Nu fungerar barnets fem sinnen och han kan också vrida på huvudet. Alla inre organ fortsätter att mogna, tånaglarna är färdiga och huvudhåret fortsätter att växa. Barnet sover ca 90-95 % av tiden - men under de vakna perioderna tränar det på att öppna och stänga sina ögon.

Nu tränar barnet aktivt på att svälja och kissar cirka en halv liter om dagen. Fostervattnet byts ut var tredje timme. Det svalda fostervattnet lagras som mekonium, babyns första avföring, som kommer ut under de första timmarna efter födseln.
Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga.

Nu kontrollerar barnet själv sin kroppstemperatur. Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar dem genom att andas ner fostervatten i dem, ofta med hicka som följd. På pojkar kommer nu testiklarna ner i pungen från att ha varit i ljumsken.


  

Lille Elliot måste vara en ivrig och ambitiös lite pojke som kör andningsövningar dagarna långa. Den där hickan känner jag av ofta. Å andra sidan är det väl bara bra att han övar sig på att andas så att han kan det när han kommer ut.

Den där Carolina är allt en pingla! Nu har jag fått en award från henne. Tack så hemskt mycket, det värmer verkligen!

Ni kan ju gissa hur mycket jag har sytt eftersom jag nu gör inlägg nr 327 idag. Jag hittar liksom en massa bra andra saker som jag kan göra istället för att ta fram symaskinen. Usch, det blir inget syande idag, är inte alls sugen. Måste ju ta alla mått och så på sängkläderna också så jag vet hur stort allt är. Det orkar jag helt enkelt inte. Känner mig helt orkeslös idag och funderar faktiskt på att bara lägga mig i soffan nu. Bara jag inte håller på att bli sjuk...

Måste äta nån lunch också, sen blir det soffan känner jag. Allt för att slippa sy hahahaha!!

Nyss uppkommen ur ett gigantiskt skumbad. Det är så jäkla skönt! Har helt fått dille på att bada nu för tiden, det är väldigt avslappnande. Helst ska badkaret svämma över av skum också.


  

Idag ska Jocke och hans arbetskompisar till facket och Arbetsförmedlingen för att ha möte om den närmaste framtiden. Igår när han kom hem släppte han bomben att det kan dröja minst tre veckor till de får några pengar. Inte riktigt vad man hade räknat med, i och med att det är lön nästa vecka. Ska våra pengar räcka en hel månad till?? Skrattretande...
Usch, vilken jävla sits vi har hamnat i. Även om man vill tänka positivt så maler detta i bakhuvudet hela tiden. Jag som är kontrollfreak måste ju vet att vi har koll på läget framöver, vilket vi inte alls har nu. Vi vet ingenting, allt kan barka käpprätt åt h-vete. Muntert...

Nej nu ska jag inte sitta här och förvandla detta till en dyster deppblogg. Tråkigt för er som läser...

Natten har varit som en enda lång toalettstafett. Jag brukar klara mig med ett toabesök under natten, men i natt var det snarare ett i timmen. Jobbigt, men bara att vänja sig antar jag. Om några månader är det amningsstafett istället.
Så fort jag har varit i upprätt läge verkar Elliot tro att det är dags att vakna, för när jag lägger mig igen så är han inte alls med på noterna på en lång, lång stund. Inte lätt lille killen, hur ska han veta vad som är upp, ner, natt eller dag??

Såg någon den bisarra dokumentären igår på kanal 5? Kvinnor som födde barn hemma utan minsta hjälp av sjukvården, dvs ingen barnmorska som närvarade eller nåt i den vägen. Jag kan inte i ord uttrycka hur vansinnigt idiotiskt och ansvarslöst det är. Flera av dem ville föda hemma pga dåliga erfarenheter av tidigare förlossningar på sjukhus. Ja det är klart att den enda lösningen då är att föda ensam hemma i en liten barnbassäng, med familjen som tittar på och assisterar.
Det låter hemskt och kallt att säga, men jag önskade nästan att det skulle tillstöta komplikationer. Visst, folk föder barn på potatisåkrar eller risfält runt om i världen, och förr var det alltid så. Men så dör också både barn och mammor pga komplikationer och brist på kunskap. Varför vill man ens riskera det idag år 2009?!
Nej tack, det där är inget för mig!

Nu ska jag tappa upp ett varmt bad och sätta på musik på hög volym och bara ligga och slappa.

I brist på sysselsättning igår kväll sydde jag ett litet hjärta till Elliot som jag har satt uppe på hans kudde i spjälsängen.


E:et blev kanske inte så lyckat, men det får duga. Kan sy fler roliga figurer som jag kan lägga i hans säng.

Vad skönt det är att det är ljust nu på morgonen när man ska följa Tindra till skolan. För någon vecka sedan var det ju fortfarande mörkt och jävligt. Nu är det ljust, och man blir lite piggare. Idag tog det däremot emot att gå ut när jag såg hela minus 11.5 på termometern. Benen var som två isblock när jag kom hem.

