Rea på Lindex 129 kr! Skulle vara snygg tillsammans med blanka strumpbyxor och höga stövlar :) Måste nog köpa en sån...

Sitter här med jordens mensvärk :( Varför har den liksom fördubblats sen jag fick Elliot? Vad är det frågan om?! Skulle nog kunna tänka mig att hamna i klimakteriet nu och slippa det här eländet...

Träningen gick bra idag, båda passen. Afron är så kul att jag aldrig vill att det ska ta slut! Mer, mer, mer!!! Love it! Skaka rumpa, det är min grej helt enkelt :)
En sak som jag inte alls är nöjd med dock är mina vrister, som mer och mer börjar göra sig påminda i form av smärta. Särskilt efter afropasset, då man är barfota. Verkar som om de inte pallar belastningen utan skor. Får även ont efter step:en. Måste skaffa såna där ankelstödgrejer (tror inte att de heter så på fackspråk hahaha)

På lördag åker Tindra till Norge över jul, och blir borta i 9 lååånga dagar :( Blähh... Men denna gången åker de tåg upp, och inte bil. Känns som att en stor sten föll från bröstet redan där, då slipper man vara tokorolig att det ska hända nåt på de isiga vägarna i norra Norge.

Dags att tackla kudden! Imorgon ska Tindra få gå på julavslutningen i skolan. De ska fika, se på julspel och film. Hon ska få med sig tre små presenter till fröknarna också, lite hemmagjort julgodis och varsin liten tomtetrasa. Visar bilder imorgon på hur presenterna ser ut.

Men jag hade ju världens nyhet att berätta! Idag är dagen D, eller rättare sagt dagen K! Elliot har äntligen lärt sig krypa :) Han är så söt, för han kryper inte som andra små barn, han ser ut som om han har nåt fel på benen :) Han skjuter ifrån med höger ben, samtidigt som hans vänstra liksom bara hasar med på nåt sätt. Mycket underhållande att se, och han ser väldigt stolt och glad ut själv. Måste vara världens befrielse att äntligen kunna ta sig runt :)

Jag däremot insåg efter 3 minuter att nu blir det ingen ro i huset längre... Nu kryps det ju fram till allt och pillas och rycks och slits... Härmed är skohorn-i-lådorna invigt!

Borde verkligen försöka få honom att sova nu. Han vaknade innan och ville under inga omständigheter somna om. Så för att Jocke skulle få lite sovro så tog jag med honom ut i vardagsrummet. Och nu är det lek för hela slanten. Inte bra så här dags...

Hmm... Kanske borde haft lite längre tid på den lilla utlottningen, för nu var det bara två som var med :) Eller så var det så att det var bara två som tyckte att mina små trasor var fina. Hahaha, det blev ingen megaegotripp direkt i så fall.

Kanske kommer det ut fler om ett tag, efter jul, med andra teman :)

Igår lovade jag ju att lägga ut ett litet lotteri här. Men tji fick ni, för jag hann liksom inte med det. Eller, jag hann inte göra någon trasa igår, därför kunde jag heller inte lägga ut en bild på den :)

Så därför blir det en extra trasa som någon får! Gjorde två idag, så en kan man ju ge bort i julklapp eller nåt om man vill :)

Tänkte dra lott ikväll, ska vi säga runt 21? Så fram till dess kan ni som är intresserade lämna en kommentar till detta inlägget. Sen får slumpen avgöra vem som vinner.

 

Man tager vad man haver att sätta tänderna i :)

Igår bakades det hela eftermiddagen. Det tog ju ganska lång tid att baka två olika sorters matbröd, det är en himla massa jäsningstid. Men det gick bra, och nu är vår dvärgfrys fylld med bondbröd och lantbröd.
Vill ha en stooor frys, eller frysbox, så man kan lagra en massa gottigheter där i.

Tindra är hemma idag också. Nu har väl influensan försvunnit, men nu hostar hon som en gnu istället. Och nyss när hon skulle säga nåt så hade hon nästan tappat rösten... Får se hur hostan utvecklar sig, är hon inte bättre på ons så tar jag nog med henne till farbror doktorn en sväng. Kanske behövs det lite penicillin.

