Idag blir det mamma-dotterdag. Tindra och jag ska ju gå på bio och även käka på McDonlads som jag lovat henne. Inte mig emot, det funkar alltid med en hamburgare.

Imorse hörde jag hur Tindra vaknade strax efter åtta. Men istället för att komma in och väcka mig med tjo och tjim så hörde jag hur hon började leka i sitt rum. Förstod att det Littlest Pet shopdjuren hon lekte med, det hördes på röstläget och konversationen.
Jag slumrade om och vaknade vid nio. Tänkte busa med Tindra och ringde därför till hemtelefonen från min mobil. Men istället för att svara kom hon inspringandes till mig med hemtelefonen, så det buset funkade inte som jag hade tänkt mig.
Nu har vi precis ätit frukost och sitter och bara gottar oss i pyamas.

Imorgon kväll ska Jocke ut med några kompisar, så då blir det tjejkväll också. Blir väl Let´s dance för min del, men Tindra brukar bara vara intresserad av att se Magnus Samuelsson. Jag får väl locka och muta henne med popcorn.

Dags att slänga in en maskin med tvätt! Lika kul och upplyftande som vanligt.

Skrev ju tidigare att jag kände mig på dåligt humör, och att det nog fick bli sängen tidigt ikväll. Istället blev det utpsykning av min stackars sambo, som nu han har gått och lagt sig. Han fick en utskällning om att han går mig på nerverna stackaren... Och han vet tydligen bättre vid det här laget än att stanna och fightas, så han flydde fältet.

Fan alltså, de här dåliga sömnlösa nätterna tär på kroppen alltså. Jag har ingen ork alls och vi ska inte tala om tålamodet. Det är tråkigt, för jag kan ju inte hjälpa det. Ja ja, vi är i alla fall på slutspurten nu, snart ser vi mållinjen. Bara att bita ihop den sista tiden.

Kanske ska jag trösta mig med en Dubbelnougat??

När man går runt och är höggravid och väntar på dagen då ens egen bebis ska ploppa ut, så blir man lite extra sjuk när man träffar andra människors små rosa knyten.
Hade en kompis här hemma på fika idag, och med sig hade hon dottern som var 5 veckor gammal. Sicken liten, liten varelse. Jag slutar aldrig att förundras över hur små de faktiskt är i början.
När de hade gått hem blev jag så himla bebissjuk att jag var tvungen att tvätta sängkläderna till spjälsängen så att jag kan bädda den.

Imorgon står det biobesök med Tindrisen på listan att göra. Vi ska se Chihuahuan från Beverly Hills efter önskemål från Tindra. Får väl se om jag kan hålla mig vaken hela filmen. Det brukar ju lyckas bara man har något att äta på hela tiden.
Har lovat henne att käka på gula måsen också före filmen.
Vi har verkligen inte levt upp till ordet Sportlov. Snarare tvärtom, vi har väl degat som aldrig förr denna veckan. Tindra går upp vid 8 och sätter på barnprogram, och sen masar jag mig upp vid halv tio. Pyamasen åker inte av förrän ett par timmar senare. Men det är det som är skönt när man är ledig, att slippa morgonstress.

Vet inte vad jag ska sysselsätta mig med ikväll. Känner mig sur och lättretlig, så kanske är det bäst lägga sig ensam i sovrummet och morra en stund.

I det här inlägget tänkte jag dela med mig av dagens graviddementa händelse.

Var och handlade med mina föräldrar på Coop. Handlade inte supermycket, men en del matvaror som behövdes hem. När jag hade betalat gick jag till mamma som stod en bit bort. Jag berättade för henne att det var så konstigt, för jag kom liksom inte ihåg att jag hade tagit upp pengar ur plånboken när jag skulle betala. Jag fick ju rätt växel tillbaka och så, men själva momentet där jag tar upp cash var som om det aldrig hade hänt. Bara detta var ju lite skrämmande...

Efter en sväng på IKEA åkte vi sedan hem. När jag skulle lasta ur mina saker ur bilen så insåg vi strax att min matpåse inte fanns där. För ett ögonblick stog vi som ett par fån och tittade, innan vi verkligen kom fram till slutsatsen att den verkligen inte var där.
Och inte blev jag något klokare av var den kunde vara heller. Funderade och funderade, och var tämligen säker på att jag ändå hade haft den med mig ut från Coop.
Eftersom pappa ändå skulle tillbaka i ett ärende så skulle de gå in på Coop och kolla om någon hade hittat min påse.

Jomen visst ser ni. Jag hade tydligen inte ens packat ner maten i påsen, utan bara betalat och gått ifrån kassan. Antagligen så förbryllad över betalningsmomentet att jag helt glömde av sakerna jag hade betalat för. Herregud, vad ska man säga?!
Det blir fan ta mig snart utegångsförbud på mig! Eller så får jag ansöka om personlig assistent.

