Vi verkar köra varannan dag med vårväder. Idag är det mulet och grått igen. Inget regn visserligen, och det är ju alltid skönt att slippa. Men det ser kallt ut...

Sitter just nu och lyssnar på musiken som jag ska ta med in i operationssalen. Efter mycket om och men bestämde jag mig för Eva Cassidy. Så nu försöker jag spela henne så mycket jag kan här hemma så att Elliot kanske känner igen musiken i alla fall litegrann när de rycker ut honom. Själv hade jag tyckt mycket om att födas till den här musiken, den är verkligen lugn, avslappnande, finstämd och harmonisk. Jag hade även som operationsläkare tyckt att det var trevlig musik att skära i någons mage till. Man måste väl försöka tillfredsställa alla så gott det går. Jocke är kanske inte helt nöjd med valet, men han är ju å andra sidan den som gör minst just där och då, så han får bara gilla läget.

Idag är en sån dag då jag definitivt inte borde stigit upp ur sängen, för att skona min sambos liv. Redan efter tre minuters vakentid ungefär anade jag att det skulle bli en dag full av irritation från min sida. Ibland bara vaknar man på det humöret, utan någon anledning. Ibland har dock visat sig vara ganska ofta under dessa nio månader.
Så jag har gått runt och morrat det mesta av dagen. Jocke stackaren fattar ingenting, och det gör mig ännu mer irriterad. Ibland borde han ju faktiskt fatta mer, eller hur?! När man har såna här dagar så bubblar dessutom allt upp till ytan, och allt man nånsin irriterat sig på sedan man träffades känns plötsligt som världskatastrofer. Puh...

Det är verkligen full fart i magen nu för tiden. Det är inte stilla i många minuter av min vakentid. Jag har ingen aning om varför det är så. Är det för att han är glad, orolig, ledsen, rädd? Eller är det helt enkelt bara för att det är aptrångt där inne? Börjar det bli jobbigt även för lillen att ligga som en ihopknycklad pappersnäsduk?
Ni som har barn, eller nyss fått, märkte ni av detsamma under slutet av er graviditet?

Nu på sista tiden funderar jag jättemycket på hur han kommer att se ut. Jag är sååå nyfiken. Undrar om jag kommer se tydliga likheter med Tindra när hon var nyfödd. Har han mycket hår? Inte om han brås på sin pappa i alla fall. Är han en liten tjockis eller en liten mask? Det ska bli så spännande att få se honom, jag kan knappt vänta. Men jag har ju inget val.
Tänk ändå om vi skulle gått tiden ut, då hade det varit dryga fem veckor kvar, minst. Jag hade säkert gått över tiden. Nu ångar dagarna på i makligt tempo. Sakta men säkert, snart är vi i mål!

Tindra vaknade kl 7 i morse... Så onormalt det kan bli en söndagmorgon. Borde nästan vara nåt litet straff på det. Jag gick i alla fall upp med henne, och som den dåliga morsa man är drog jag igång Bolibompa på datorn åt henne så hon fick spela. Detta gav mig några timmars mer sömn.
Under dessa timmar hann jag se min kommande son i drömmarna. Men det var lite obehagligt, för han kunde prata. Han var typ nyfödd, men han pratade! Började snacka om att han ville ha hamburgare och skit. Usch... Lite läskigt.

Idag skiner solen, och jag tänkte ta med Tindra på en fika på stan. Men hon påstår att hon har ont i magen, så jag vet inte om jag vågar. Sist hon sa det och vi åkte buss så spydde hon på bussen. Det är visserligen 4 år sedan, men det var ingen kul upplevelse. Värsta fyllespyan la hon på bussen, och vi var tvungna att gå av för jag skämdes så.
Kanske åker jag in till stan ensam och går till Apoteket och så. Vill även leta efter en sån där Näs-Frida till Elliot. En liten mackapär som man kan suga ut snor ur näsan med. Behöver även leta efter såna där snygga trosor med riktigt hög midja, så att kanten inte sitter rakt på operationssåret sen. Läckert!

Får se om jag kan lura med mig Tindrisen på en tjejdag med lite fika och shopping.

Vi har inte gjort många knop idag. I alla fall inte jag. När Tindra och Jocke var iväg kastade jag mig i ett varmt skumbad och låg där och guppade.
När de kom hem var det dags att dra igång smörgåstårtsproduktionen så att den ska hinna dra ett tag innan vi ska sätta tänderna i den ikväll. Nu står den i kylen och gottar sig. Det rinner ut lite från den, men det får vi fixa till sen när den ska dekoreras.




Tindra sitter just nu och målar tavlor. Den första skulle bli en Pokémon till lillebrorsan, men efter bara några penseldrag så blev det istället en skäggubbe. Vad det nu är...?

Man kan tro att självaste världsmästerskapen i brottning för ögonblicket pågår inuti min kropp. Och att det gäller liv eller död att vinna. Att en så liten människa kan tillfoga en sån obehaglig känsla och faktiskt även lite smärta, det kan nästan övergå mitt förstånd.

På dagordningen idag står det först och främst smörgåstårtsmakeri. Vi ska slänga ihop en smörgåstårta som vi ska moffa i oss ikväll framför Melodifestivalen. Till dessert blir det marängsviss, även det väldigt nyttigt :) Ni hör ju, i vår familj satsar vi på den smala linjen.

Igår var vi ute och åt med mina föräldrar och syrran och hennes kille. Det var en jättetrevlig kväll, trots att själva restaurangupplevelsen var något man kunde klarat sig utan. Vi var på Á la grecque inne i stan. Inget ställe jag längre kan rekommendera. Vansinnigt dålig service, lång lång väntetid och mat som var ok men absolut inte mer. En servitris på hela restaurangen, vilket resulterade i att allt tog väldigt lång tid. Att hon dessutom inte var snabb i sig och ganska otrevlig gjorde inte saken bättre. Nej, sista gången vi gick dit. Det finns så många bra grek- och turkrestauranger i stan, så jag tycker kanske de borde anstränga sig lite för ett gott rykte.

Sitter och funderar på vad jag ska hitta på nu... Jocke och Tindra är och handlar och tvättar bilen, så jag är helt ensam. Ska jag lägga mig igen? Jag gick ju upp för 1.5 tim sen :) Jag hittar säkert nån tvätt eller nåt som behöver tas tag i.

Sov i knappt två timmar, men det känns inte som att det räckte för att täcka upp nattens vakna stund. Är genomtrött fortfarande. Tindra kommer hem om 1.5 tim och då kan jag ju inte ligga och sova. Får väl vila en stund på soffan sen istället.
Har precis ätit några pannkakor och druckit ett stort glas O´boy. Får se om jag fick i mig lite socker så att jag vaknar till.

Fick förresten en kommentar tidigare om att det även dyker upp ännu en fredag den 13:e i år, i november. Vad är det frågan om? Hur läskigt som helst ju...

Ikväll ska vi till mamma och pappa och äta middag. Dags att fira även mammas pension. Det blir trevligt. Får se om Jocke orkar följa med, han är ju krasslig igen. Förkyld = sitter och dinglar med benen på dödens kant. Inte lätt. Men jag har i alla fall konstaterat att hans immunförsvar måste var kört i botten. Frisk i två veckor, sjuk i en. Så har det sett ut hela vintern, och då menar jag verkligen hela vintern. Och så får han ju den där hostan som går mig på nerverna. Torrhosta är något av det mest irriterande som finns. Dessutom spricker mina trumhinnor typ varje gång han hostar. Inte konstigt att jag hade tinnitus ett tag :)

Imorgon lördag ska vi i alla fall åka till Kungsbacka och hämta bärselen. Sen blir det hemmakväll med hela familjen i soffan och Melodifestivalen. Det är denna helgen och en till som vi har Tindra innan Elliot kommer. Då vill man verkligen passa på att krama ur all egentid med henne som går. Sen är hon plötsligt inte ensam med oss längre, som hon har varit i alla sina sex år.
Vann förresten en liten dress på Tradera igår. Ja mamma, det är en dödskalle på den, jag vet att du tycker det är bedrövligt. Men denna dödskallen ser faktiskt snäll ut! Han är ju hur glad som helst.

Det kan ju aldrig vara bra att det är fredag den 13:e igen?! Två olycksdagar på två månader. Den förra gick ju smärtfritt förbi, men har man tur två gånger i rad? Jag ska ta fram saltet och spotta på varenda katt jag ser. Kanske klarar jag mig denna gången också...

Har länge kollat efter bärsele på Blocket, men det finns inte så supermånga av någon anledning. De som finns är dessutom ganska dyra, och jag är inte så pigg på att lägga hur mycket pengar som helst på en.
Nu satt jag återigen och kollade runt, och hittade en jättefin i Kungsbacka för bara 250 kr. Aldrig använd, bara provad ett par gånger. Vilket fynd! Ska åka och hämta den på lördag. Jippie, ännu ett fynd som fick mig på superbra humör!

Vecka 34                                                                 Vecka 35

Har inte magen sjunkit lite på sista veckan?? På den första bilden ser jag ju ut som en uppblåst ballong över magen. Känner av lite av de där ilningarna som man kan känna när bebisen börjar borra ner huvudet i bäckenet. Kanske gör han sig redo för att försöka komma ut den "vanliga" vägen. Snopet att han ska ut genom nödutgången :)

Usch... Det ser dessutom ut som om jag har manshänder! Nu börjar till och med det sista par skorna sitta tight... Tur att det snart är dags, annars hade jag fått gå barfota i snön.

Jag ska faktiskt hoppa i säng alldeles strax. Nu för tiden känns det som om jag inte kan få nog med sömn, så för en gångs skull ska jag lägga mig tidigt. Idag har jag inte sovit mitt på dagen som jag brukar (ja jag vet att det är tantfasoner) och det märks nu. Är ganska seg i kolan.
Imorgon blir det nog inte heller nån tupplur, för Tindra kommer hem tidigt från skolan. Lite senare på eftermiddagen ska vi åka och äta sushi. Längtar redan, det ska bli sååå gott!

Hade nog inget direkt viktigt eller intressant att skriva här ikväll. Ser bra ut för Frölunda förresten. Det gillar vi! Nu ska jag ta min bok och lägga huvudet på kudden. God natt mina kära läsare!

Jag vet inte vad det är som gör att man under en graviditet plötsligt börjar drömma de mest osannolika, bisarra mardrömmar? Vet inte hur många gånger Jocke har varit otrogen. Ibland är jag så arg på honom när jag vaknar att jag bara vill slå honom när han sover. Stackars karl. Han tar det hela med ro och skrattar bara åt mig när jag berättar.

Nattens mardröm handlade om graviditeten. Jag drömde att jag började blöda, och blev skiträdd. I och för sig så kanske det inte är så ovanligt om en förlossning sätter igång, jag vet inte. Men jag hade inga värkar eller nåt, och blev skitskraj. Fick springa runt och leta efter Jocke länge innan jag hittade honom. Sen vaknade jag av att ja grät. Men vilken lättnad det är när man inser att det bara är en dröm...

Igår gjorde vi nåt nytt. Vi la upp en ny strategi när det gäller veckans storhandling, och åkte inte till Maxi förrän efter 20 på kvällen. Man kan inte åka dit runt 17, för då är verkligen alla och handlar mat efter jobbet. Så klockan 20 satte vi oss i bilen. Det var ganska skönt, om än lite konstigt att handla så sent. När man ska storhandla så tar det ju dessutom en stund, så vi var inte hemma förrän vid 21.30.
Hittade en Soda streamer för 350 kr som vi köpte. Vi har haft en Wasser max, men det är mycket svårare att köpa nya patroner till den, då de inte finns i vanliga ICA affärer tex. Vi bubblar en hel del vatten, så den byts med jämna mellanrum. Nu ska mamma och pappa få adoptera Wasser Max istället.