Idag ska jag göra stora pepparkakshjärtan som sedan ska pyntas med barnens namn och lite sånt. Kanske slänger jag även ihop en lussebulledeg. Men vet som sagt inte om det finns mer plats i frysen...

Ikväll är det dags för spinning igen. Kan behövas efter denna helgen kan jag säga. Kolhydrater i överdos! Bläh... Godis, bullar, ris, bröd osv osv... Men det är bara att blicka framåt igen. Ska köra noll kolhydratsintag igen och se om det får fart på saker och ting. Så idag blev det två kokta ägg och en kopp kaffe till frukost. Rena rama fängelsefrukosten :) Eller... I de svenska fängelserna (?) så serveras det kanske buffé till frukost, lunch och middag.
Märkligt det där. Brottslingarna har det bättre än vissa andra människor i vårt land.

Nu ska jag peta lite i pepparkaksdegen och se om den är redo för utbak :)

 

Elliot har lärt sig att sitta på sin lilla leopardstol (med viss övervakning såklart!)

Han ser ut som en liten, liten gubbe.

Den lustiga kepsen vann jag i somras på Tradera, och nu är den för liten. Men jag gillar att skoja med den lilla, lilla gubben, så jag sätter på den lilla, lilla kepan i alla fall. Och han protesterar inte :)

 

Fick förresten ett brev från Tindra igår. Hur underbart är inte sånt här då? Man ler lite i smyg åt det, men det är ju så löjligt rart ♥

 

Igår fyllde ju darlingen år. Detta firade vi med att jag fick en jättefin present :) Helt omvänt, jag vet! Men han fick faktiskt tofflor, choklad och badskum. Och jag fick en hushållsassistent för typ 2000 kr. Rättvist så det ryker om det!

Å andra sidan kommer ju denna dyra gåva till mig inbringa hembakt bröd, och kanske även bullar till darlingen. Så det är inte bara jag som har glädje av den minsann!

Vilken skönhet ;)

Vad är det här för en liten huligan?!

Måste vara en sån där värsting, det ser man på hans klädsel ;) Och se, vilken oreda han har ställt till med. Förstört och vandaliserat. Är det sånt här mina skattepengar går till? ;)

Jisses... Vilken kväll det blev. Vilken avslutning på älsklingens födelsedag. Hela familjen blev alldeles skakis :(

Elliot hade somnat, men vaknade efter en stund och var hysterisk och bara grät. Det gick liksom inte att få kontakt med honom. Han grät i... tja en halvtimme säkert. Sån där jobbig, hysterisk, panisk gråt. Jag kunde inte avgöra om han var rädd pga nån mardröm, eller om han hade jätteont nånstans.

Tog det säkra före det osäkra och skulle hiva i honom lite flytande alvedon. Det var då porten till helvetet öppnade sig.
Antar att han fick det i luftvägarna, för det tog en sekund, sen började han hosta och spy som en gris. Han spydde och spydde, det stod som kaskader ut genom både näsa och mun. Samtidigt så rosslade det obehagligt mycket i bröstet på honom, och jag var väldigt osäker på om han fick luft. Jag kunde inte avgöra om han kunde andas inåt, det verkade inte så, och samtidigt blev han alldeles tokröd i ansiktet.

Trots att vi höll honom upprätt och framåtlutad hela tiden så blev jag jävligt orolig att han höll på att kvävas av sina egna spyor :( Jag kunde verkligen för mitt inre se hur allt bara gick åt pipan...

Till slut så fick jag lugnat ner honom, och då satt han i mitt knä, totalt nerspydd och bara hulkade och snyftade. Tala om att det gjorde ont i hjärtat att se honom sån!

Mitt i all uppståndelse ringde Jocke mina föräldrar, eftersom vi var redo att kasta oss in i bilen och sticka till akuten. De kom, men då hade Elliot lugnat sig lite, och skrattade tom till lite när hans älsklingsmoffa kom :)

Puh...

