Etik & moral

2010-09-08, 20:45:52 / Kategori: Etik & moral
En ny kategori läggs härmed till. För detta är något som jag funderat över nästan hela dagen på jobbet.


För att dra det kort så handlar det om alkisar. Och då tänker jag på värstingalkisarna, de som sitter ute 365 dagar per år och konstant har en lila eller grön liten plastpåse vid sin sida.
Strax utanför mitt jobb har det blivit ett tillhåll för våra lokala alkisar. Där samlas de, måndag som lördag, morgon som kväll. Några utgör liksom själva kärnan, andra kommer och går.


När jag stog där på jobbet så tänkte jag för en sekund "stackars människor". I nästa sekund tänkte jag "det är fan inte synd om dem!" Denna mycket kluvna diskussion fortsatte sedan en bra stund inuti mitt huvud.


Är det synd om dem eller inte? Egentligen inte, för någonstans på vägen i livet så har man gjort ett val. Ett val som gör att man sitter där man sitter idag. Sedan att livet varit hårdare mot vissa människor, och att alla tacklar saker på olika sätt, det är väl också en aspekt som spelar in. Men jag vill ändå inbilla mig att någonstans på den där slingriga vägen som kallas livet så har det funnits en avstickare för alla. En chans att ta rätt väg, bort från den mörka, ojämna vägen.


Men så är det väl ändå lite synd om dem också...?
De har ingen som ruskar tag i dem, örfilar dem och som för full hals gastar - "styr upp ditt liv nu för fan innan det är kört!" Eller så är det så att de har haft någon som har försökt, utan att lyckas... Att det är därför de sitter där de gör idag, utan någon som bryr sig på riktigt.


Ja ni märker ju, det är en schizofren diskussion som fortfarande pågår i mitt huvud... 


Vad tycker ni??? Och varför?


Snälla, det hade verkligen varit roligt om någon av alla er där ute vågar säga vad ni tycker i den här frågan!
En hel del läser min blogg varje dag, men få kommenterar något alls. Så kom igen!





sara
2010-09-08 / 21:20:27

kunde inte sagt det bättre själv! Den här diskusjonen har jag "førsøkt" ha med min sambo många gånger, och gärna med alkohol i sej. Slutar alltid med att båda två blir sura :) Jag menar oxå att någonstans på vägen kan du ta den avstickaren och "du" faktiskt vet och har ansvar och ett val før ditt eget framtidiga liv.

tycker det är konstigt med dom som skyller på uppväxt och miljø och gud vet alltfør att livet blir dåligt. Alla barn och ungdomar är så upplysta om alkohol och narkotika i dag att jag tycker inte synd om dom. .......bara lite......ibland.... svårt det här....

Anonym
2010-09-08 / 21:28:34

Det går ju aldrig att säga varken bu eller bä. Man får ju titta på varje individ. Alla har ju olika bakgrunder och förutsättningar. För vissa tar det ju flera år för att utveckla ett missbruk, medans för andra så räcker det kanske med att ha testat ett par gånger. Det som däremot är helt sjukt det är ju att de får pengar ifrån staten för att kunna finansiera sitt missbruk. De flesta utav dem går säkerligen på socialen.

Ställa lite krav...och att i stället för att bara kasta ut pengar som dem ändå bara köper sprit för lägga mer pengar på missbruksvården. För den ser ju ut som ett jävla skämt i dagsläget..



Jag kan ...liksom du, ibland tänka: Jävla nötter...dem får skylla sig själva...Men om man sen ser dem som individer och inte som en grupp så är det inte lika lätt att tänka så...



The girl next door.....(komenda)

Anonym
2010-09-08 / 21:30:35

till "sara"



Vad menar du med att alla ungdomar och barn är upplysta om alkohol så därför tycker du inte synd om dem??

jessica
BLOGG: http://jessica-envanligblogg.blogspot.com 2010-09-08 / 21:36:33

Jag håller inte alls med, men jag förstår dina splittrade tankar.

Jag är rätt påläst på det här ämnet, eftersom jag har en mamma som varit aktiv alkoholist i mer än 20 år. Dock är hon nykter nu. Hon har dock aldrig hamnat på "bänken", men varit väldigt långt nere.



Alkoholism är klassat som en sjukdom, oavsett vad "vanligt" folk säger. I det fallet får vi lita på att de som klassificerar sån vet vad de håller på med.

Man har även olika genetiska anlag för att bli beroende. Våra kroppar reagerar olika när det gäller alkohol och en del blir ganska snabbt beroende och så samma effekt och sug som vi som gillar godis kan få. Ni vet när man blir sådär skitsugen och bara vill äta något. Detta är kemi, hjärnan har blivit beroende av de endorfiner som man bildar då man äter socker eller dricker alkohol. Som en extra bonus bildar man dopamin som gör en extra beroende av de här endorfinerna. Detta sker mer eller mindre hos alla.

Det var det fysiska.

Psyket är något ännu mer komplicerat. De har sin grupp där de är accepterade för den de är. De är omtyckta, de har mycket gemensamt med sina vänner, de har ett stort gemensamt intresse och mål.

När de kommer till socialen, ja då sitter det någon där, någon som förhoppningsvis är mycket trevlig, men en lyckad, välutbildad, driven människa som ska komma med råd hur de ska göra med sina liv.

Är det då lätt att "kasta bort" det livet som de vet att de har, mot något nytt, med nya människor som de inte känner, för förmodligen är alla deras vänner i samma situation.

Är det inte så att man måste vara en väldigt, väldigt stark människa för att ensam bryta sig ut ur en grupp och stå helt själv. Tänk på att de förmodligen inte har familjen kvar och att de kanske aldrig mer kan umgås med de vänner de har.



Jag hade nog aldrig vågat ta det steget.

sara
2010-09-09 / 08:09:02

som jag oxå skriver. bara lite, ibland och att det är svårt. Menar att man tar sina val.

Malin
BLOGG: http://tultaliten.blogg.se/ 2010-09-09 / 10:54:59

Här kommer lite tankar från mig som har vuxit upp i missbruket. Mina föräldrar är alkoholister, men tycker jag synd om dem? Både ja o nej.

Alkoholen är ett gift och det vet vi alla. Vi vet att dricker du så kan du skapa ett beroende, vissa människor har lättare att skapa ett beroende, mina föräldrar har oturen att vara dessa "vissa" människor.



Nu dricker min mamma "bara" på helgerna, hon har ryckt upp sig från att ha druckit varenda j*vla dag. Är faktiskt stolt över henne!

Min pappa har jag inte träffat på 6 år, sist jag såg honom satt han på en parkbänk o söp med sin fru, men enligt honom är han inte alkis...



Men jag förstår hur du tänker, det är inte lätt att ta ställning i den frågan för vi tänker ju så olika.



Kramar




» NAMN
» E-POST
» URL
Tyck till!: