några timmar senare ringde läkaren igen. Hon sa att de hade fått positiva reaktioner  på Hepatit C på mina blodprov. Inte mycket, men dock en reaktion, så de vill ha mer blod från mig för att utföra ytterligare tester. Hon berättade att det kan ge utslag hos gravida kvinnor trots att man inte har Hepatit. Varför vet man tydligen inte, men det händer ibland sa hon. Hon tyckte inte jag skulle bli orolig.
Nähä... Visst sa jag, la på luren och kastade mig över datorn och Googlade upp Hepatit C. Hua mig... Låter inte bra! Men hur i hela friden skulle ja ha fått det?? Det är ju mest narkomaner som får det via nålar, eller om man har otur så kan man få det via blodtransfusion. Inget av alternativen har ju jag varit inblandad i, så sannolikheten är nog ganska liten. Men man blir ändå stirrig, eftersom det verkar vara en jobbig sjukdom att behandla.
Ska gå ner imorgon och lämna fler blodprov. Vill ha det undanstökat så snart som möjligt, så att jag kan lägga det bakom mig sen.

Håll tummarna!

Den senaste veckan har jag varit och hjälpt till på mitt nya jobb. Restaurangen har ju inte öppnat än, men i och med att allt är totalrenoverat så har det varit mycket att göra där. Nu äntligen är det på sluttampen, och på fredag slår vi upp portarna. Därför har jag varit där en hel del och hjälp till med det sista.
Nu är jag så van vid att vara hemma och träffa Tindrisen varje dag, hämta henne i skolan, umgås med henne hela eftermiddagarna osv. Plötsligt så känns det som att jag försummar mitt barn! Så är det ju verkligen inte, men känslan slog mig flera gånger idag. Så här kommer det ju bli framöver när jag börjar jobba igen, det blir ju färre timmar tillsammans då. Men hjälp vad fort man vänjer sig, och vad konstigt det kommer kännas att vänja sig av med den lyxen att kunna umgås med sin dotter så mycket.
Tiden går ju så fort ändå... Idag när jag lämnade henne i skolan så sprang hon bara iväg och sa hej då. Ingen kram och puss?! Åh nej, är det dags att sluta med det nu? Tycker hon redan det är pinsamt??

Ikväll har jag fått riktigt ont av min foglossning. Så ont att jag vid vissa tillfällen bara vill slänga mig ner på golvet. Det ilar till när man minst anar det, och det känns som om någon har huggit mig med en kniv i höften eller skinkan. Jäkla skit...
Annars mår jag bra. Lite trött fortfarande, men inga andra större problem. Väntar på att få känna första sparken nu, men det kanske dröjer en vecka eller två. Känner ju hur det tumlar runt och så, särskilt på kvällen. Vid 22-23 tiden vaknar fladdermusen till liv och gör nog den ena kullerbyttan efter den andra. Roligt!

Jag skulle så gärna vilja åka till London igen. Och om det ska ske, så får det ju ske snart, innan jag blir för gravid. Kunde tänkt mig att åka dit i december och julshoppa lite. Men jag hittar inga såna där sketbilliga biljetter. Kollar lite då och då på Ryanair, men utan någon tur. Hade varit kul att sticka iväg med syrran en gång till, innan man blir tvåbarnsmorsa. Efter att man kläckt så lär det ju dröja innan man kan åka iväg på såna saker. Sista chansen nu alltså. Måste hitta billiga biljetter!! Det är just nu mitt mission här i livet!

Nu har jag gjort eget godis. Hittade ett recept på "marknadsnougat" som det kallades. Sockernarkoman som man har blivit i sitt välsignade tillstånd så måste ju detta genast provas. Har hällt ut det i en långpanna nu för att stelna, och om ett par timmar så kanske det är färdigt att mumsa i sig. Smeten var i alla fall löjligt god, så jag tror att den färdiga produkten blir en riktig höjdare!

