I natt har jag sovit helt ok faktiskt. Inga toalettbesök som har stört sömnen, och tydligen så hittade jag en sovställning som dög i mer än 15 minuter. Visst, det tog ca 1.5 tim att somna när jag hade lagt mig. Men det är ändå skönt att kunna få lite mer sömn än natten innan.
Ska se om jag klarar mig utan min traditionella förmiddagssömn idag. Kan inte lova nåt, jag vaknade ca 5.30. Men jag ska försöka att inte sova nu på förmiddagen i alla fall.

Vaknade till minus 5 grader och ett tunt snötäcke! Visst, solen skiner men ändå... Igår gick Tindra utan jacka när jag hämtade henne i skolan. Idag var det bara att packa med termobyxorna till skolan igen. Bläh... Nu är det ju snart dags att vrida fram klockan förresten. Det går åt rätt håll, sommaren närmar sig sakta, sakta.

Nu ska jag surfa runt på några bebissidor på nätet. Hittade  några i en tidning igår där de tipsade om billiga bebiskläder och sånt. Alltid lika kul att smyghandla när Jocke är på jobbet. Moahahaha!!!

Då var man tillbaka från bm. Idag var blodtrycket lite för högt för att de skulle vara nöjda, så jag fick en ny tid på torsdag för att kolla upp det. Undertrycket hade skjutit i höjden, men det visade inget på urinprovet. Får väl se på torsdag om det var en tillfällighet, eller om det fortsätter uppåt. Har ju haft lite huvudvärk de senaste dagarna också. Men än är det inga tecken som visar på havandeskapsförgiftning i alla fall.

13 kg har jag gått upp nu. Trodde det skulle vara mer, så det känns ändå helt ok. Huvudet ligger fortfarande neråt, och hon kände att det hade sjunkit ner mer sedan sist. Jag frågade även om hon kunde uppskatta storleken på Elliot. Han är varken liten eller stor sa hon efter vad hon kunde känna. En normalstor bebis tippade hon på. Inte pytteliten och ingen 4 kg bebis heller. Kanske landar han runt samma vikt som Tindra, ungefär 3.5 kg. Alldeles lagom.

Var på apoteket och köpte lite grejer också. Beställde en sån där amningstop, så får jag se om den är nåt att ha. Är den bra så kan jag ju köpa fler efter hand. 92 kr är en billig penning i så fall.

Elliot är inte alls nöjd med behandlingen han får hos bm, och detta går ju ut över mig. Ända sedan hon klämde på magen och lyssnade på hjärtljuden så har han varit jättestökig där inne. Nu gör han verkligen seriösa försök att spräcka huden på mig. Inte alls skönt, så jag ska se om det blir bättre om jag lägger mig i soffan en stund.

Det fick bli mannagrynsgröt till lunch idag. Hade inget annat gott hemma, och gröt funkar ju alltid. Med en massa jorddgubbssylt på. Jag och Tindra har nån konstig grej för oss dock, ingen av oss gillar själva bären i sylten. Bara det där rinniga, mosiga liksom. Vissa av bären kan vara så där hårda och äckliga...

Annars då? Magen värker idag, molande mensvärk typ. Men det är väl gammalt nytt, så känns det ju allt som oftast nu för tiden. Får se om jag får väga mig denna gången hos bm. Vägde mig igår på kvällen här hemma, och nu verkar i alla fall den mest hysteriska viktökningen ha trappats av lite. Undrar hur sega de kilona kommer bli att bli av med efter förlossningen. Men jag verkligen längtar till alla långpromenader jag ska ta med vagnen, och även tills kroppen har läkt så att man kan börja träna igen. Fast jag får nog inse att beach 2009 inte blir någon höjdare i år.

Tanken på att kunna sova på mage igen känns också lite lätt främmande. Den första tiden efteråt kommer jag ju ändå inte kunna göra det, med tanke på ärret och tuttarna som kommer att explodera av mjölk. Men sen kommer äntligen den dagen då man kan sova precis hur man vill igen. Skönt!

Vi fick ingen vinter under natten förresten. Här skiner solen som den gjorde det mesta av förra veckan. Underbart! Kanske "måste" Tindra och jag äta en mjukglass när vi har varit hos bm. Så får det nog bli!

Nu ska jag lägga mig ett par timmar. Igen. Som vanligt med andra ord. Var så trött igår på kvällen, så jag la mig vid halv tio kanske ungefär. Klockan tolv hade jag inte somnat. Inte heller klockan ett. Klockan fyra började det kännas aningen jobbigt faktiskt... Somnade en stund men vaknade vid fem av min onda höft. Låg sedan och vred mig till strax före sex då Jocke gick upp. Somnade om tio minuter före klockan skulle ringa. Typiskt...
Så nu måste jag verkligen sova! Ska till bm klockan 13.30, så jag hinner med ett par timmar med stängda ögon.

Vi hörs senare!

... beställa en skobox med Sex and the city? Inbillar mig att jag kommer ha lite tid över mellan amningarna på dagarna när Elliot har kommit. Då skulle man ju kunna slänga in ett avsnitt lite då och då. Eller även under tiden medans man ammar, varför inte? Det är ju lite lagom lättsam TV-underhållning. Hittade den jättebilligt på CdOn.

Ibland när det händer saker så kan man ju inte låta bli att själv sätta sig in i situationen. Och det är inte alla gånger det är så roligt, men man kan ändå liksom inte låta bli.
Detta har hänt mig flera gånger denna veckan, efter att Tindra berättat att hennes klasskompis mamma dog i cancer. Hon hade två barn som var 6 år. Jag kände inte familjen privat, utan hade bara träffat dem ett par gånger på föräldramöten och liknande. Och så var jag och lämnade Tindra hos dem på februarilovet när hon skulle leka där. Men ändå blev det så jobbigt att tänka på...

Självklart tycker man synd om barnen som får växa upp utan sin mamma, och man tänker på pappan. Men ändå tycker jag att den jobbigaste tanken är hur mamman måste ha känt. Att veta att varje dag är en dag närmare den stund då man går bort och aldrig får se sina små barn igen. Allt man kommer missa i deras liv, och allt de kommer sakna när mamma är borta... Alla gånger de kommer önska att mamma fortfarande fanns där för dem. Fy fan vad jobbigt!

Man kan ju ändå inte föreställa sig hur det skulle kännas att veta att man ska dö. Att känna hur tiden bara rinner iväg. Så mycket man skulle vilja hinna på alldeles för lite tid. Jag får värsta ångesten om jag tänker på att det kunde varit jag. Vad skulle jag gjort?! Jag skulle velat ha kramat ur varenda sekund tillsammans med mina barn. Jag skulle helst inte vilja ha släppt dem ifrån mig för ett ögonblick, utan bara ha dem nära hela tiden. Jag skulle ha gråtit ögonen ur mig varje dag, samtidigt som man skulle försökt vara tacksam för den tid man fick. Men skulle det inte vara lätt att bitterheten tog över istället? Frustrationen över allt man inte hann med...

Usch... Måste försöka sluta tänka på det, men det är ändå svårt. Man blir påmind om hur skör man är. Att man inte har nån aning om var livet bär en. Man är bara en pjäs i ett spel, och man får hoppas på att det spelas bra...

Ja det kan man undra. Dagen rann iväg fort som attan, utan att vi egentligen uträttat något större projekt. Blev väckt lite för tidigt för min smak av Jocke som varit vaken sedan klockan 7. Halv nio stog han vid min sängkant och suckade för att han hade tråkigt. Bara att gilla läget och vakna. Blir man inte väckt av en 6-åring så är det en 31-åring :)

Vi åt frukost och bestämde oss sedan för att åka till Net on Net för att köpa en videokamera. Vill ha en nu när Elliot föds, så att man kan föreviga allt kul som händer med honom och resten av familjen. Blev en liten smidig rackare från JVC.

Köpte även en överraskning till Tindra som hon ska få i sitt stoooora påskägg. Säger inte vad det är, så att ingen försäger sig. Men det är något hon har önskat sig i alla fall.

Eftersom det var så härligt väder idag också så åkte vi upp en sväng till mamma och pappa i husvagnen. Satt där och pratade en stund innan vi åkte hem igen. Lika fint väder där uppe, riktigt varmt i solen idag faktiskt.
Tänkte gått ut och ätit idag, passat på kanske en sista gång innan april. Men vi ångrade oss och bestämde oss för att ta det imorgon istället. Då ska antagligen även Tindra och hennes pappa följa med. Det blir trevligt, en söndagsmiddag ute med familjen :)

Fick en del onda förvärkar nu på eftermiddagen/kvällen. Sammandragningar har jag till och från hela dagarna nu, så detta kan bli spännande. Elliot bökar och håller fortfarande på som en stolle där inne, han vill väl ut. Får se om vi kan hålla oss i 18 dagar till.

Fredagkväll, hur skönt som helst. Sitter och bloggar lite samtidigt som jag sneglar på Let´s dance. Jocke är iväg och kör en kompis till en fest, så jag blev ensam en stund.
Bakade en supergod kaka innan som jag nu har provsmakat. Citronkaka med vaniljgrädde, det är inte dumt alls. Ska lägga ut receptet här senare tänkte jag, för den var verkligen jättegod. Lite som en citronostkaka, syrlig och frisk och lite geggig.




Vet inte vad vi ska hitta på i helgen. Vi funderade på en dagstur till Danmark, men det blir nog inget. Hade varit kul att passa på att hitta på en sista sak tillsammans, bara vi två nu medans vi kan. Men då är ju fantasin i botten istället, så jag vet inte...
Nej, dags för soffan igen och min goda kaka. Ha en trevlig fredag allihop.

Igår råkade jag somna en stund på eftermiddagen, och sov i nästan 1.5 timme. Trodde jag behövde det, för jag var så trött så trött. Men när jag sen skulle sova på kvällen så visade det sig att den 1.5 timmens sömn tidigare gjort mer skada än nytta. Det gick inte att somna hur jag än bar mig åt. Jag läste i min stora, tjocka barnbok. Jag släckte lampan och försökte förtränga hur fort klockan tickade iväg. Tände igen och läste och läste, för det brukar ju alltid funka.
Vet inte vad klockan var när jag somnade, men sen var det dags för toalettstafett igen. Nu är man tillbaka på ruta ett känns det som. Precis som i början av graviditeten så ska man nu tvingas upp en 4-5 ggr per natt.

Suck och stön... Fan vad jag klagar! Men vet ni vad, jag skiter om det blir en massa negativa inlägg här nu. Det är ju så jag känner, och då skriver jag om det.

Idag ska jag röja på balkongen, klippa ner granriset från i julas (hmm.... på tiden?!) Om vädret fortsätter så här så kan man snart sitta där ute med en kopp kaffe. Det var 4 minusgrader idag, men dte var ändå jätteskönt, för det blåser inte idag som det gjort resten av veckan. Vem vet, kanske kan jag sitta där ute i lä redan idag?

Om du skulle kunna lägga ditt finger i barnets hand nu så skulle det gripa om det. Nu är tånaglarna så långa att de når ut till tåspetsen. Navelsträngen är ungefär 0,5 meter lång och 1 till 2 centimeter tjock. Det inre trycket i navelsträngen hindrar den från att slå knut på sig själv, och även om den skulle göra det så skulle den snabbt räta ut sig själv. Bebisen använder navelsträngen som sin leksak och klämmer på den. Lyckligtvis är inte barnet tillräckligt stark att skada navelsträngen.

Eftersom livmoderns väggar och din mage sträcks alltmer och blir tunnare, kommer mer ljus in och bebisen kommer att utveckla tydligare dygnsrytm.
Denna vecka kan bebisen stoltsera med fingernaglar och ett par fullt fungerande njurar. Levern kan nu också bryta ner en del avfallsprodukter.


         


Nu kan mitt liv sammanfattas med ett ord. ONT! Eller vänta, två ord. Ont och jobbigt. Det känns som att det vände på bara en natt. Efter den natten när jag hade förvärkar, så har det bara känts apa alltihop. Jag har svinont i bäckenet hela tiden. När jag ska gå så går det i ultrarapid, plus att det känns som om jag bara vill gå runt och hålla mig mellan benen, så ont gör det.

Det slog mig idag att enligt sista mensen så tror jag vi hade beräknad födelse den 15 april, dvs en vecka tidigare än det datum vi fick på ultraljudet. Så egentligen skulle jag kunna vara en vecka längre gången än vad jag är nu. Man vet ju aldrig. Kanske är därför som det känns som att det börjar dra ihop sig på allvar nu. Kroppen gör sig redo. Vi får väl se om lillen stannar där inne tills det är dags.
Det mesta till BB-väskan är förberett nu i alla fall. Kokade nappar och amningsnappar igår. Nu kan jag bara rafsa ner allt i en väska om det skulle vara så att vi måste kasta oss handlöst in i bilen.

När jag hämtade Tindra i skolan så passade vi på att ta en promenad till 7eleven i solskenet. Jag fick så himla ont på vägen dit, så vi gick jättelångsamt. När vi kom fram var solen borta. Men vi köpte ändå varsin glass och varsin god kaka som vi tog med hem.

 

Vilka underbara vårtecken! Hurra!! Videkissarna har vaknat.






När vi kom hem var det bara att sätta tänderna i de goda kakorna! Jag fick sammandragningar de luxe, så det blir till att vila resten av dagen. Inte ens en promenad i snigeltempo verkar funka nu för tiden. Nu blir det Alvedon och soffan i vågrätt läge.

Funderar på att skaffa mig en låtsaskompis. Typ som Tindras lilla Wawa (som för övrigt verkar har dött...) Eller som min egen Lille- Anders när jag var liten. Då har jag i alla fall en kaffekompis varje dag. Misstänker dock att konversationen skulle kännas ganska stel.

Vann en Babybjörn bärsele på Tradera igår förresten. Ser jättefin ut på bilden, hoppas den är lika fin i verkligheten.

Skiner solen idag igen? Två dagar i rad?! Oj oj oj, nu händer det grejer minsann. Nu börjar allt vårkänslorna spritta lite i kroppen. En typisk vårgrej är när de börjar sopa bort allt grus på vägarna. Detta har inte hänt än, men det måste väl vara hög tid för det nu? Det är ju helt torrt på marken.

Tänkte ha sovit toklänge idag, men det gick naturligtvis inte. Drömde en massa knasiga saker, så jag vaknade hela tiden och var helt orolig och stirrig. Läste några grejer på nätet igår om bebisar som dött i magen vid den här tidpunkten i graviditeten, andra som fötts under dramatiska omständigheter osv osv. Fattar inte varför jag plågar mig själv med att läsa sånt?! Jag blir ju helnojjig. Ändå gör jag det gång på gång... Slår snart mig själv i skallen med en hammare!
Ja Elliot är i alla fall inte död som jag trodde när jag vaknade. Han tar minst lika stor plats idag i magen. Är så öm i revbenen nu för tiden så jag kan inte dra djupa andetag utan att det gör ont. Mitt bäcken ska vi inte tala om...

