Elliot fick leka lite på Miljöarken idag när vi var ute. Han blev alldeles till sig av hönorna och tuppen. Själv ville jag göra slarvsylta av tuppen, för han gol en gång var femte sekund. Han hann tom bli hes under den stunden vi var där :)

 

 

Imorgon börjar Tindrisen äntligen sin resa hemåt igen, men jag får inte se henne förrän sent på torsdag kväll. Det är en lååång bit de ska åka, men nu vet jag i alla fall att hon snart är på väg ♥

 

 

 

 

 

Det är redan tomt här hemma utan Tindrisen :(

Även om sju dagar går fort så känns det som en evighet just nu...

 

 

 

 

Man lär sig bäst om man får testa helt på egen hand. Sen att det är mat över hela köket och barnet, det är något som mamman får stå ut med ;)

 

 

Fick någon annan sorts antibiotika till Elliot utskrivet. Minns inte vad den hette, för de har ju så märkliga namn... Men nu hoppas jag att det ska gå lite bättre, och att denna smakar lite godare.


Problemet nu är bara att han har blivit helt tokparanoid när det gäller saker jag försöker ge honom att äta och dricka. Han tror väl att jag smusslat in Kåvepenin i all mat i hela hemmet. Han kniper ihop munnen och vänder bort huvudet den lille rackaren. Så det ska bli spännande att se hur vi ska lyckas lura honom ;)

Det blir ingen träning för mig idag. Dels för att vaderna känns så skumma (även om jag nu skrotat benhinneinflammationsteorin) men även för att allt blev så försenat vid middagen. Vi skulle ge Elliot den andra dosen av Kåvepeninen, och det är rena rama barnmisshandeln :(


Att något kan smaka så överjävligt! Och detta ska jag tvinga i den lilla kroppen tre gånger per dag... Jag som redan hade ont i mammahjärtat får numera dödskramper. Rent instinktivt vill jag bara skita i den jävla medicinen och tro att han blir frisk ändå. Men det fattar jag ju innerst inne att det är tämligen idiotiskt... Så jag får väl vackert bara bita ihop dessa fem dagar och misshandla mitt barn...

Jag är inte så jättepigg och alert just för tillfället... Ögonlocken vill bara ramla ner som två tunga ridåer, och kroppen känns som en blöt disktrasa som bara vill falla ihop i ett hörn.


Har spenderat större delen av natten på soffan med Elliot, som förmodligen har öroninflammation. Sitter och väntar på att barnmedicin ska ringa upp så att vi får komma ner så snart som möjligt.
Efter en helg med en massa gråt och lite feber till och från så märkte jag igår när Elliot hade lagt sig att hans vänstra öra kladdade. Har tryckt på öronen hela helgen för att se om han reagerar, men det har han inte gjort. Inte heller har han tagit sig åt örat, så vi har nästintill uteslutit öroninflammation. Men man har ändå hört på gråten att det har varit något som har plågat honom stackaren... :(


Och nu känner jag mig som en usel mamma som inte har åkt in med honom tidigare. Men man vill väl in i det sista undvika att sitta på akuten en helg. Allra helst när det "bara" är öroninflammation, då kan man nog bli sittande tills de stänger, som vi fick göra när han var riktigt magsjuk. Inte prio 1 med andra ord.
Ja ja, han blir inte bättre av att älta det... Hoppas bara vi får en tid omedelbart!

 

Just imorse kändes det så i alla fall, när den lille rackaren vaknade kl 05.40 och började klättra på mig. Jag var inte det minsta nöjd kan jag säga... Men så är han ju så söt, så även i såna situationer är det lite svårt att bli arg på honom.


Proteinshake till frukost nu, Elliot slappar i soffan framför TV:n. Jag blir lika imponerad (läs förvänad) varje gång han kan sitta still i mer än 2 min när han är vaken. Nu rör han på sig, så man ska inte ropa hej... För min del blir det nog en hel del kaffe under dagen om jag ska orka hålla ögonen öppna. För ikväll ska ju jag och syrran ut och käka, så då måste man ju visa sig från sin bästa sida ;)


Regnar gör det också idag... Man borde åka och tröstshoppa, men det känns inte så lockande att gå ut i regnet heller...

 

Stans snyggaste tjej på väg till skolan ♥

 

 

 

En vanlig, lyxig söndagsfrukost i vårt hem...

 

 

 

Idag hände det något på morgonen som fick mig att bli så illa till mods... När Tindra skulle gå till skolan frågade jag varför hon inte tog på sig sina nya skor som vi köpte förra helgen. Hon hade dem en gång i början av veckan, men sen har hon tagit sina gamla skor igen.



Då tittade hon på mig med en ledsen-hund-blick och sa Det var en kille som sa nåt om mina nya skor. Han sa att det var piparskor... Nu vet jag inte vad piparskor betyder, eller om det ens är något negativt. Men det räckte tydligen med den kommentaren för att Tindra skulle känna sig osäker och inte vilja ta på sig skorna igen.



Även om jag vet att detta inte var sista gången nåt sånt här händer, och att det förmodligen kan bli 100 ggr värre i framtiden, så gör det ont i mammahjärtat när jag tänker på hur hon måste ha känt sig hela den dagen när hon hade på sig skorna.
Modersinstinkten kickar in till max, lejoninnan i mig vaknar till liv och jag vill med alla medel skydda mitt barn mot all världens hemskheter. Jag vill aldrig att hon ska känna sig rädd, osäker eller otrygg. Ingen ska få såra min lilla flicka!!
Och det enda som krävs för stunden för att undvika detta är kanske bara ännu ett par nya skor...