Idag känner jag mig som en tickande hormonbomb som smäller exakt vilken sekund som helst. Har småexploderat lite till och från hela dagen, men det känns fortfarande som om den stora smällen inte har kommit. Kanske ligger den kvar och kokar till imorgon, och då blir det väl världens utbrott.
Känner mig som värsta PMS-häxan, men det fattar ju både jag och ni att  det är totalt fysiskt omöjligt. Men jag beter mig som en sådan. Nyss fick jag ett helt rabiat utbrott när jag skulle natta Tindrisen. Hela, och jag menar verkligen HELA hennes säng var full med gosedjur i alla former och färger. Hon får ju inte plats själv. Jag flippade över och kastade ner allihop (förutom en 5-6 st som är hennes absoluta favoriter) i ett rasande tempo ner på golvet vid fotändan av sängen. Tindra kom in i rummet mitt i massakern, och förtvivlan var naturligtvis total. Dödsångest infann sig nog omedelbart i hennes kropp, och sedan rasade hela hennes värld samman.

C´mon, det är ju bara tyg och fyllning. Jag fattar väl att man har favoritdjur, det hade jag med. Men inte 834 st. De senaste tillskotten i gosedjursinvasionen var två sunkiga nallar hon fick på basaren i skolan igår. Inte nya alltså, utan nallar som någon annan haft och gjort Gud vet vad med. Får krypningar i hela kroppen när hon har dem upp i ansiktet, uääähh!!

Nej, idag är ingen bra graviddag... Jocke gjorde det enda rätta - flydde för sitt liv till sängen. Vänta bara tills jag kommer in och lägger mig och han snarkar. Då...

... att börja sova med bh. Fy fan vad obekvämt! Men eftersom tyngdlagen börjar göra sig alltför påmind i mina ömma gravidtuttar, så är det det enda alternativet. Trodde det räckte att man behöver sova med bh och inlägg och Gud vet vad i bh:n efter att man fått barn. Men nu ska det minsann börjas innan man ens fått det roliga... Ja ja, bara att foga sig.

Igår såg vi en film som jag efteråt ångrar så att vi tittade på! Och jag är så besviken på Quentin Tarantino som hade gjort den. Nästan lite arg till och med.
Filmen hette Hostel. Den lät ganska skrämmande och bra, men dra mig baklänges i en vagn vad den var dålig! Dålig skräckfilm när den är som sämst. Titta aldrig på den. Inte under några omständigheter. Lova det! Det hade känts som mer värdefull tid att ligga i badrummet och slicka toaletten ren i två timmar än att vila ögonen på den dåliga rullen.

Igår gick jag ju in i vecka 14, och vid varje veckobyte ska jag få lyssna på hjärtljudet på lill*n. Det är jag själv som gett mig denna tillåtelsen. Igår på kvällen när vi la oss så pluggade vi in hörlurarna, både jag och darlingen. Förväntade mig att hitta det lilla hjärtat snabbt denna gången, då livmodern nu har krupit upp ur bäckenet och ligger under naveln nånstans.
Letade och letade, men hittade inget. Till slut tappade Jocke tålamodet och la sig tillrätta för att sova. Själv blev jag naturligtvis stirrig, och efter ännu en stunds letande så var jag övertygad om att lill*n hade dött i magen. Kunde knappt somna.

När jag vaknade imorse så var det första jag gjorde att köra igång dopplern igen, allt för att stilla min rädsla och oro. Tog knappt en halv minut och sedan hördes det välbekanta ljudet. Drog en djuuup suck av lättnad, samtidigt som jag blev lite arg på mini för att h*n skrämt mig så igår. Är säker på att h*n gömde sig för att luras lite. När h*n kommer ut så ska jag skrämma henne/honom lite då och då, tills vi är kvitt. Sen kan vi vara kompisar i resten av våra liv.

 

Din bebis är nu 8.1 till 11.4 cm från huvud till stjärt, och väger omkring 30 gram. Storleken motsvarar ungefär en grapefrukt.

Ansiktet hos fostret utvecklas alltmer; nu kan man tydligt se en näsrygg och att öron och ögon vandrar mot sina slutliga positioner på huvudet. En annan stor förändring är bildandet av lanugohåret som är ett fint hår som växer över hela kroppen i virvlande mönster efter hudens struktur (som senare bland annat kommer att utgöra bebisens fingeravtryck). Lanugohåret kommer att falla av innan förlossningen och ersättas av grövre hår.

Bebisens sköldkörtel har mognat och börjar producera hormoner. Om bebisen är en pojke så bildas en prostata, och hos flickor vandrar äggstockarna ner från magen till ljumskarna.De mjuka broskdelarna börjar nu också delvis att omvandlas till skelett. Bebisen har ögonbryn men inga ögonfransar.

 

 

 

När man är gravid får man bara äta äckliga saker. Allt man tycker mycket om får man inte äta, tex mögelostar av olika slag, salami, lufttorkade skinkor, rökt lax osv osv. Och det man får äta är man alls inte sugen på. Idag gjorde sambon lapskojs till middag, vilket jag vanligtvis brukar älska. Åt tre gafflar ungefär, sen var det äckligt. Nu har jag lagt in en baguette i ugnen med brieost i. För om osten hettas upp så den bubblar, då får man äta den. Om man fryser lax och salami och det där i minst tre dygn, så får man äta det också. Men orkar jag hålla på och frysa mat och bubbla ostar?! Näää! Tacka Gud för att man får äta fetaost i alla fall, annars hade jag blivit deprimerad på riktigt.

Ska slänga ett öga på baguetten. Blir den misslyckad så går jag och lägger mig och sover, och jag tänker inte gå upp förrän i mitten av april ungefär, då det är dags att föda barn.

Det känns som att jag håller på att bli sjuk. Har sovit nästan hela dagen, ett par timmar på förmiddagen, sedan städade vi lite, och sen somnade jag igen i några timmar i soffan. Känner mig helt slut i kroppen, just nu skulle jag kunna tänka mig att sova igen. När vi var i affären mådde jag så illa så jag trodde jag skulle spy på den lilla snärtan i kassan. Huvudet värker också...

Igår när jag la mig så fick jag plötsligt helt bedrövligt ont i magen. Och det släppte inte, och då blev jag naturligtvis jätterädd och såg framför mig hur en massa saker gick fel med lill*n i magen. Tog en Novalucol mot magkatarr, och efter mycket om och men släppte det så jag kunde somna. Men innan det så hade jag så ont en stund att jag nästan blev lite kallsvettig.
Nu imorse fick jag plötsligt lika ont igen när jag hade varit uppe en stund. Gick på toaletten, och sedan släppte det.
Jag känner inte riktigt var det gör ont, om det är i bebismagen eller typ magknip. Nu har ju livmodern klätttrat upp en bit, så saker och ting ligger nog lite huller om buller där inne. I alla fall för mig som inte ens kan hålla ordning på om det är njurar eller lever som man har två av. Njurar va?

Även inatt sov jag hela natten. Tror också det beror på att lill*n har tagit sin lägenhet och flyttat en bit uppåt i min kropp. Det trycker kanske inte på urinblåsan på samma sätt längre. Men det är ju bara min hemmasnickrade teori.

Nu är det dags att fixa iordning Tindrisen och gå med henne till skolan. Later!

33 läsare idag! Måste ju vara jag som får Nobelpriset i litteratur nästa gång! Men nu är det godnatt för mig och fladdermusen i magen.

Idag har jag slagit mitt läsarrekord. Igen! Förra veckan toppade jag med 26 läsare, idag har jag haft 27 hittills. Ja det tar sig minsann.

Nu har vi precis haft lite söndagsmys hela familjen. Våfflor med sylt och grädde, mums! Snart väntar ännu en söndagstradition, Hål i väggen på TV. Tindra älskar det programmet, och även jag tycker det kan vara ganska lustigt att se på ibland. Men det är mysigast att krypa ihop i soffan och titta tillsammans.

Inatt fick jag en hel natts sömn, utan avbrott för en enda kisspaus! När jag vaknade första gången så såg jag att det började ljusna ute. Klockan var 8, och jag fattade ingenting. De senaste 4-5 veckorna har jag ju sovit ca 3-4 tim åt gången bara. Kändes nästan lite overkligt, men fantastiskt skönt! Somnade om och vaknade vid 10. Låg en stund och kände hur lill*n tumlade runt i magen, och sedan började jag peta på älsklingen så att även han vaknade.

Nu är det helt andra rörelser i magen. Tidigare har det varit mest bubbel och sånt, små sprittande känslor. De senaste dagarna har jag känt kraftigare rörelser. Fortfarande inga sparkar, men det känns att bebis har växt till sig och rör sig på ett helt annat sätt.
Känner även att det händer grejer eftersom jag har kommit in i en ny period av växtvärk. Hade lite småont i magen hela dagen igår. Och dagarna går ju undan, jag är alldeles strax färdig med en tredjedel av graviditeten redan!

Kolla min värstingblogg! Är så sjukt nöjd med designen, I love it! Tusen tack till Kim som gav mig denna i bebispresent. Underbar tjej som är grym på bloggdesigner. Kostar bara 100 kr och hon skräddarsyr den precis som man vill ha den. Perfekt för oss som är helt bakom flötet när det gäller alla koder och sånt.

Ni som kollat på Idol känner nog igen några av raderna i denna låten. Eftersom jag inte är något fan av Idoltjejen som sjöng denna så föredrar jag definitivt  originalet! Hur skön som helst!

Nu har jag precis ätit min sushi. Inte alls gott. Inte äckligt heller direkt... Eller jo, det var mer äckligt än gott faktiskt. Laxen smakade för mycket fisk, och det andra smakade bara bläh. Fasen också, jag som var så sugen! Eller trodde att jag var sugen. För det var inget fel på sushin i sig, men det verkar inte som om det passar mig nu under graviditeten.
Det godaste var soja, antar att det är saltet som lockar i den.

Idag är det full rulle i magen. Undra vad som händer där inne, det verkar vara fest. Måste nog förtydliga kontraktet att inneboende inte är tillåtna att bjuda hem folk, än mindre ställa till med festligheter. Nån ordning får det vara! Bara för att man är liten kan man inte få bete sig hur som helst. Så det så!

Bläh, äcklig fisksmak i munnen nu... Får nog äta lite glass för att neutralisera det. Tycker jag äter och äter, men har knappt gått upp nåt i vikt än. Plutten i magen kanske tar det mesta. I så fall kommer vi kunna säga hej till en sumobrottare om 6 månader.

                                         

Idag sov jag länge, utan att någon ringde eller på annat sätt väckte mig. Jag somnade ju inte förrän vid 02.30 inatt kanske, så det var väl inte så konstigt att jag vaknade först vid 10.

Kollade ju på Sex and the city filmen i sängen på laptopen. Åh I love it!! Den var jättebra, som ett superlångt avsnitt. Och den var både rolig och sorglig i en galen blandning. Jag grät flera gånger... Tycker absolut man ska se den!

Vad ska man hitta på idag då... Kanske städa lite, det kan man väl aldrig göra för mycket. Tvätta behövs också göras. Låter som en mycket spännande onsdag.

Jag har hört de små hästarna!!! Så jävla underbart! Ni fattar säkert ingenting nu, men jag är helt överlycklig. Jag hörde bebisens hjärta alldeles nyss. Trodde inte jag skulle hitta det idag heller, men jag ville ändå försöka. Plötsligt hörde jag ett jättesvagt ljud, och när jag flyttade dopplern bara någon millimeter, så var hjärtat där!  Det låter som små, små hästar som galopperar. Jag låg helt blickstilla i säkert 5 minuter och bara lyssnade på det underbara ljudet. Hörde även en hel del dunsar och puffar, antar att det var när bönan tumlade runt där inne. Och så vips var ljudet borta. Antagligen hade bebisen lagt sig i en sån position där det blev svårare att höra hjärtat. H*n ville väl inte vara med längre :)
Åh, jag blev så glad att jag började gråta. Och lite lättad också naturligtvis.

Nu ska jag och "sprattlarn" lägga oss och kolla på Sex and the city filmen. Är lite efter, så jag har inte sett den än. Räknar med att lipa lite, för jag har hört att den ska vara lite sorglig i slutet? Vad kan hända då måntro?? I och för sig så ska det inte mycket till för att få en gravid kvinna att grina.
Har även fixat hem massa filmer som jag och darlingen ska kolla på i helgen. Vi har bestämt oss för en filmmaratonhelg i sängen typ. Då blir det gamla godingar som Gilbert Grape tex, men även en del nya filmer och skräckisar som jag absolut inte vågar se nu när jag är ensam. Innan fick jag tom för mig att det skulle komma nån och bryta sig in i lägenheten...

Sen är det faktiskt så att tanken på sushi gör att jag bara vill sova och vakna imorgon då det är sushidagen! Sådär, nu är filmen färdig, dags att gå.

Nej, nu kan jag inte stå emot längre. Måste ha sushi! Så imorgon ska jag traska ner till mitt gamla jobb och beställa en 14 bitars, som jag sedan bara ska glufsa i mig som en utsvulten varg. Har varit sugen jättelänge nu, men det blir aldrig av. Men imorgon. Jippie!!

Jag borde gå ut och gå lite ibland, i synnerhet nu när jag är hemma hela dagarna. Har dessutom läst att det ska kunna lindra foglossningen lite. Det där känner jag mig mycket tveksam till, eftersom jag tyckte att jag fick mer ont igår när jag gick ner till barnmorskan. Och då gick jag i mycket makligt tempo.
Men om inte för annat så är det ju bra att komma ut och röra på sig. Idag har det varit finfint höstväder, men jag har sovit. Somnade vid 10 typ och vaknade inte förrän vid 13 igen. Om vädret är fint imorgon ska jag försöka ta mig ut på en kortare promenad i alla fall. Tråkigt att inte ha sällskap, men jag får väl lyssna på musik istället.

Kroppen: Nu är gränsen för den andra trimestern och då är det rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamående och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att urskilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig.

Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan.

Jag sover så förbaskat dåligt nu för tiden. Först börjar det med att jag inte kan somna alls när jag lägger mig. Ligger och vrider mig i evigheter, plus att jag har en rutin eller snarare ett tvångsmässigt beteende som jag måste genomföra varje kväll. Det är inte så att jag tror att jag ska dö om jag inte gör det, men samma sak utspelar sig varje kväll.
Jag lägger mig på högersida. Efter en stund så vill inte bönan i magen ligga så, så det känns helt skumt i min vänstra sida, typ som en liten sammandragning. Då vänder jag mig och lägger mig på vänster sida istället. Skönare, men jag kan fortfarande inte sova. Till sist lägger jag mig på rygg. Då måste täcket först sparkas in under fötterna liksom, så att det blir som en liten ficka där nere. Fötterna kan under inga omständigheter sticka ut. Sedan ska jag packa in mig själv i täcket, som en kåldolme. Så då packar jag in täcket under mig på båda sidorna, så att jag till sist ligger som ett hårt lindat barn. Armarna ligger antingen knäppta över bröstet, eller längs med sidorna.

När jag vaknar mitt i natten för att gå på toa, så kan jag knappt somna om igen. Det är sååå jobbigt! Visst, det är väl bra övning inför vad som komma skall. Å andra sidan skulle jag uppskatt om jag fick sova nu medans jag kan. Nu sitter jag här, trött som en slav och vill bara gå och lägga mig.

Idag fick jag mitt paket från Hong Kong. Min lilla doppler som jag ska kunna lyssna på bönans hjärta med. Det måste vara världens snabbaste postgång från Hong Kong (OBS, la ni märke till rimmet?) I lördags spårade jag paketet, och då hade det lämnat Hong Kong samma dag. Idag fick jag avin i brevlådan, och nu har jag apparaten här.

Skitspännande!! Inte hörde jag nåt hjärtljud, men det var ganska fascinerande ändå. Mycket som händer i tarmarna kan jag lova. Mitt eget hjärta pumpade på bra också.
Det är tydligen ovanligt att kunna höra hjärtat redan nu, men jag tänkte återigen att jag kanske kunde vara något medicinskt under. Men det sket sig. Runt vecka 15 brukar vara vanligast, så jag får ge mig till tåls. Suck... Alltid ska man behöva vänta. Den som väntar på nåt gott väntar fan alltid för länge!

  

Jag har blivit tant. Nej, jag har nog varit tant länge. Men va fan, varför ska man skämmas över det? Jag menar ju inte tant som håller kaffrep, syr bonader och går med rullator. Jag menar mer tant i mitt tänk.
Häromdagen när jag åkte buss hem så var det tantvarning på mig. Det kom på tre tonårskillar och satte sig på de fyra säten som står mittemot varandra. Dena ene la upp sin fula, blöta sko på sätet. Det fullkomligt ösregnade ute. Då kom jag på mig själv med att vara tant, och tänkte usch och fy och allt vad det var. Dessutom var jag så svennigt tantig att jag inte vågade säga till honom. Jag ville på nåt sätt inte skryta med min tantighet officiellt på bussen. Då var det bättre att gå hem och muttra...

Varje dag när jag lämnar Tindra i skolan så tänker jag att hon har blivit så stor. Samtidigt så tycker jag att hon är så himla liten när jag lämnar henne och ser henne med sina små kompisar på skolgården. De är så små hela högen, alla andra barn är mycket större. Logiskt, i och med att de faktiskt är yngst på skolan. Men ändå, lilla pluttan.

Men det är en helt fantastisk sammanhållning i deras klass, som är en F1-2. Det betyder att det är en förskoleklass, en etta och en tvåa. De större barnen är så måna om de minsta, och tar hand om dem och hjälper dem hela tiden. När jag lämnar Tindra på morgonen så är det alltid något äldre barn som springer fram och kramar henne, detsamma på eftermiddagen när vi ska gå hem.
Det är väldigt skönt att hon trivs, och att hon känner sig trygg och vet att någon alltid bryr sig. Jag behöver aldrig lämna henne med en klump i magen. Härlig skola, skönt att det finns några såna kvar idag.

Om jag och spratteldockan i magen skulle ta och lägga oss tidigt för en gångs skull. Läsa lite innan man däckar och sedan vaknar av den obehagliga tonen av väckarklockan. Sömnen blir ju inte komplett nu för tiden, i och med att vi har infört en ny tradition på nätterna. Toalettbesök ca 02.00 varje natt. Varje natt!! Och sen tar det väl en halvtimme innan vi somnar om. Eller vi och vi. "Sprattlarn" sover nog hela tiden, det är bara jag mitt ynkliga stycke som måste försätta mig i ett någorlunda vaket tillstånd.

Imorgon är det sista dagen på vecka 12. Drar en lättnadens suck...

Jag har hittat en ny last! Inget att tjoa över egentligen, då laster oftast leder till viktuppgång och sån skit. Och det är väl nåt som kommer ske under de närmsta 6 månaderna ändå, utan hjälp av onyttiga laster. Shit the same, man lever bara en gång, och då tycker jag man ska unna sig lite gott ibland.
Har precis ätit Sandwich pepparkaka - vilken smakupplevelse! Det var som att äta glass och pepparkaksdeg. Det bästa av två världar ju. Gode Gud i himmelen sägar jag bara, vad gott det var. Ska absolut införskaffa mig en ny glass imorgon.

Imorgon är det dags för barnmorskebesök. Inskrivning med blodprov och invägning och allt vad det är. Om jag har tur kanske jag får lyssna på hjärtat också? Kommer inte ihåg när man fick göra det första gången.
Jag väntar ju på min doppler från Hong Kong, en sån där liten hemma-mackapär som man kan lyssna med hemma i soffan. Inga farliga grejer, no worries!

Nu ska jag skaffa mig en ny hobby! Eller ny och ny, jag har ju ingen direkt från förr, så det blir väl min första hobby. Hittade en sån liten söt sida på nätet med små virkade djur och andra roliga saker. Man beställer hem mönster för 20 kr st, och sedan är det bara att sätta igång.
Att jag inte har virkat sedan jag gick i mellanstadiet, det är ett senare problem. Då var det bara grytlappar och såna platta saker, och inte små djur och dockor. Men man ska väl i vuxen ålder kunna tyda sig till ett mönster och virka till något i alla fall.


                                    
Hur söta som helst! Om man stoppar en liten pingla i skallen på dem så blir det en liten skallra till bebben.

Det känns alldeles utomordentligt skönt att känna att foglossningen redan är på väg. Härligt! När jag var gravid med Tindra så var jag sjukskriven den andra hälften ungefär för att jag hade så ont. Men då kom det inte så här tidigt. Nu har det redan börjat hugga i ryggslut och i båda skinkorna. Jäkla skit alltså...

Idag begav sig hela familjen återigen ut på barnvagnsjakt. Ville så gärna kolla om man kunde fynda något på rean. Visst, man kan köpa jättefina, billiga vagnar på Blocket, men man går ju miste om garanti och sånt viktigt tjafs. Därför kände vi att vi ville satsa på en ny vagn.
Det blev den här underbara pjäsen!

Var och kollade på barnvagnen idag. Den går bort, bort, bort!! Usch, tyckte inte alls om den nu längre. Särskilt inte efter att försäljaren sa att det är en budget variant. Nu pratar jag om Briovagnen alltså.
Däremot hittade vi en annan Briovagn, en vanlig med fyra hjul. Dock var färgen inte något som tilltalade min estetiskt efterblivna sambo, han gillade den inte alls. Jag känner snart att jag köper en skrinda som jag drar runt ungen i när den kommer. Så kan jag ha lite olika piffiga filtar i den istället.

Om Tindra får bestämma så ska bebisen heta Asterix. Eller Obelix. Möjligtvis kunde hon sträcka sig till Idefix. Mmm, det blir svårt att välja bland så många bra förslag minsann...

När det kommer till barnvagnsfrågan, så är det en djungel som man knappt tar sig igenom. Skulle på något sätt önska att det bara fanns en enda typ av barnvagn som alla hade. Då skulle man slippa ligga sömnlös på nätterna och väga för- och nackdelar, rycka i alla delar på vagnen i butiken och åka runt som en skållad råtta hit och dit och jämföra priser.

Vi är ganska tidiga i graviditeten, så att köpa vagn nu kan tyckas mycket märkligt i mångas ögon har jag förstått. Men saken är den att det är nu på hösten som alla årets modeller reas ut till hysteriskt bra priser, för att göra plats åt nästa års modeller. Nu kan man göra riktigt fina kap. Nya vagnar är ta mig fan skamligt dyra, så springer man på en på rea som man gillar så varför inte slå till?!

Jag sprang på en Briovagn som jag blev totalt kär i häromveckan. Visade sig dessutom att den var sänkt ca 2000-2500 kr. Pratade med sambon, och han tyckte vi skulle slå till. Men nu vet jag inte... Suck...
Har läst massa om vagnen, och en sak som ständigt tas upp är den lilla sufletten. Plus att det visat sig att Brio har betalat för att få sätta sitt namn på just den vagnen. Det är alltså inte deras egna vagn, utan det finns exakt likadana vagnar fast med andra namn där ute i djungeln, som dessutom är billigare. Spelar ingen roll vilket namn det är på vagnen, jag kunde inte bry mig mindre. Men jag vill ju att vagnen ska vara bra!!

Eftersom jag för ett tag sedan fick för mig att sluta blogga pga döende fantasi, så måste jag härmed dementera detta uttalande. Och istället berätta min hemlighet kanske? För om jag berättar den så kommer jag ha så himla mycket mer att skriva om!! Håll i er nu då... *Trumvirvel*

.... ta och köpa sig en sån där liten hund? Ju mer jag tittar på honom desto mer älskar jag honom. Som en liten dammtuss som vi har under sängen.
Iofs så tycker jag att hundar luktar äckligt. Särskilt i munnen. Och i pälsen. Och så är deras päls äcklig och jag känner mig smutsig när jag klappar en hund. Kanske inte ändå... Men en katt då? Det finns faktiskt katter som allergiker tål. Eftersom min sambo har lagt till med den fula ovanan att vara kattallergisk.

På tåget hem från Stockholm i söndags så hörde jag något lustigt. Egentligen inte lustigt alls, men med min torra humor så var det alldeles fantastiskt underhållande.
Bakom oss satt ett par som var blinda. De skulle få hjälp av tågvärden när de skulle gå av, och han kom i god tid och stod och pratade lite med dem. De berättade att de hade två stora, tunga väskor, och undrade om han kunde hjälpa till att lyfta av dem också. Inga problem sa tågvärden, det fixar vi. Vilken färg är det på väskorna??
Men... Hur skulle de veta det?!

Iiiihhhihihi, där kunde jag knappt hålla mig för garv. Det blev liksom en pinsam tystnad innan tågvärden kom på vad han hade sagt. Han fann sig jättesnabbt och började skämta om det, och sa att det förmodligen inte var den smartaste frågan han ställt i sitt liv. Alla skrattade, och det blev en rolig grej av det pinsamma. Härligt att han i alla fall hade sådan självdistans att han kunde skoja bort det med bekostnad på sig själv. Jag hade nog dött. Eller typ smygit därifrån...

Har drömt såna sjuka drömmar, så jag undrar om jag har alla pennor i facket... Vaknade vid ett par, tre tillfällen och grät, antingen av skräck eller ilska.
Den ena drömmen inkluderade en stor obehaglig hund. Stor som en tiger kanske. Den hade såna där enorma huggtänder, som liksom inte fick plats i munnen, utan stack ut när munnen var stängd. Och till på köpet... så var den skinnflådd! Joho, ni läste rätt. Den hade ingen päls, eller hud. Den såg ut som om den var brännskadad eller skinnflådd. Uäh... Snacka om dödsångest när jag vaknade.