Idag är det exakt tre veckor kvar. Tre veckor... Förhoppningsvis vid den här tiden om tre veckor så ligger jag på uppvaket med en liten blåröd son vid min sida, och en superstolt pappa i en stol bredvid.
Jag har förstått det som att alla som ska in på planerat snitt samma dag ändå infinner sig på sjukhuset kl 7 på morgonen, oavsett vilken plats i turordningen man sedan får. För mig och mitt kontrollbehov kan detta kännas aningen jobbigt. Jag vill vara först! Jag vill inte ligga på sjukhuset i flera timmar medans de snittar andra före mig. Har ingen aning om hur själva "lottningen" går till, vad det är som bestämmer turordningen. Naturligtvis går akutsnitt och sånt före, men de planerade skulle jag gärna vilja ha lite koll på. Kanske kan jag ringa till Mölndal och bara fråga hur de brukar bestämma vem som blir först? Eller så beter jag mig som en normal person och tar det som det kommer när vi kommer dit...

Min shoppingtur igår blev väl sådär. Jag blev naturligtvis trött efter 10 minuter och orkade knappt gå. Ändå var det en hel del saker som jag ville få ur världen. Var på apoteket i alla fall och köpte lite grejer, bla de där svamparna jag ska tvätta mig med före snittet. De var dyra. Usch vad tråkigt det kändes att lägga pengar på dem. Förra gången fick jag ju dem gratis.
Hittade även gravidtrosor som jag ska ha efter operationen. Tänker inte ens under hot lägga ut bilder på dem, för de är så stora och fula att typ mormortrosor framstår nog som snygga jämförelsevis. Här är det verkligen funktionellt som gäller framför snyggt! Ibland får man bita i det sura äpplet...

Jag gick och la mig en timme. Timmen blev typ två istället, i och med den fantastiska funktionen snooze på mobiltelefonen. Men vad har jag att stressa till? Nada!
Nu sitter jag i alla fall här och försöker vakna till. Tänkte slänga i mig nåt litet att äta och sen dra mig mot stan. Magen känns ok, jag får väl ta det i det tempo som vi orkar, Elliot och jag. Solen skiner i alla fall för fullt, så det ska bli skönt att komma ut lite. Synd att ingen annan är hemma på dagarna, det hade varit trevligt med en fika på stan.

Ja ja, här blir inga barn gjorda! Sätt fart!!

I natt har jag vaknat vid i alla fall tre tillfällen av ganska onda förvärkar. De höll i sig i kanske nån minut, och det var verkligen inte skönt. Så där har jag aldrig fått förut, och jag tyckte inte om det. Hoppas att det bara var tillfälligt. Nu när jag följde Tindra till skolan så kände jag av dem lite igen, plus att det känns lite i ryggen idag. Lite förkrämpor kanske som jag hoppas går över. Tog en Alvedon nu så får jag se om det släpper.
Skulle ju åka till stan idag, men jag måste nog känna efter hur det känns i magen först. Vill ju inte stå mitt inne i centrum och få värsta värkarna. Den vardagsspänningen kan jag klara mig utan!

Idag skiner i alla fall solen, även om det var lite blåsigt och kallt ute. Nu väntar jag bara på värmen också så jag kan sätta mig på balkongen med en kopp kaffe och få lite färg på min vinterbleka nuna.

Ganska ofta känner jag mig som en motsägelsefull människa. Ena stunden gnäller jag för att jag inte får sova så mycket som jag vill. Men jag är ju hemma hela dagarna och kan egentligen vila i ofantliga mängder. Istället blir jag uttråkad och vet inte var jag ska ta vägen.
Idag är en sån dag. Nu har jag precis ätit två köttbullemackor med rödbetssallad, och har en stor kopp te framför mig. Bredvid den ligger en halv Japp och väntar på att förintas. Och så sitter jag ju här framför datorn igen. Fastnar alltid här. Vad annat kan jag göra? Allt är ju ansträngande nu för tiden. Idag har jag tom struntat i att bädda sängen, har ni hört på maken?!

Imorgon ska jag ta mig i kragen och åka in till stan. Sen blir det väl storhandling på kvällen antar jag. Men nu då? Vad ska hända nu???