Igår var jag hos barnmorskan. När jag kom dit var det en annan än min vanliga, då hon var hemma med sina barn under sportlovet. Hon var också jätteduktig och trevlig, men nackdelen var ju att hon inte alls var insatt i just mina siffror, värden osv.
Alla prover var fortfarande bra, blodtrycket en aning högre än sist, men fortfarande normalt. Sen var det dags för den brutala vägningen. Jag ställde mig på vågen och meddelade resultatet till barnmorskan. Eftersom hon inte visste vad jag vägt tidigare så frågade hon mig och jag svarade vad jag hade vägt in mig på första gången, plus vad jag vägde sist. Snabbt insåg jag att jag hade gått upp 13 kg totalt hittills! Och bara på en månad så hade jag gått upp 7 kg! Jag blev helt paff, för jag tycker ju att magen är liten, plus att jag inte har en massa vätska i kroppen än. Barnmorskan sa tom till mig att nu kanske jag ska börja tänka på vad jag äter.

Detta malde i huvudet på mig hela vägen hem sen. 7 kg på en månad, det är ju fan nästan 2 kg i veckan, är det ens fysiskt genomförbart?!
När jag kom hem och skulle skriva in alla värden i min almanacka så såg jag något uppiggande. De siffror jag hade sagt till barnmorskan stämde inte alls. Jag sa en vikt till henne, men i själva verket vägde jag faktiskt 4 kg mer än det när jag vägde in mig. Vet inte var jag fick allt ifrån när jag satt där, för inget av det jag sa stämde. Så summan av kardemumman blev att jag nu gått upp total 9 kg. Det känns helt ok, jag är nöjd med det och firade detta genom att slänga i mig en Delicatoboll som jag hade hemma.

Dessutom fick jag svar på mitt senaste hepatit c prov. Resultatet är fortfarande detsamma, men eftersom det nu ha gått så lång tid så hade läkaren sagt att det bara är en kemisk reaktion under graviditeten, och att jag kan glömma det. Jag har alltså inte hepatit c, det var ändå en liten lättnad!

Hej!

Dåligt med uppdatering här i helgen, då vi håller på och målar om i vardagsrummet. Idag ska vi dänga på den riktiga färgen, hoppas det blir bra.
Däremot kunde jag snabbt konstatera igår att vi kanske inte skulle ha väntat med att måla om till jag var i graviditetsvecka 30. Om vi hade gjort det tidigare så hade Jocke sluppit en massa suck och stön från mig i alla fall. Jobbigt när magen var i vägen hela tiden. Tjabo gjorde sitt genom att sparka åt alla håll och kanter.

TV:n är tillfälligt inflyttad i sovrummet, så det blev Melodifestival i sängen. Lika bra det, för det var ungefär lika underhållande som att sova. Sicken skit...
Somnade ganska fort efter det. Humlan i örat tycks ha tagit paus för tillfället. Nu har jag bara lock för öronen, men hellre det än det där surrandet.

Nu är det dags för frukost innan vi ska sätta fart att jobba igen. Sjka ta bilder så ni får se före och efter. En del nya möbler ska införskaffas från IKEA också, men det får nog bli på nästa lön.

Igår fick jag vackert lägga mig med humlan som surrade bakom trumhinnan. Läste och läste i min bok tills jag blev dödstrött, och lyckades faktiskt somna efter ett tag trots surrandet.
Vaknade mitt i natten för den obligatoriska gravidkissen, och då var humlan borta!! Jippie! Och nu på morgonen när jag vaknade hör jag fortfarande ingen humla. Det är så himla skönt, men vi får väl se hur länge det håller i sig.

Vi ska strax ge oss iväg för att handla färg till vardagsrummet som ska målas om i helgen. Jocke ska även kolla på glasögon, eftersom han nu på äldre dagar har gått och blivit synskadad på riktigt. Med andra ord, när han sedan får sina glasögon finns ju inga ursäkter för att inte städa och tvätta. Då måste han ju se allt som behöver städas här hemma.
Nej nu måste jag fixa iordning mig så vi kommer iväg. Vi hörs senare!

... och går upp på vinden. Om vi hade haft nån vind alltså. Det här förbannade öronsusandet tar död på mig!!! Jag blir psykiskt labil för fan!!
Läkaren såg inget konstigt när han tittade in, en aning rött i hörselgången bara, men det är ju inget som ska få det att surra som ett fett bi i örat på mig. Fick örondroppar som jag ska prova. Nu har det surrat hela dagen, och idag har varken Alvedon eller Sinova hjälpt. Känner på mig att en gråtattack kommer vara oundviklig ikväll när jag ska sova om det fortsätter så här.
Det kan vara slemhinnor i mellanörat som spökar nu under graviditeten sa läkaren. Men hallå, betyder det att detta kan sitta i i hela nio veckor till?? Nähahaha, skulle inte tro det!