Idag ska jag ta det lugnt, som vanligt. Kanske åker iväg en sväng med syrran senare och hjälper henne att kolla på skötbord. Resten av dagen ska jag nog ägna åt att sitta i en gungstol och filosofera och drömma mig bort. Vid den här tiden om exakt fyra veckor så har jag förhoppningsvis lille Elliot i min famn. Äntligen är väntan över då. Nio långa månader...

Det kan verkligen inte gå en enda dag utan att jag måste göra någon nytta här hemma. Det är inte alltid stora projekt, nu för tiden sällan. Men det är ändå alltid något som jag känner att jag måste göra. Tvätta, vika torr tvätt, dammsuga, diska, tömma diskmaskinen osv osv. Inte en dag kan jag bara vara, utan att lyfta ett enda finger här hemma. Lite jobbigt faktiskt. Eller mer tragiskt?
Idag kände jag ett starkt behov av att tvätta så att tvättkorgen blev helt tom. Har även vikit torr tvätt. Men nu tänker jag inte göra mer, bara hänga upp den sista maskinen när den är färdig. Sitter med en kopp jordgubbste och en varm macka med ost och slappar nu. Det närmsta jag har varit frisk luft på hela dagen var när jag stack ut näsan på balkongen. Ingen vår idag heller, så då tänker jag inte gå ut.

Hittade en namnsida på nätet, och sökte såklart upp både Tindra och Elliot.

Tindra
"Tindra är ett nytt kvinnonamn, som snabbt har ökat i popularitet under 2000-talet. Det är det 170:e vanligaste namnet bland nyfödda och det finns omkring 2150 bärare, 1996 fanns bara två.
Namnet har samma betydelse som verbet "tindra"."


Elliot
"Elliot är ett mansnamn som är en engelskspråkig variant av Elias. Namnet är i Sverige ovanligt bland vuxna, men blir allt populärare bland de små, och kom på plats 31 bland pojkarna i 2006 års namntopp."

Uppgifterna är från år 2008.

  
                              Tindra                                                                               Elliot

Här sitter jag i morgonrock och latar mig. Gick upp ur sängen för kanske en halvtimme sen. Var verkligen tvungen att ta igen lite sömn, eftersom jag "sov" på soffan i natt. jag och Jocke blev lite osams igår vid läggdags, och då i ren protest utvecklas jag till en 3-åring som vägrar att vara i samma rum som honom, än mindre ligga i samma säng. Så jag bäddade ner mig i soffan. Inte skönt, och Elliot var gravt missnöjd hela natten. När Jocke åkte till jobbet så sprang jag in och kastade mig i  sängen. Efter att jag följt Tindra till skolan så la jag mig igen, och har sovit supergott!

Min separationsångest har nästan utvecklats till något sjukligt nu under graviditeten. Jag vill knappt gå ifrån Tindra i skolan. Jag vill bara säga till henne att jag har ångrat mig, och att hon får följa med hem igen. Hon älskar ju skolan, så det är aldrig några problem att lämna henne, tvärtom. Men hade hon en endaste gång blivit ledsen eller visat att hon tyckte det var jobbigt, så hade jag tagit med henne hem igen.

Är det nåt speciellt med förstfödda? Har de en speciell plats i ens hjärta? Inte det att jag kommer älska Elliot mindre naturligtvis, men det kanske är något särskilt med det första barnet. Eller så beror det på den nära kontakt vi fick under de år vi bodde ensamma, Tindra och jag. Det bandet kan ingen bryta någonsin, och det är jag däremot övertygad om att det är starkare än vad det hade varit i vanliga fall. Det var som om hon och jag levde i en helt egen liten värld, en liten bubbla.
Inte konstigt att det tog nästan två år innan hon hade släppt in Jocke på allvar i sitt liv.