Och lilla Tindra blev superledsen. Hon kom in i badrummet och grät, och var alldeles ifrån sig för hon var rädd att Elliot skulle dö. Och att det var hon som hade smittat honom nu när hon var sjuk. Det kanske är jag som har smittat honom mamma, jag har lekt jättemycket med honom idag, och varit jättenära...
Lilla gumman... Började nästan gråta själv när jag såg hur orolig hon var :(

Ja ja, nu är allt back to normal. Alla sover förutom jag. Ska väl hoppa i säng snart jag med... Imorgon blir det adventsmys med familjen ♥

För jag har minsann fått ett Nobelpris jag med. Fast min inbjudan till festen i Oslo måste ha kommit bort i posten. Antar att den norska postgången inte är att lita på ;)

 

Den här underbara presenten fick jag av rara Carolina!

 

Tycker alltid det är roligt när man får lite cred som mamma! För det är bannemej inte alltid en dans på rosor. Ibland vill man bara gå och gräva ner sig i skogen. Men det övervägs naturligtvis av alla underbara ögonblick man får dela med sina barn ♥

 

Jag är stolt över mina barn, härifrån till evigheten ♥

Jag är stolt över att se vilken underbar tjej Tindra har blivit, och det är ju trots allt jag som mamma (och hennes pappa mfl såklart!) som har format henne till den hon är idag.

 

Jag är också övertygad om att lille Elliot kommer bli en gó kille med ett stort hjärta. Jag ska göra allt som står i min makt för att hjälpa honom på vägen.

 

♥ Älskar Er mina godisar, Tindra & Elliot ♥

Jag lever, men har inte bloggat på några dagar nu. Anledning - vi har bott hemma hos päronen två nätter, jag och kidsen. Anledningen till det - nytt golv i hallen. Och eftersom ingen i familjen kan flyga så fick vi packa några påsar och flytta.

Träningsvärk idag efter att ha kört dubbla pass igår. Först step och sen afrodans för första gången. Det var sååå kul!! Jag ville aldrig att det skulle ta slut :)

Måste sticka nu, men jag återkommer senare med mer utförlig rapport från träning och mitt liv! :)

Igår var det dags att fixa till tatueringen. Shit alltså... Det var ganska oskönt det mesta av tiden. Att skugga är fasen inte det skönaste man kan göra. Det var en sån ettrig smärta, och ibland fick jag nästan bita mig i tungan för att inte skälla på A som gjorde tatueringen :) En ren reflex, för han kan ju inte hjälpa att det gör ont.

Lovade ju bilder, men jag avvaktar ett par dagar tills den har fixat till sig lite, och den värsta svullnaden har lagt sig. Nu är den tjock och röd och inte så superfin att visa upp på bild. Sviiider gör det med. Men det är ju självförvållat.

Ikväll tänkte jag ev prova på att träna core. Det är sannerligen nåt som behövs. Rygg och mage är väl ett av krisområdena på min kropp hahaha :) Får väl köra det jag orkar, sen kan man ju vila när man själv vill ;)
På tor är jag sugen på att äntligen prova på afrodansen också, så jag funderar på att köra dubbelpass, först step och sen afro. Lätt att vara tuff nu, det kan ju vara så att det blir för jobbigt med två pass på raken. Vi får se...

Vikten står still. Eller nej, nu ljög jag. Vikten har ökat (!) med knappt ett kilo. Fast enligt min flashiga våg så har fettprocenten minskat med nästan 3 % tror jag om jag inte minns helt fel siffror. Så man får väl försöka låta bli att stirra på vikten. Det är ju måtten som räknas, och minskar dessutom fettprocenten så är det ju kanon!

Nu måste jag beställa lite kort på nätet. Ha en fortsatt skön dag!

Att en liten 7-åring kan frammana så mycket ilska och frustration, det är inte illa... Har haft världens storbråk med lilla fröken Tindra ikväll. Snacka om att hon fick sig ett tuppjuck! Det gapades hej vilt, den ena styggelsen efter den andra. När allt var över var jag alldeles skakis och matt...
Men nu verkar hon ha somnat, så vi hoppas på en bättre dag imorgon!