När Tindra var mindre och fortfarande satt i vagnen så frös hon alltid om ögonen när det var kallt. Så på vintern fick vi lägga en filt rakt över ansiktet på henne, annars började hon grina. Sen låg hon där under, nöjd och varm om sina ögon.. Hahaha, barn alltså...

Nu har jag bäddat spjälis! Tom det var jobbigt, för först skulle Elliot (kan lika gärna börja kalla honom för det offentligt nu) göra tappra försök att sträcka ut sin fulla längd inne i min mage. Inte så lyckat tyckte jag nog, det var mycket obehagligt. Det spände som fasen både uppåt och neråt i magen, som om huden skulle spricka. Sen kom sammandragningarna och magen blev stenhård. Det är heller inte så skönt, så det tog sin modiga tid att bädda färdigt. Men till slut var jag klar, och det blev så mysigt så.


       

Sådär, nu har jag sovit ett par timmar. Känner mig lite mer som en människa, men skulle nog ändå kunna sova ännu mer. Men nu kändes det som att det var dags att gå upp och äta om inte annat. Kanske även göra nån nytta här hemma. Å andra sidan fastnade jag  ju här nu, så vi får väl se hur det blir med det...
Det blev i alla fall aningen bättre i rygg och bäcken. När jag hade lämnat Tindra i skolan imorse var det knappt att jag kunde ta mig hem. Det gick verkligen inte undan kan jag lova!

Imorgon tänkte jag börja nedräkningen här på bloggen. Då får ni hänga med!

Jaha, ännu en morgon då man vaknar vid fem och inte kan somna om. Halv sex ringer Jockes klocka, och medans han gör sig redo för jobbet kan jag definitivt inte sova. Även om jag har en hel timme på mig sen innan vi ska upp så verkar jag få någon slags psykisk blockering och kan under inga omständigheter somna om. Vid enstaka tillfällen har det hänt att jag somnat om en kvart innan min klocka ringer. Stor idé...

Natten har varit rena tortyren. Fy f*n vad ont jag har haft. Det spelar ingen roll hur jag ligger, efter tio minuter gör det så ont att jag inte står ut. Då kommer nästa utmaning, att vända sig utan att skrika högt.
Att jag dessutom måste börja krafsa efter mina öronproppar i tid och otid gör ju inte saken bättre. Varför måste Jocke utveckla grav snarkning nu när jag verkligen behöver sova?! Att försöka putta på honom för att få honom att ändra sovställning är likvärt med att ensam försöka rädda en strandad blåval. Han är totalt avdäckad, inget i världen kan få liv i honom. När man knör på honom så är det som en stor degklump som liksom bara rinner tillbaka...

Idag blir det inga stora aktiviteter. Ska bädda spjälsängen kanske och tvätta nån maskin. Sen blir det vila. Ska nog ta det i omvänd ordning nu när jag tänker efter...

Nu ska jag gå och lägga mig med en vild cola-påverkad bebis i magen. Har blivit några glas för mycket ikväll, och det märks på lillkillen. Han dansar rumba nu. Får väl ligga och läsa och se om han tröttnar snart.
I morse väckte vi honom med Jockes alarmsignal på mobilen. Han vaknade inte när jag vaknade, så vi gjorde ett experiment. Eftersom han alltid vaknar när Jockes klocka ringer så provade vi det idag också. Vi lät den ringa några omgångar och sedan väntade vi en stund. Jo men visst, plötsligt så vaknade även minstingen i familjen. Lite bök och stök och stretch och tänj, sen var han redo för denna dagen.

Ska blogga mer i morgon, har ju varit lite dålig med det i helgen. Uppdatering lovas under morgondagen.

Om jag ska ha fler barn så ska jag under nästa graviditet definitivt bosätta mig de nio månaderna under en hemlig sten i skogen, där ingen kan hitta mig. Ingen som kan få mina hormoner att köra tjurrusning, eller något annat som helst som kan störa mig. Nu känner jag nämligen att jag är som en tickande bomb. Så fort jag öppnar munnen så hör jag att jag är arg och gapar och håller på.
Lämna mig i fred, utmana inte ödet!!

Barnets proportioner påminner mer och mer om ett barn som är fött, huvudet är nästan 8 cm i diameter och fötterna knappt 6 cm. Hjärnan växer sig större och börjar få allt djupare veck för att få plats. Barnets hud som tidigare varit skrynklig börjar nu fyllas ut med fett och slätas ut.

Generellt har barnets kropp vuxit klart, men det behöver fortfarande gå upp i vikt. Hjärnan lägger in en högre växel nu i slutet, för att hinna växa färdigt. Bebisens matsmältningssystem är nu nästan färdigutvecklat.
Nu omges bebisen av ungefär en liter fostervatten, men det blir mindre när den blir större och det blir trångt.
Lungorna är färdiga och barnet ligger nu och tränar lungorna, genom att "andas" ner fostervatten i dem.