Nu ska jag och Tindra slänga oss i soffan framför en film. Jag måste få vila lite, känner mig helt på bristningsgränsen nu...

Igår var den tillbaka igen. Den tillfälliga tinitusen. Det var som att trycka på en ON-knapp, så plötsligt kom det igår vid 21-tiden. BZZZZZZ....... Dessutom tog det till riktigt jävla ordentligt igår, och var inga korta toner, utan en enda lång baston som aldrig tog slut. Tog Alvedon och Sinova, men utan resultat. Till slut fick jag lyssna på musik i det örat som surrade, för annars hade jag blivit fullkomligt galen. Somnade nästan till, och efter ca 1.5 tim så hade ljudet i alla fall dämpat sig så pass att jag kunde ta ut hörluren.
Imorse när jag vaknade så var ljudet borta, Gudskelov! Men så här kan jag ju inte ha det, så jag har fått tid på VC idag kl 11. Måste kolla upp det. Sköterskan sa att det kan vara vätska bakom trumhinnan som spökar. Vi får se vad farbror doktorn säger när han kikar in.

Här har det då kommit mer snö, men naturligtvis blöt sådan. SKITVÄDER! Igår när jag hämtade Tindrisen i skolan så var hon som en dränkt katt. Som om någon hade spolat ner henne i toaletten.
Idag ska jag hämta henne tidigt, redan efter lunch, och så ska vi hem och baka lite innan hon ska med sin pappa till Skåne.
För mig och darlingen står målning av vardagsrum på dagordningen i helgen. Är verkligen inte alls sugen, men jag vill ha det gjort innan Tjabo kommer. Tål inte att se de här gallgröna väggarna mer.

Nu ska jag hoppa i duschen så att håret hinner torka innan jag ska till läkaren. Annars får man ju hjärnhinneinflammation, det visste ni väl?!

Idag har det varit en väldigt grå dag som bara har flytit på utan några spännande händelser. Satt och surfade i förmiddags när mina föräldrar ringde och frågade om jag ville följa med in till stan. I brist på annat och för att inte fastna framför datorn hela dagen så hängde jag på, trots att jag inte hade några som helst ärenden att göra.
Det jag gjorde i stan var att äta en cheeseburgare och en vaniljshake på McDonalds, och så köpte jag varsin semla till Tindris och mig som vi åt när vi kom hem.

Nu leker Tindra i sitt rum med alla sina Pet shopdjur, och jag sitter här och gäspar. Ikväll kommer ett par kompisar på fika med sina tre barn. Får ta och rycka upp mig så jag inte är helt apatisk när de kommer. Hinner kanske vila en stund på soffan innan.

Fick hem tre paket med bebiskläder från Tradera idag också. Nu har vi så vi klarar oss ett tag framöver. Idag var det mest byxor som kom, det var det vi hade dåligt med. Alla kläderna var jättefina, och jag bara älskar de där små plyschbrallorna!

Fick ännu en utmaning på halsen, denna gången av Carolina.  Jag skulle gå in där mina bilder ligger på datorn, gå in i mapp sex och välja bild sex.

Jag vinner minsann aldrig i Alfapet online! Känner mig som värsta analfabeten när jag spelar mot vissa Einsteins som inte gör nåt annat än läser ordlexikon hela dagarna. Äh... Skitspel är vad det är. Men jag tänker inte ge mig förrän jag vinner några omgångar!

Har precis gått igenom sakerna jag köpte i Ullared. Dvs ryckt upp alla bebiskläder ur plasten och petat och grejat med dem. Och än en gång förvånats över hur jäkla billigt det var!


  

Tänk att lite shopping kan få en på så gott humör! Nyss hemkommen från Ullared med knökfulla påsar och en massa braiga saker. Ska ta bilder på allt och visa er, men nu måste jag kasta mig i soffan och kolla på mitt favoritprogran Mannen som talar med hundar.
Återkommer med bilder på mina bebisfynd!

Jag tror inte jag kommer jobba mer nu... Varje gång jag jobbar så inträffar det en smärre världskatastrof, och sushi verkar vara det enda som folk kan komma åt att äta. Resultatet blir naturligtvis kaos och konstant stress. Att på fyra timmar inte ens hinna dricka lite, än mindre äta, när man är gravid i sjunde månaden är inte direkt det ultimata. Nu har jag dessutom så förbannat ont i ryggen och bäckenet att jag inte riktigt vet var jag ska ta vägen.
Stackars lille Tjabo, han fick nog en överdos av mina stresshormoner idag. Så bra pengar är det inte så att det är värt det faktiskt.