Igår var vi hemma hos en jobbarkompis till Jocke. Jättetrevligt, och god mat och gott sällskap! De hade en liten kille som var dryga månaden äldre än Elliot. Elliot gjorde kanske inte världens bästa första intryck genom att slå lille Vincent i huvudet med en av Vincents egna leksaker... Men vi skyller på dålig finmotorik :)

Idag var dagen D då Jocke för tredje gången i sitt liv skulle åka till Ullared. När vi kom fram fick jag lite lätt panik, för det var fullt med bilar på parkeringen! Överallt! Jag såg framför mig hur det var totalt kaos där inne, galna tanter som kapar hälsenor med sina kundvagnar, skrikande barn, män som svettas och himlar med ögonen...
Men vi blev nog jätteförvånade båda två, för det var helt ok när vi väl kom in.

Tyvärr var det väldigt utplockat bland leksakerna, så det blev inte så många julklappar till kidsen som vi hade planerat. Men några grejer fick vi med oss hem.

Imorgon är det en fullspäckad dag! BVC på förmiddagen, det ska bli spännande att se hur stor Herr Klumpus är nu :) På kvällen blir det träning, och sen är det bara hem, duscha snabbt som attans och iväg och fixa färdigt tatueringen! GÖTT! Kommer självklart lägga ut bilder på den så snart jag kan. Tror den kommer bli hur fin som helst när skuggorna är på plats.

Dags att runda av, vi höres imorgon!

Nu är första omgången av årets julgodisproduktion överstökad. Blev inte så mycket idag som jag trodde, men det är ju ett tag kvar till jul som tur är.
Jag gjorde Mozartkulor, och Tindra gjorde lite olika marsipanfigurer. Dock tröttnade hon ganska snabbt, så jag fick avsluta hennes projekt.

 

Marsipankulor

 

 

Snart ska nougaten i!

 

 

 

Silverkulor till pyntningen

 

 

Ellioten var lika glad som vanligt, trots att han inte fick vara med och göra godis. Med majskrokar i ansiktet verkar livet vara helt ok ändå!

 

 

Snart färdig!

 

Tadaaa!! Mumsigt värre :)

 

En bricka lastad med Tindras olika kreationer :) Vet inte riktigt vad allt är faktiskt...

Igår på träningen kom jag på att jag kan hysa agg till vissa människor som jag inte ens känner. Skrämmande kanske, var är världen på väg ;)

Just igår var objektet för min irritation en kvinna i 40-årsåldern. Först kom hon jättesent, så passet hade redan hållt på i en kvart ca. Man blir lite distraherad när det kommer in en hysterisk människa som börjar fippla med sin stepbräda, och som springer fram och tillbaka för att byta om osv osv. Jag fick tom stanna upp för att hon skulle komma förbi! Redan där var jag alltså irriterad på henne.

När jag tränar pass så vill jag ha bra musik med tryck i som gör att motivationen kommer på topp. Gärna på hyfsat hög volym så att man får lite feeling.
Plötsligt så frågade instruktören om det var lagom högt. Nääää, bräkte den försenade 40-taggaren (som för övrigt borde ha fråntagits sin rätt att tala iom att hon kom så sent och störde.) Det är alldeles för högt för min del!

Jaha? Var har du dina öronproppar då tänkte jag, för jag har sett henne peta in såna där små skumgummiproppar förr. Så då sänkte instruktören musiken till lite lagom bakgrundsnivå. Åhhh fy bubblan vad kul det var att träna efter det! Inte.

På spinningen i tisdags irriterade jag mig på en annan sak som jag tänkt på flera gånger när jag har varit där. På vissa spinningpass finns det ibland nån som liksom kör sitt egna pass. De står upp när vi andra sitter, och vice versa. Varför går man då på ett pass? Då kan man lika gärna sitta i gymet och trampa på en cykel i vilken takt man vill.

Oj vad bitter och otrevlig jag låter nu! Vilka bagateller att irritera sig på kan tyckas... Ja ja, alla stör vi oss på olika saker.