Och för att citera min systers kille:

"Vi ska nog vara lite försiktiga med att såga SD... Den här killen har ju en del bra idéer..."

 

 

Minst sagt!

Han verkar vara den vassaste kniven i lådan. Verkligen.

 

 

Hela kommande helg är vigd åt en reunion. En massa härliga tjejer som var barnflickor i Norge när jag var där, sammanstrålar i Göteborg för en återträff under en hel helg. En ny tradition som vi införde förra sommaren, och då hade alla med sig sina familjer. I år blir det nästintill barnfritt, med undantag av två supercharmiga killar som får följa med sin mamma. Men de lär charma brallan av alla, så det ska bara bli kul att träffa dem igen :)


Restaurangbesök är inbokat både fre och lör kväll. Resten av tiden är nog öppet för lite improviserade saker, vi får se vad som händer helt enkelt. Men grymt roligt ska det bli i alla fall!! Eller göy som våra västra grannar säger ;)

 

Det är inte många rätt här inte... Rollstol? Med färdrikting?

Inte lätt att förstå vad som menas här ;)

 

 

Fick i alla fall köpt mina regnkläder. Det fick bli den turkosa jackan istället, den svarta fanns bara i dvärgstorlekar. Den turkosa är snyggare, men passade sämre med mina beigefärgade gummistövlar som jag köpte häromdagen.

Snacka om huvudbry...

 

 

God morgon tisdag!! Utan regn än så länge, och tom lite sol som spricker fram bakom mörka moln. Undrar om denna dagen kanske kan bli lite fin? Hade varit välbehövligt efter snart två veckors konstant regnande...

Funderar på att åka till Backaplan idag. Tänkte i så fall sticka och köpa regnkläderna på Stadium. Ikväll ska här tränas, oavsett väder (hmm...)

 

 

Elliot är redan påklädd och färdig, så jag kanske skulle ta mig i kragen och piffa till mig själv lite också. Men först måste jag nog sätta på lite morognkaffe.

 

 

Vad gör ni idag?

 

 

Jösses, det här med SD i riksdagen har verkligen varit en het potatis idag. Folk är lite smått galna till höger och vänster, vissa tycker si, andra tycker så.


Plötsligt uppstår det diskussioner och tjafs mellan folk som inte sympatiserar med SD överhuvudtaget. Man menar att alla har rätt att uttrycka sin åsikt, och att detta inte kom som någon överraskning. Detta är ju ganska intressant...


Självklart har alla rätt till en egen åsikt! När jag uttrycker mitt missnöje så är inte det över att folk har olika uppfattningar eller åsikter än mig. Men har det överhuvudtaget något alls med rasism att göra, så tar jag avstånd från det direkt. Jag ser inte mellan fingrarna om bekanta har rasisitiska åsikter. Jag respekterar det, men fan heller att jag skulle acceptera det bara för att det är någon jag känner.


Nu befinner inte jag mig i "farozonen" för det som SD står för (tror jag.) Jag är inte invandrad på det sätt som de ogillar. Men det är det lilla, lilla fröet som de har sått som jag är orolig över. Blir det en stor, gigantisk planta av det? Eller är det mest spännande för att fröet är nytt, så plantan kanske vissnar innan den hinner blomma ut?
För om plantan får växa, om den blir vattnad, så kanske mina barn eller barnbarnsbarn i framtiden kommer anses som "inte OK" i SD anhängares ögon.


Kanske har jag en helt annan syn på allt detta iom att jag inte är svensksvensk. Kanske hade jag haft lättare att rycka på axlarna åt människors meningsskiljaktighet, om jag vore blond och blåögd och född i Sverige. Jag vet inte...


Som sagt - respekterar andras åsikter gör jag, men acceptera kommer jag aldrig i livet göra!

 

PS! Detta är det sista inlägget om allt det här, I promise!

Från och med nu lämnar jag detta ämnet!

Det ser ut att bli en lååång, regnig höst. Så jag får väl bara gilla läget och skaffa mig regnkläder. Sen är Elliot och jag redo att kasta oss i alla vattenpölar.

 

 

Hittade ett snyggt Didriksonset på Stadium för 499 kr.

Får nog bli ett sånt!

 

 

Detta skulle jag gärna vilja ha till Elliot nu när höstmörkret faller på mer och mer för varje dag...

 

 

 

 

 

Oj oj oj vad jag handlade på mig en massa braiga grejer i Ullared idag! Inte till mig själv, men till kidsen. Tindra fick hur mycket kläder som helst, orkar inte ens ta bilder på allt. Massa jeans och tröjor, precis vad hon behövde!


Elliot fick också en hel hög med kläder. T-shirts, två par jeans, en massa pyamasar mm mm. Men det bästa av allt (enligt mig) var Iggle Piggle från Drömmarnas trädgård. Elliot är dock väldigt reserverad och kanske tom aningen rädd för stackars Iggle Piggle :) Men isen är nog snart bruten hoppas jag!
Iggle Piggle gör en massa olika saker när man trycker på hans ena fot. Han sjunger, letar efter sin filt, dansar mm. All denna eminenta underhållning för fabulösa 69 kr!!! Som rena rama lottovinsten :)

 

All denna shopping som tog ca 5 timmar (!) gjorde så klart att jag fick snoront i benen igen. Jag kan tydligen inte gå längre sträckor eller stunder längre utan att det ska börja tokvärka i benen. WHY?! Nu värker det ungefär som när man har influensa eller nåt... Det sträcker sig ända nerifrån vristerna hela vägen upp till knät.

Ska köpa Voltaren på apoteket imorgon, och så får jag ta värktabletter på jobbet. Stå upp i 6 tim kanske inte är bästa grejen just nu... Känns det inte bättre senare i veckan får jag ringa läkaren.

 

 

Nu ska jag strax sova. Darling somnade när han nattade Ellioten ;) Ovanligt, har väl aldrig hänt förr hehehe...

 

 

 

Jag börjar lacka ur ordentligt på mina ben nu, och den förmodade benhinneinflammationen som härjar. För jag får nog bara vackert inse att det är förmodligen just det det är :(


Har vilat hela veckan från träning, och inte ens gått mycket. Detta efter att ha läst om det på nätet. Idag kändes benen mycket bättre faktiskt, och jag började se ett ljus i tunneln.
Men så när vi var i Kungsbacka så gick vi en ganska lång bit, och vips, som genom ett trollslag så började det göra ont som f*n i benen igen.


Varför är det alltid något som ska krångla när jag kommer igång med träningen?! Först var det höger axel som pajjade när jag gick på skivstångspassen. Sen fick jag apont i knäna efter afrodansen, och nu fick jag benhinneinflammation av... vadå? Inte spinningen, det belastar inte benen på det sättet. Och inte sjutton kan jag ha fått det av att gå på zumba två ggr på två veckor?!


Jag börjar känna mig som en gammal torr hög med pinnar. Man vet aldrig när nåt ska gå av... Som en skör kvist - KNAK! Bäst man håller i huvudet när man går upp ur sängen imorgon...

Fick bilder på Tindras nya lilla kusin i Norge... Herregud... Snacka om att bli bebissugen igen! Jag kunde riktigt känna bebisdoften i näsan. Äggstockarna fullkomligt krullade ihop sig och skrek sig hesa för att få min uppmärksamhet. Om man skulle skaffa en till? Bara en liiiiiiten?


Nej... Den fabriken har nog stängt. Jag försöker påminna mig själv om hur jobbigt jag faktiskt tyckte det var alldeles i början. Jag svor mig blå på att aldrig skaffa ett barn till, att jag alltid skulle minnas de sömnlösa nätterna så fort bebissuget kom tillbaka. Så nu får jag väl försöka påminna mig själv om det där ;)


Och så får jag ju en låtsasbebis i januari. Eller rättare sagt, vi får väl hoppas att det blir en riktig bebis som syrran får, men jag kan låtsas att den är min. Så kan den vara min när den är snäll och inte gråter och inte bajsar eller spyr. För så fort den gör det så är det syrrans bebis igen ;) Blir perfekt!

 

Igår fick Tindra ännu en kusin - en liten flicka.

Vi skickar en massa grattiskramar upp till Nord Norge!

 

 

 

 

 

Min ugglehook-up verkar sitta i sig!

Blev eld och lågor när jag såg alla dessa fina uggleprylar hos Lagerhaus.

Måste åka dit snarast och shoppa hem en uggla eller fem!

 

 

Den nya hjälten i vårt hem heter Amimox. Amimox är en antibiotika som snällt låter sig sväljas, utan en massa tårar, bråk och fasthållningar. Puh... Blev så lättad när Elliot utan problem gapade och svalde medicinen! Inte för att jag tyckte att denna smakade gott heller, men allt verkar vara bättre för honom än rävgiftet Kåvepenin.


Känner mig dock snuvad på 200 riksdaler! Vilket är vad rävgiftet kostade. Dyrt som satan om jag får säga vad jag tycker. En liten flaska som nu bara kommer att åka tillbaka till apoteket och kastas. Amimox kostade lite mindre, som tur var.
Kan nästan tycka att det var lite lätt idiotvarning att överhuvudtaget ens skriva ut Kåvepenin från början. I alla fall till ett så litet barn, som inte förstår sig på varken mutor eller att det är för hans eget bästa.


Men slutet gott, allting gott! Blev en längre kur nu, 10 dagar istället för fem, men who gives a shit?! Mitt barn plågas åtminstone inte längre ♥